Fyrtal: Electric Blue

I försommartider brukar jag vara mer pastellig än på hela året. Jag har visserligen klassiska Mårbackapelargoner på fönsterbrädan i köket, men annars lockar andra stämningar i detta nu. Jag har blått på näthinnan. Inte den där vanliga preppy-blå, utan mer åt kobolthållet. De starka färgerna har smugit sig på mig för att riktigt blomma ut denna kalla maj. Jag inleder fyrtalet med By Malene Birgers samarbete med Styleheroine Evangelie Smyrniotaki. Christina Exsteen, chefsdesigner för märket, talar om Los Angeles, Hollywood Glamour a´la Faye Dunway med den ikoniska bilden av Terry O´Neill efter Oscarvinsten och drömmar. Se bilder från kollektionen här – jag gillar tonen i dem – och lite blått är som sagt aldrig fel.

Notturno – ett av Josef Franks fyrtiotalsmönster med palmer och pepparbuskar som ser ut som citronträd mot den tropiska himlen – kommer nu  i brickform. Mitt förråd av brickor är stort, men jag använder alla beroende på säsong. Det är ett fint sätt att få leva med mönstren som jag hyser en evig kärlek till.

Jag fick en sådan inspirationskick av den pågående Miró-utställningen på Waldemarsudde. Det är Joan Mirós senare produktion som är i fokus och jag fastnade framförallt för alla utställda affischer som konstnären gjort under åren. Nu surfar jag runt på auktionssajter för att titta på utbudet – här såldes en. Högt upp på önskelistan står en egen att ha på väggen här hemma. Det är de där starka klara färgerna igen. Och när de målas med Mirós penslar blir det något extra.

Innan jag kom in i min känsla för blått hade jag alla gånger valt den svartvita tygväskan. Nu hör till saken att den inte fanns i lager på mitt IKEA, men jag drogs ändå till den blå. Jag bär alltid med mig en tygkasse i väskan – nej tack till alla onödiga plastpåsar – och min ultimata kulturtantväska från Liljevalchs börjar se alltför bedagad ut efter flitigt användande. Men ganska höga kulturpoäng även på klassiska 10-gruppen, som nu sprids till många. Hjärta på det.

♡