Allt har en första gång när växthuset träder in i en annan årstid. Nu var det dags för det att omges av ett snötäcke. För en säsongsmänniska av min kaliber finns det alltid något nytt att se fram emot, så har jag även gjort med detta. Den där första pudersnön som stannar på taket. Hjärta på den.
Inne i växthuset är det rustat för vinter. Vi har satt upp ett tält av bubbelplast. Där står det en värmefläkt med termostat för att ta sig an uppgiften att övervintra medelhavsväxter och pelargoner. Jag har plockat in mycket, men en del står kvar på hyllorna och minner om en annan säsong.
Växthuset skänker glädje även i kylan, även om jag inte är därute varje dag längre. Nu väntar tiden med kransar, granar och jag funderar på en sådan här stjärna, men jag vet inte hur mycket den kommer synas genom glaset när kylan tar över sedan.
Allt har sin tid. Och just precis nu tycker jag att denna estetik med den lite bedagade tomheten med rimfrost på glaset är den allra vackraste.
♡
Så underbart det ser ut växthuset, vintervackert! Tänk att ett växthus en snöig vinterdag början av november kan få mig att känna glädje och förhoppning.