Inför trädgårdsåret 2014

Härmed kickar jag igång trädgårdssäsongen här på bloggen. Förra säsongen kändes lite som ett mellanår, men när jag nu tittar tillbaka så blev det en del gjort då med. Det blir kanske så när man börjar från noll. Man behöver sätta sig tillbaka lite och njuta, samtidigt som man klurar lite på vad nästa sak skall bli. Jag inleder med en tillbakablick för att ändå se vad som hände hos oss 2013. I år tänker jag mig en fast trädgårdskategori och mer fart på såväl tankar som praktik. I vanlig ordning får vi se hur det slutar – men vad vore man utan alla sina planer? För hela trädgårdsresan finns många inlägg och bilder i denna kategori.

Vår trädgårdsskiss som vi anlitade en planläggare för att göra 2009. Grundformerna med de rundade formerna till huset behöll vi, men jag klickade inte riktigt med den vi hade här. Så här i efterhand är jag glad att jag inväntade mitt eget trädgårdsintresse innan vi gjorde alltför mycket av det som någon annan föreslog. Nu är jag däremot redo att ta en sväng till med att få lite hjälp med struktur och form, som är det allra svåraste när man börjar från en platt leråker. Att komponera växter är lite som att göra stilleben inne efter ett tag – det är himla skoj och man lär sig mycket på vägen. De större dragen är mycket klurigare kan jag tycka – träd, rumsskapande och strukturen i stort. I år behöver vi ta tag i vår framsida, plantera fler träd på baksidan som är vindutsatt och få till lite mer än en platt gräsmatta samt kanske, kanske förverkliga drömmen om ett växthus.

Det blev en sen start förra året. Våren kändes så långt borta med en isande kall inledning och en vinter som inte ville släppa greppet. Men till slut får naturen fart. I vanlig ordning. Här sitter jag ner vid en rabatt på baksidan och har precis klippt ner lavendeln. Gödslingen är gjord och tulpanerna börjar titta fram.

Förra året blev ett riktigt tulpanår. Även om jag tycker att det är så märkligt trist att plantera på hösten, så är det ett sådant nöje när allt blommar på våren. Förra året blandade jag sorter och tyckte att allt blev himla fint. I höstas planterade jag massor av lökar och det skall bli så roligt att följa dem nu.

Min kära omhuldade innergård fick inte mycket omsorg förra året. Bot och bättring där i år. Murgrönorna som växer mot planket trodde jag inte hade klarat vintern förra året, men de fick en väldig fart sedan. På utsidan slingrar sig klätterrosor som jag måste börja tämja ordentligt denna säsong. På bilden klöver som fortsatt var en favorit i utekrukorna förra året.

På baksidan planterade vi en liten bokhäck framför trädäcket som förhoppningssvis skall växa fint och skapa mer rumskänsla där. Jag är himla glad över vårt stora trädäck inte tal om det, men för att det inte skall kännas alltför ödsligt så behövs det mer inramning.

Förra året siktade jag in mig mer på marktäckare. Jag tror ofta att det blir så när man är trädgårdsnovis. Man börjar med de stora sakerna, tar sig an perenner som blommar och upptäcker sedan att allt behöver en grön kompis till matta – inte minst för att stävja ogräset. Daggkåpor, kaukasisk förgätmigej och lammöron tog plats i våra rabatter. Här behöver jag fortsätta detta år.

Men visst är det något speciellt med de där blommande primadonnorna som man inte tänker förnuftigt kring utan bara hänförs av?! Pionerna blommade förra året. De är magiska i solgasset.

På terassen var det mycket medelhavsväxter i form av olivträd och fikon med lavendel och klöver. Jag misslyckades kapitalt med min övervintring denna gång, men skam den som ger sig.

Jag inrättade ett nytt favorithörn där jag hängde mycket förra sommaren. Just att mjuka upp de lite kantiga formerna på såväl trädäck som Grythyttanmöblemang med ett litet inrett hörn gjorde mycket för trivseln där ute.

Det här liksom. Det är ju precis den stunden som gör allt värt.

Och så mina kära rosor då. Mina små skötebarn som jag går och sprutar såpavatten på för att försöka få ha kvar lite mer av dem. Här min första Louise Bugnet på framsidan. Det blev fler förra året – tre sorter David Austin-rosor bland annat.

Ljuva Queen of Sweden i frodig sensommarrabatt.

Vår andra rabatt vid trädäcket med Claire Austin och Eglantyne som jag hade i krukor hela sommaren för att sedan planteras ut.

Så vår framsida som fick sorg förra året, då vårt entréträd – ett klotkörsbär – dog. Vi har en ganska stor yta här med markduk. Jag skulle vilja rama in den här delen av trädgården mer för den känns så öppen ut mot gatan och mot vår stora garageuppfart. Maken är tveksam – tänker praktiskt med snö som måste ta vägen någonstans på vintern. Många grannar har upphöjda planteringar här – lerjorden under är inte den bästa och smart att få upp det hela lite mer. Jag klurar här. Och vill göra en rund trapp till vår lilla entré.

Sensommaröverflöd. Detta var året då jag lärde mig att älska det vildvuxna och bejaka mångfald i trädgården. När jag inledde mitt trädgårdsintresse var jag mycket inne på vita växter. Det är jag fortfarande för all del – men jag är glad över att jag har vidgat sinnet mer än så.

För jag älskar att kunna gå ut i trädgården och plocka ihop en bukett som denna.

Varmt välkommen trädgårdsåret 2014!