Category Archives: Inspiration

Ge mig tio: Skånepärlor

Jag tänker mig en ny kategori som jag kallar “Give me ten”. När barnen var små gjorde vi klassiska “Give me five” och sedan “Give me ten” med båda händerna. Tio av något helt enkelt. Jag börjar med en viss eskapism denna måndag i form av Skåne där jag tipsar om pärlor jag tycker om efter önskemål. Vi har en vecka bokad i sommar på det vanliga stället och förhoppningen är väl att det då går att resa inom Sverige. Men vem vet i dessa tider? En sak är säker i alla fall. Det som finns nära kommer att värderas högt nu.

Jag börjar med att sticka ned näsan i ett hav av luktärter. Den här bilden är tagen här hemma, men i Skåne finns den som säljer fröerna – Cecilia Wingård. Förra sommaren var vi ute på landet i Rugerup på Luktärtsfestival. Roligt att se allt i blom – många inspirerande historier och blomstöd att titta på.

Efter att ha tagit en klassisk runda i Lund med bland annat Tehuset Java, Botaniska trädgården, Gleerups och lunch på Malmstens i Saluhallen, åker vi en liten stund. Sedan slår vi oss ner på slottsterassen på Skarhults slott med en kopp te med utblick mot barockträdgården. Ibland är det inte de stora tinningarna och tornen som lämnar bestående minnen, utan en liten grön oas med perfekt balans mellan de tuktade häckarna, murarna och de höga vajande växterna. Utställningen om Ester Blenda Nordström finns även nu i sommar.

Ge mig en dag på Österlen och jag blir så här nöjd! Vi, det vill säga jag och min vän, brukar göra en riktig utflyktsdag där det står många ställen att besöka på önskelistan. Här är jag i Blå Spadens växthus i Löderup innan det intogs glass hos Frusen Glädje. I närheten finns även Pastafabriken för lunch och Karl Fredrik på Eklaholm.

Sedan tar vi kustvägen bortåt Skillinge och Brantevik. Skillinge Diversehandel är en riktig favorit där jag alltid köper ett par Alpackastrumpor som jag sedan använder till nästa besök. Här finns utvalt i stort och smått, dyrt men trevligt och här blev jag inte minst med en Panamahatt för några somrar sedan. I Brantevik finns fina Trampes – resturang och antikaffär.

Framförallt slår jag mig ned i trädgården till Drömbageriet. Ett av de trevligaste och godaste caféerna jag har besökt. För fika måste man göra när man semestrar. Mycket och ofta. Vi beställde in olika bakverk och delade på förra sommaren och det var nog faktiskt då som värmen kom på allvar. Ett så fint minne.

Så kommer jag hit – till Åbergs Trädgård utanför Ystad. Jag blev alldeles förförd förra sommaren av denna gammeldags handelsträdgård med egendrivna plantor, mycket återvunnet i t ex äldre växthus som tagits till vara, slingrande planteringar där man nästan går vilse och stigar som leder till ställen där man kan hämta andan från det gröna. Praktfulla fikonträd i en miljö där växterna verkligen får spela huvudrollen i ett myller av grönt. Goda lättare luncher – hit vill jag absolut tillbaka.

Vi får väl se hur det blir med utställningar och sådant i sommar. En del ställen har redan meddelat att de håller stängt som Mandelmanns. Förra sommaren var det en så fin utställning i Falsterbo. Det var första gången jag var där och jag hade inte riktigt förstått skillnaden mellan Falsterbo som renodlad badort och Skanör som hamnstad med caféer och restauranger. Till nästa gång vet vi. Och behöver inte få akut blodsockerfall bland sanddynerna.

Nu tar vi oss uppåt kusten istället mot Helsingborg och Sofiero. Jag skrev om Josef Frank-utställningen i vintras, liksom om parken. De stora parkerna blir möjligen en tröst om virusrestriktioner och avstånd skall upprätthållas även i sommar. Här kan man försvinna in bland blommor och behöver inte gå på varandra.

Efter Sofiero åker vi kustvägen upp mot Höganäs och innan Mölle svänger vi in och fikar på Krapperups Slott. Den där slottsfasaden med stjärnor skojar man inte bort. Och här finns ett av Skånes bästa fikaställen.

