Skeppargatan 5: Inredning på hög nivå, konsten att inte dekorera och tips att ta med sig

Min kompis Karin är den snabbaste när det gäller att rapportera intressanta objekt till salu i DM på Instagram. I går gällde det Marie-Louise Sjögrens våning [följtips på Instagram – inredning med fingertoppskänsla] som beredde oss tittgodis på hög nivå. Jag såg att Johanna Bradford skrivit om den också. När jag tittade genom bilderna slogs jag av den tanke i senaste Gods & Gårdar som jagat min maximalistiska ådra sedan jag läste det. I ett reportage [ett av de mest inspirerande på länge] från ett hus på Mallorca – på omslaget här – säger ägaren:

Konsten är inte att dekorera, konsten är att inte dekorera. Man bör tänka på vad man vill uttrycka, både för sig själv och för sin omgivning.

Som sagt, det där har gnagt i mig sedan jag läste det med alla mina stilleben, textiltäthet och högar här hemma. Men jag trivs så och det är betydligt enklare att vara selektiv när man har en annan grund som i ett 1700-talshus på Mallorca eller i en jugendvåning med tidstypiska detaljer på Östermalm. Ett mer vanligt hus kan ta mer, medan om man bor med många byggnadsdetaljer som stukaturer, kakelugnar och snickerier kan det vara klokt att låta dem få spelrum. Men vete sjutton om jag skulle klara det ändå. En gång maximalist, alltid maximalist eller? Skeppargatan 5 är välfylld med många godbitar från Svenskt Tenn, men inte de främsta signaturerna som exempelvis Josef Franks mönstrade kretonger. Alla bilder: Per Jansson

Stadsbalkonger som denna kan för en stund få mig att nostalgiskt blicka tillbaka till den typen av boende, men jag älskar mitt växthus alldeles för mycket tror jag.

Rum i fil är en evig favorit som är så vackert. Här ser man lite av nivån på alla snickerier som finns i våningen, med exempelvis fantastiska tak.

Det är långt ifrån alla som bor på detta sätt, men inspirationen är i vanlig ordning fri. Jag lyfter fram några detaljer som mitt öga fastnade på och som kan appliceras oavsett hur man bor. Här är det svårt att inte titta på den fantastiska kakelugnen. Om man har en “pièce de résistance” är det alltid tacksamt att låta den spela huvudrollen i inredningen. Här plockar pastelltonerna upp färgen på ett intrikat sätt. Här fastnade jag även för konstverket. Det är alltid tacksamt att tänka perspektiv och att blicken leds in till något som fortsätter utanför rummet. I går kom jag hem med ett grafiskt blad från 70-talet från loppis. Det har precis den egenskapen. Jag återkommer till det här.

En annan tacksam inredningstanke är att samla ihop saker. Här står det tjusigt kinesiskt porslin på köksskåpen. Fint, lite på vänt och inte så arrangerat.

Nu är det förmodligen sällan så här sparsmakat på en yta där tanken är att hänga saker, men så fint att tänka lite okonventionella krokar som är dekorativa i sig.

Marie-Louise Sjögren arbetar mycket med symmetri, vilket varit lite bortglömt i inredningen. På bordet står en vas som centerpiece, sedan står samma uppsättning av ljusstakar på varsin sida. De två fåtöljerna vid fönstret förstärker känslan. Det känns som om denna mer klassiska estetik är på stark frammarsch igen.

En riktigt käpphäst i inredning – vikten av kontraster och materialmöten. Här brytning mellan den ornamenterade spegeln, den moderna svarta lampan och de fluffiga kuddarna i soffan. Ett rum mår alltid bra av något som speglar, något svart och något med textur.

Jag brukar mest ägna mig åt det gröna och växthuset så här års, men några inköp av tavlor, tankar om ett mindre måleriprojekt och funderingar på gardiner håller inredningslågan levande lite till. Det hela får kanske vila när värmen återvänder, men för nu känns spåret utmanande i tanken.

♡