Hon tittar lite uppfodrande på mig från väggen vid soffan. Clorinda Campbell Kissack, även kallad Clo, som Einar Jolin gifte sig med 1943. Mötet blev en ny injektion i Jolins måleri. “Hon hade förvärvat den kultiverade västeuropeiska kvinnans fina avvägning mellan det naturliga och det artificiella, just en sådan avvägning, som väl passade Jolin och hans måleri. Hon var lika lockade som modell klädd i arabisk burnus eller i spansk mantilj. Med grace och en stolt hållning bar hon upp den sista vågade hattcréationen från Paris. Hennes röda naglar och munnens röda ornament passade väl till hennes sätt att bära festens långa aftonrobe av tungt siden från Lyon eller av spetstyg i schweizerkvalitet.” Ja du, Clo. Kanske borde jag följa ditt exempel och svida om lite inför kvällen, måla naglar och läppar och göra helg i lite mer grandios omfattning? Uppsala Auktionskammare
Men det är så rasande skönt här i soffan där jag sträcker ut mig i full längd i min mysklänning. Pläden finns nära. Våren är så kall fortfarande. Bergskristallerna i min armring glittrar i alla fall. Jag har varit och plockat ett fång med Kungsängslijor till vasen som står på mitt lilla tebord. Kannan är påfylld. Inlägget bygger på ett urval av ting från Bukowskis Modern Art + Design och Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion
Men se där! Ligger det inte något precis vid soffkanten på några av Märtas Nyponrosor? Bukowskis
Jo visst, en liten fredagsöverraskning inslagen i ett paket till mig. Tackar! Estrid Ericsons lagerkrans får kröna denna vecka. Nu tar vi fredag. Med eller utan långklänningen.
Trevlig helg!
♡