Det skånska landskapet är väl alltid den bästa kulissen till ett semesterporträtt om det så är oändliga kullar som bara fortsätter så långt ögat kan se, havet eller de lummiga bokskogarna. For the love of Skåne.

signature

Det gröna livet

Det kändes nästan som vanligt denna söndagseftermiddag. En sådan där dag när man har jord i ansiktet, får hänga av sig trädgårdsskjortan för att solen värmer så mycket och man lägger ut en duk för den första fikan ute. Det känns välgörande och trösterikt med en trädgård och dess växtkraft i dessa tider. I senaste Trädgårdsliv är det med ett reportage från Lena Landerbergs trädgård. Lena har en radhusträdgård på 50 kvm, men låter inte det begränsade utrymmet skymma de gröna drömmarna. Med fingertoppskänsla blir det rum, form och väl utvalt på ett mycket inspirerande sätt.

Jag har egentligen en helt annan stil med mina svulstiga dahliarabatter och grava anglofila böjelser, men det finns ändå mycket som förenar oss i grundläggande estetik och vurm för det vackra. Jag rekommenderar att ni går in på Instagram och följer på @lenalanderberg.

Jag skall avsluta dagen med att plantera sticklingar. Rottrådarna slingrar sig och söker jorden. Det växande skänker hopp och tröst.

signature

Celadongrön – bland glasyrer, vintagefavoriter och samlingar

I går talade jag om min känsla för celadongrön som alltid kommer på våren. Jag inser att jag har en tämligen vid definition för vad som kan innefattas i begreppet. För mig är det en grön glasyr som kan variera en del i uttryck, men som ändå förenas av en mer ljusare grön nyans.

Det är nog vanvördigt om man är en porslinskännare som nog reserverar Celadon till en speciell kinesisk fältspatglasyr. Den räknas som en av de klassiska glasyrerna och har använts i antika orientaliska kulturer långt innan Europa blev porslinsfrälst. Mina kunskaper om kinesiskt porslin är ringa, men jag skulle vilja lära mig mer. När faten på auktionssidorna strålar mot mig är det svårt att inte falla för dess skönhet. Celadon är en så levande glasyr när man ser dessa fat. Färgstyrkan varierar med glasyrens tjocklek och krackeleringar blir snarare till en styrka än en defekt i uttrycket. Fat från Mingdynastin 1368-1644/Bukowskis.

Min lite vidare tolkning av celadongrönt är ett av mina sökområden när jag letar på loppisar. Efter massor med rundor är falkögonen liksom förprogrammerade med vissa kodningar som alltid finns med. Jag har lugnat mig med åren, men när mitt loppisintresse tog fart på allvar kan man nog säga att det var prioritet nummer ett att finna celadongröna sköna ting. Det slog liksom så högt på loppisbarometern. Det har resulterat i en del samlingar här hemma, exempelvis i större gröna fat.

Ulrika Norbergs skåp upphör aldrig att fascinera, inte minst för alla vackra former från framförallt Upsala Ekeby. En samling som bygger på kärleken till det vackra. Här finns ett antal celadongröna godbitar. Fotografi: Marcus Lawett från Norbergs äldre blogg på Femina.

Äldre krukor är som karameller på fönsterbrädan. Så fina i lergodset och glasyrerna. Här hos mig är de svåra att få tag på och de som kommer in prissätts enligt efterfrågan det vill säga högt. Loppisrävens ultimata drömfynd? Förmodligen Ewald Dahlskogs (1894-1950) Tellus för Bo Fajans. Om krukorna är svåra att finna, så är de svarta faten ännu mer högvaluta. En så elegant funkisform.

Wilhems Kåges (1889-1960) välkända Argenta skapades på 1920-talet och fick sitt stora genombrott på Stockholmsutställningen 1930. Det står inte så här eleganta vaser på loppisarna, men det är inte helt ovanligt med mindre föremål från denna svenska klassiker. Den Argenta-gröna är mer mättad och mörkare, men den gjordes även i en Celadon-serie. Så fin här med enkla ränder – tänk att kontrastera med ett stort fång lila syrener. Bukowskis

Om jag har en samling av större fat, så är högen med assietter i denna nyans inte mindre. Den här är en modell av favoriten Arthur Percy (1886-1976) för Gefle. Bården är så vacker på denna, liksom glasyren.

