Lite vackert denna dag. Så här efteråt. Jag tittar nära. De närmast självlysande röda cyklamen tycker jag är som allra vackrast så här när de får spela på egen hand utan alla bladen. Här har jag tagit av dem som snittblomma. För länge sedan var det vanligt att se blommorna i vas – en tradition väl värd att ta upp igen. Jag har inspirerats av Sanna Töringe i en av mina bästa böcker denna tid på året – klassiska Vintermat (2009). Hon skriver så fint om november som cyklamens månad: “Tittar man noga på blommorna ser man att de påminner om nunnor med flaxande ok”. Det röda får vara hoppet i dag. Och en riktning framåt. Mot julen och mot en hållbar värld.
♡