Ge mig tio: Vintagetendenser

Inför förra sommaren gjorde jag ett inslag kring tio tendenser inom vintage. Nu när hösten är här fick jag inspiration till att göra det igen. Jag har valt ut vad jag ser mycket av, vad som bubblar och vad jag själv spanar efter – stora drag och enskilda objekt i en salig blandning precis som det brukar vara här hos mig. Håll till godo.

Glas är nästan alltid nummer ett för mig. Nu börjar det synas mer frekvent på bred linje – det skira och tunna som kontrast till den rustika keramiken som varit i ropet. Jag tittar alltid efter Reijmyre och nu lite extra på formgivning av Edward Hald, Simon Gate och Gerda Strömberg – gärna i tunna kvaliteter och i toner av brunt och gult. Känslan finns i formen och att ha det i handen. På ett sätt tacksamt att ha som ledstjärna, på ett annat sätt svårt om man letar efter specifika objekt. Det här känns som ett spår för finsmakare, vilket känns som en tendens i sig. Hald och Gate/ Sandviks glasbruk – Bukowskis

För när många blivit bra på att identifiera välkända signaturer och stämplar på loppis, känns det som det blivit ett uppsving för det mer okända, det som verkligen kräver ett tränat öga och som färre känner till. Möjligen en naturlig utveckling när loppis är en folksport med en levande dröm om att en dag springa på Berså-koppar till ett slumppris? Nu handlar tendensen snarare om strukturer, former och ett vardagsnära formspråk men ändå med högsta klass och finess. Man behöver dock inte lära sig gamla priskuranter utantill för att känna igen bra kvalitet. Att vara på jakt efter klass i form och material känns alltid som en bra idé. @gustavsrum

I denna anda tror jag även på allt som hör till “fine-dining”. Jag har länge talat om de stora servisernas återkomst. Jag tror även på glasserviser, dukningsklassiker i silver – och mer plånboksvänligt – nysilver. Jag tror på släta vita dukar och servetter i kontrast till det skrynkliga linnet som vi alla älskar. Jag har t ex köpt servetter i Signe Sohlmans klassiska Draken i höst. Bukowskis

Allmoge i modern tappning då som vi sett så mycket av? Alla patinerade skärbrädor, slagbord och krus. Jodå, det hänger säkerligen kvar ett bra tag till – inte minst i Ellen Dixdotters stilledande kombinationer. Det som känns allra mest i denna inredning är…

…smidet. Jag vågar redan nu utnämna denna typ av ljusstake till årets vintage-raket. Ju äldre, desto bättre Auktionshuset Engelholm

Röllakan-mattorna fanns med på min förra lista och de stannar kvar även nu, liksom lampskärmar och tyger med struktur t ex råsiden och boucle. Här hemma hos Marie-Louise Sjögren syns även ett Bonsai-träd. Jag tror att vi kommer att få se mycket mer av dem igen – speciellt de låga krukorna med tillhörande fat som även kan användas till annat. Annars fortsätter tendensen att vara våra egna florister med jardinjärer och blomsterfakirer. Foto: Elsa Billgren

Vi fortsätter att dekorera våra väggar – barriären släppte med lampetternas återintåg. Nu ser vi keramiktavlor och textila utsmyckningar som större bonader igen. @minafinafynd

Som sagt – enklare uttryck på dukningen igen och framförallt riktigt tunna glas @elsabillgren

Jag hade med broschen i den förra spaningen och har lobbat för den ett antal år. Det känns dock som om den måste med igen, eftersom den nu är minst sagt i ropet. Det finns så mycket fint i denna genre.

Jag avslutar med det quiltade och de klassiska lapptäckena som är på mångas önskelista just nu. Om smidet framförallt är manligt hantverk, så är nålen kvinnornas redskap. Nu i sommar har jag dukat med quiltade textilier och det tar jag med mig även in i hösten.

Håller ni med eller ser ni helt andra saker? Dela gärna med er.

♡