Den ultimata tekannan? Klassiska Kinesen av Signe Persson Melin i celadongrön glasyr.

Handen upp alla som har eller har haft några av Marie Louise Hellgrens ting i nittiotalsserien för Höganäs keramik? Vi har kvar en del himmelsblått från tiden och sedan lite senare tillkomna delar. Min man hävdar bestämt att kaffe dricks som allra bäst i den klassiska Clubmuggen – dock utan träfat som det skulle vara då det begav sig. Serviserna har gjorts i många olika glasyrer. Om jag skulle springa på några celadongröna delar på loppis är det nästan köpläge på dem.

Till slut väljer jag att lyfta fram öländska Paradisverkstan och deras keramik. Fröhusserien är så vacker och tidlös. Jag har en del av det ute i växthuset och blir alltid glad när samlingen av ljuslyktor kan utökas second hand. De är extra fina i ljusare grönt just där ute.

For the love of celadongrön

signature

Klassiker: Bland måsar, figuriner och serviser hos Bing & Grøndahl

Bing & Grøndahl är en av de klassiska danska porslinstillverkarna. Fabriken grundades 1853 av den konstnärlige ledaren Frederik Vilhelm Grøndahl samt bröderna Jacob Herman och Meyer Hermann Bing. Verksamheten var igång till 1987. Numera ingår varumärket under Royal Copenhagens flagg. I påsk har jag dekorerat med loppisköpta porslinsfiguriner från märket och klassikerna Optimisten & Pessimisten får stå kvar som vårpynt.

I Sverige får väl numera Bing & Grøndahl sägas vara lite mer av kusinen från landet till Royal Copenhagens mer eftertraktade flaggskepp Musselmalet. Så har det dock inte alltid varit. Jag minns i alla fall kafferepen på landet när jag var liten, då servisen Måsen ansågs vara det absolut finaste man kunde sätta fram på sitt bord. Dekoren skapades av Fanny Garde (1855-1928) redan 1895, men porslinsformen med reliefen kom tidigare. Mågestellet har blivit något av en dansk nationalservis. Servisen har inte stått speciellt högt i kurs trendmässigt om man säger så, men om det är något man lärt sig så är det att aldrig säga aldrig. Fågeln som sprider ut sina vingar skulle garanterat göra sig bra på ett sjönära sommarställe.

Den här varianten av servisen, hemma hos Johanna Bradford, sätter fokus på reliefen i porslinet när måsen och guldkanten inte är med. Modellen heter Blå ton.

Porslinsfiguriner är lite av en vattendelare, men får väl sägas vara tillbaka även trendmässigt – framförallt när det gäller 70-talets större pantrar, tigrar och hundar som nu även nytillverkas. Den ultimata tantsamlingen? Jag är då förtjust och samlar på mig när jag finner fina exemplar second hand. Fåglarna får stå framme här hemma nu, men haren åker nog in i skåpet igen. En sådan här stilig isbjörn skulle man ju vilja ha som julpynt tänker jag.

Och vad säger vi om klassiska väggreliefer? Jag inser att jag prövar den estetiska kompassen rejält nu, men jodå. Jag tror att detta kommer igen. Vi är för närvarande så inspirerade av klassiskt antikt – inte minst genom brittiske designern Luke Edward Hall. Bing & Grøndahl har en stor produktion av antika motiv av danska skulptören Thorvaldsen. För övrigt kan man gå på en virtuell vandring i museet i Köpenhamn här om man vill få ännu mer inspiration i denna riktning.

När jag nu har utmanat smakpreferenserna med porslinsfiguriner och väggreliefer går jag in på mer säker mark med den moderna Bing & Grøndahl- klassikern Golden Sun av Sigvard Bernadotte. Jag håller ständigt ögonen öppna för dessa tekoppar med den elegantaste av hänklar och guldkanten.

Även om serviser blir betydligt mer opraktiska med detaljer i guld, så är det något inneboende elegant med det. En annan av mina Bing & Grøndahl-favoriter är Sommerfugl. Det är något så essentiellt somrigt med den med den lilla fjärilen. Tillgången på second hand varierar över landet här. Generellt kan man säga – helt logiskt och inte överraskande – att de skånska loppisar jag har besökt har en så mycket högre andel av det danska porslinet.

