För mig finns begynnelsen i en stämning. Nog har jag inspirationsmässigt befunnit mig här ett tag, men denna gång härleder jag känslan till den där sjuttiotalskannan av Signe Persson Melin som jag köpte häromdagen. Härd från Höganäs har jag lärt mig. När den glaserade keramiken med sina distinkta former kom in i huset var det som om den krävde sitt sammanhang med de rustika tingen som jag gärna använder på hösten. Fram med gamla krus, gjutjärn och brun keramik. Fram med pumpor och mer ljus. Och så får jag ett sug efter bananplättar. Inte är de något nytt under solen, men nu var det länge sedan jag åt dem. Det känns gott med något varmt mellanmål när hösten är ett faktum. Jag mosar några bananer och vispar ihop med några ägg och en sked mandelsmör. Nu tänker jag mig äppelklyftor, kanel, lite honung och grekisk yoghurt till. Dottern har använt upp husets kokosolja till hårinpackning, så innan jag köper mer får jag fylla plättlaggen med något annat. Det har sin fördel att vara säsongsmänniska. Det finns alltid något nytt runt hörnet – och det bästa – en hel del gamla favoriter att upptäcka igen.