I veckan skrev jag om “fransk bistro” som ett nytt loppisledord för min del. Sportlovsrundorna har nog fått mig att samla mig till ännu ett nämligen “svensk hemslöjd”. Om man vill göra fina fynd vintage, så är det alltid en god idé att sätta fingret i luften och känna vart vindarna blåser. Det är fortfarande så att många som går på loppis är ute efter retroporslin. Priserna och konkurrensen blir därefter. När det gäller hyllorna med svensk hemslöjd får man däremot stå i fred. Än så länge. Det bubblar om detta nu i kölvattnet av den starka återkomsten av Sundborn. Jag är uppenbarligen redan där med tanke på veckans inköp av näver, träskålar, svept brödfat och hantverk i masurbjörk.
Det är något med det taktila med dessa föremål. Handen som drar över den lena ytan av trä. Kvaliteten. Efter teak och andra exotiska träslag som varit i ropet, känns det som kommer från de inhemska skogarna desto intressantare. Det har säkerligen att göra med hyllandet av det som är oss nära.
En stilikon inom detta är naturligtvis Carl Malmsten. Jag får lov att återkomma till honom i ett annat sammanhang. Skärmarna med de pressade växterna säljs hos Malmsten på Strandvägen. Jag har funnit min på loppis för några år sedan och säg blev den inte galant på den hemslöjdade lilla lampfoten i björk?
Jag siktar på en eftermiddag i soffan efter en aktiv första halva av denna lördag. Det blir förmodligen ett avsnitt av Clash of the Collectables på Netflix – känns lagom puttrigt till en kanna te denna ruggiga dag. Jag önskar fin lördag.
♡