Ett litet Summerfugl-fat har jag i mitt skåp. Det vore inte helt fel att segla in i denna bild för en stund med nybakad drömtårta, blommande Jungfru i det gröna och en stor kanna te i skuggan.

Mer i denna serie – Gripsholmsrutan.

signature

Påskens sista dag

Det är obligatorisk att sitta med de sista bitarna av den klassiska desserten under Annandag Påsk. Det är Monika Ahlbergs Påskpassion som jag gör varje år. Alltid lika god och uppfriskande efter den lite tyngre påskmaten. Ömsom hagel, ömsom sol. Mest soffan med kurerande av förkylning och lite plock med påskens pynt. I år blev det mer sparsmakat hemma hos oss och inte så mycket färg som jag brukar använda. När jag tittar in i min mapp med sparade bilder på Instagram är det dock färg för hela slanten. Jag passar på att visa flödet där när påsken drar sin sista suck.

@christenpears samling av äldre Penguin-pocket är man bra avundsjuk på. Det är något speciellt med dessa omslag. Lämplig läsning nu i virustider. @theroyalfamily med kunglig äggjakt på Drottning Victorias tid. Vackraste mönstret på länge av Ann-Marie Forsberg från 1950-talet hos @martamaasfjetterstrom @nomibis – ny parisisk bekantskap. Sprakande påskbord hos @thehackneygardener Blommor från trädgården i London. Jag tyckte att jag siktade säsongens första tulpan här hos mig förut. Klassiskt maffigt engelskt från @houseandgardenuk Påskdukning hos @marielouise_sjogren_design Sommarlängt i en bild när de egna dahliaknölarna står på tillväxt än så länge från The Land gardeners och @cabanamagazine Interiör från Svenskt Tenn genom @cookingforcharlotte

En välfylld bokhylla med något gult i vasen drar alltid blicken till sig under våren @ateliervime Samling av ägghönor och andra figuriner hos @bacchusantik De där fåglarna i förgrunden är ju bedårande! Narcisser från mig själv för några år sedan. I påsk känns det som om de här lite underskattade blommorna verkligen har fått skina på Instagram. Ny narcissboom på gång?! @bukowskis med påskris och pastell-Chanel. Sprakande vackra dukningar från @lukeedwardhall och @bigfootc Mer @bukowskis som har samarbete konstnären Siri Carlén på sin sida. Jag och min vän brukar besöka @vadstenaantik under påsken, men av det blev det intet i år. Det är speciellt roligt att se deras utemöbelavdelning. Alltid fint och inspirerade. Till sist @thelandgardeners Det är så vackert så att jag smäller av – tillräckligt för att nu även beställa deras bok.

Med hopp om en fin avslutning på påsken! Kanske finns det ett och annat marsipanägg kvar!

signature

Stora listan om “hemma-hos”

Frida på Trendenser hade en så kul “Fyll-i”-lista i går med inspiration från gamla tiders Mina vänner-böcker. Jag älskade att fylla i sådana. Framförallt gjorde jag ständigt nya versioner genom att fylla i själv genom åren. Denna lista har fokus på “hemma-hos”. Såklart tar jag tillfället i akt att göra en egen. Tack för inspirationen, Frida.

MIN FAVORITPLATS HEMMA ÄR…

…mina hörn. Please put baby in a corner – med Dirty Dancing-referens. Jag älskar att sitta i hörn med utblick, samtidigt som man är tryggt förankrad i omgivningen. Inte så sällan med en bricka te.

MIN KÄRASTE ÄGODEL ÄR…

…växthuset. Jag är så himla glad varendaste dag över det. Det har skänkt sådan glädje och fröjd sedan det kom in i mitt liv. Ett glashus som rymmer alla drömmar.

JAG SAMLAR PÅ…

…bara vackra ting. Jag är den typiska skatan som inte kan begränsa mig till en linje i det jag omger mig med, utan är det vackert så får det vara med. Sedan tycker jag om att förankra saker. Minnen till de där tre halsbanden exempelvis. De är laddade med så mycket fint.

DET FÖRSTA JAG GÖR NÄR JAG KOMMER HEM…

…är att ta på mig mina tofflor, nästan oavsett säsong.

