Fyrtal: Brittiskt på TV

Såg ni Retro i går? Brittisk Romcom var i fokus med de tre klassikerna Fyra bröllop och en begravning, Notting Hill och Love Actually. Hugh Grant bakom den blå dörren såg jag för inte alltför länge sedan och som premiärminister är han tradition inför varje jul. Fyra bröllop var dock länge sedan jag såg och efter programmet i går måste jag naturligtvis se om den snarast. Det här är en ack så svår genre tycker jag, men faktum är att alla dessa tre är riktiga klassiker för mig. Grant i all ära, men det är även biroller som stannar – framförallt den lite sorgsna och otroligt stilfulla Kirsten Scott Thomas som Fiona med sina stora hattar i Fyra bröllop och så den där bitterljuva sagan med Sarah och Karl i Love Actually. Jag kan inte låta bli att hoppas lite varenda gång jag ser filmen.

På lördag är det dags för sista delen av Indian Summers. Serien om den brittiska kolonialmakten i begynnande fall i 1930-talets Indien är förvisso en snygg kostymproduktion som jag alltid älskar, men här får man även ett vasst manus med tuggmotstånd och riktigt bra skådespelare. Det sägs vara klart för en andra säsong. Hurra för det.

På onsdagar sänds Catastrophe – boy meets girl – men med ett antal bump on the road med brittisk humor när den är som bäst. Det är inte det där gapskrattet, utan fullt av intelligenta underfundigheter och allvar som jag tycker så mycket om. Samtliga sända program ligger kvar på SVT Play – passa på att se den.

Och så har jag sett säsong två av The Fall på Netflix. Första säsongen blev jag riktigt begeistrad i – inte minst när det gällde Gillian Anderssons garderob som jag skrev om här. Vete sjutton vad man skall göra av slutet denna gång, men jag lär se även den tredje säsongen när den dyker upp. Och det är mycket siden även denna gång.

Denna dag när sonen börjar skolan igen, har vi sommar.

Augustivärme – den bästa.

❤