Inspirerande hållbarhet

Helt i linje med mina tankar för tillfället publicerar Maria på Husligheter “Om att få ångest, inte inspiration, av texter om hållbarhet”. Texten handlar om att människor ibland vill bli inspirerade när det handlar om inredning, utan att för den sakens skull känna klimatångest. “Finns det en motsättning mellan hållbarhet och inspiration?” frågar Maria. Mitt enkla svar på den frågan är nej – och jag tänker använda mina forum till att visa just det ännu tydligare framöver. Jag vill finna arenor och samarbeten i linje med detta och vara en kraft i denna rörelse.

Vad menar jag då med “inspirerande hållbarhet”? I denna fråga tar jag utgångspunkt i den klassiska frasen ” You must be the change you wish to see in the world”. Jag tror på att om jag som aktör i sociala media visar och kommunicerar inspiration kring hållbarhet bidrar jag till en normalisering av t ex att köpa saker second hand eller att göra buketter efter säsong. Jag vill inte på något sätt förringa kunskap och att läsa hårda fakta om saker och ting, men för egen del tror jag på en roll som just inspiratör och “influencer” i ordets rätta bemärkelse. I mitt fall tror jag på att förmedla lust som drivkraft, istället för att vara den som verkar upplysande med siffror. Jag vet inte hur ni är, men för mig fungerar det utmärkt att läsa in mig på det på egen hand. Diskussioner kan frodas ändå tycker jag. Med andra ord kommer jag inte att vara den som förespråkar hållbarhet genom att berätta för er om villkoren för och miljöpåverkan av textilindustrin. Jag kommer istället vara den som står här i en second hand-köpt blus och med det tror jag att ni funderar på att göra detsamma.

Även om normerna verkligen har ändrats – i alla fall i den sfär som jag rör mig i digitalt – är det långt ifrån alla som börjat gå på spåret. Medierna gör sitt till. Det är fortfarande extremerna – eller kanske föregångarna – som syns. Att inte vara en renlevnadsmänniska, men att köpa mycket second hand och leva i samklang med årstiderna får inte samma utrymme. Retrospåret – att leva fullt ut i ett lite nostalgiskt skimmer och ha de rätta prylarna i en Stringhylla från tiden och tidstypisk klänning – dominerar fortfarande vintageinredningen, eller så är det fina genomförda inredningar där det mesta är antikt. Jag vill visa att second hand är något för alla, oavsett stil och hur det ser ut hemma eller i garderoben.

Sedan tror jag att vi måste ha respekt för varandra och att vi alla har olika ingångar. Det är som om varje generation måste återupptäcka gammal kunskap. Det är lätt att skaka på huvudet över taggen dikesblommor på Instagram och tänka – jisses när blev det något nytt? Eller att bli smått förundrad över att vi ska minska matsvinnet genom att ta till vara på rester? Snälla någon, det har man väl alltid gjort. Som sagt – respekt är A och O i hållbarhetsfrågan istället för att vifta med personliga fanor, även om det är nog så frestande ibland.

Vad tror ni om inspirerande hållbarhet? Är det möjligt? Vad får ni får tankar i frågan? Är ni med mig på tåget?