MIN ÄLSKLINGSFÄRG ÄR…

…grön.

DET HÄR SKULLE JAG LÄMNA KVAR OM ALLT BRANN NER…

…nej, usch, vill inte ens tänka den tanken… Dessutom har jag rensat bort gamla surdegar och har inte så mycket sådant kvar.

NÄR INGEN ÄR HEMMA BRUKAR JAG…

…ibland provar jag genom äldre klänningar som hänger i skydd inne i garderoben. Bröllopsklänningen kommer jag nog aldrig få problem att komma i, eftersom vi gifte oss när jag var höggravid med Anna. Sedan skrålar jag med Hellström. Favoritstycket nu är från nya Tillsammans i mörker. Klassisk GBG-lyrik med hopp om att någon gång få vråla tillsammans med Ullevi i detta. “Minns hur vi körde över bron. Och sjöng med till radion. It´s the end of the world as we know it. Vet du, jag såg dig i varje gatlampa vi körde förbi. Och du sa om kärlek var skepp. Skulle du ha tusen vrak i dig”

MITT BÄSTA LOPPISFYND ÄR…

…framför mig. En loppisråttas enkla sanning och förhoppning. Men Kungalampetten, Josef Frank-kandelabern och Arvika-brickan är finheter som redan funnit sin väg hit.

DET HÄR VARDAGSLJUDET GÖR MIG LYCKLIG…

…allt som har med mina barn att göra. De är så stora nu, så jag vill bara ha dem nära mig så mycket som jag bara får. Älskar när de sitter kvar efter maten och surrar om allt möjligt, när sonens skratt hörs från ovanvåningen till något Youtube-klipp och dottern spelar musik så isoleringen prövas. Att jag en gång i tiden önskade en natt själv i min säng när de sov tätt intill båda två, framstår nu som märkligt.

DEN SOM HÄLSAR PÅ HOS MIG FÅR INTE…

…kaffe. Då får de sätta på själva. Här serveras endaste te om min man inte är hemma.

JAG FANTISERAR OM ATT…

…flytta till Skåne.

MITT LYCKLIGASTE MINNE FRÅN MITT NUVARANDE HEM…

…är när vi var ensamma i huset efter byggnationen. Ändå något meditativt och på sitt sätt vardagslyckligt att stoppa i sonens nedkräkta lakan i den nya tvättmaskinen en av de första dagarna här. Men tänker att det ändå återstår. Det Hellströmska igen – om att allt det bästa inte hänt än. Jag tänker att när jag plockar försommarblommor och sommaren står för dörren, då väntar fina ting.

signature

Nyttokonst

Innan jag lämnar tillbaka den till biblioteket, måste jag [genom @gustavsloppis] tipsa om boken Nyttokonst av Arthur Hald och Sven Erik Skawonius från 1951. Tanken är att presentera ett “tvärsnitt genom svensk nyttokonst, skapad för hemmet”. Det är en gedigen samling bilder med utgångspunkt från kvalitet i form och material. I inledningen adresseras konsumenten med orden “något mer än praktiskt förnuft och omdömesförmåga, det ligger förståelse, intresse för och förälskelse i det vi kallar kvalitet och skönhet.” Orden vävs kring det vackra , vardagsestetiken och vikten av att tänka kvalitet. Det är intressant läsning och får en att tänka på hur en liknande bok skulle utformas i dag – nästan sjuttio år senare.

Om man är det minsta intresserad av formgivning från tiden är boken ett referensverk. Jag brukar alltid tala mig varm för att kunskap är det bästa att ta med sig på loppis och här får man mycket att ladda in i sin mentala bildbank. Mina ögon dras naturligtvis till sidorna med föremål från Svenskt Tenn.

Boken innehåller många vackra kompositioner och allt är från tiden. Det är fest för ögat, men även många klokheter i texten. En av mina andra käpphästar – att förankra tingen – finns med även här. Det känns som om samtalet kring våra hem styrs mer och mer i denna riktning nu. ” Ju mer vi vet om tingen, desto mer ger de oss, desto rikare blir miljön och desto rikare blir vi själva.”

Förlora er i bibliotekskatalogen en stund. Där finns så mycket bra läsning om man är intresserad av äldre tiders ting.

signature