Svenskodlade blommor

Det är tiden när äppelträden dignar, de stickade tröjorna börjar tas fram i garderoben och man balanserar långa stjälkar av gladiolus på armen. Det första fånget är ett av de säkraste tecknen på att en annan säsong nalkas. Efter att ha frossat i färg i min egen trädgård till förra veckans bukett, blev det vita för mig denna gång. Gladiolus är en av våra mest klassiska höstblommor och en säker storsäljare när det kommer till att pryda våra hem. När jag köpte mina på Bondens marknad kom jag att tänka på blommor, säsonger och var de odlats. Just här i staden har vi det lyxigt förspänt med en lokal blomsterodlare som tar fram dahlia, gladiolus, aster, solrosor med mera. För mig känns det naturligt att gynna det närodlade – speciellt denna säsong när det finns tillgängliga alternativ. När intresset för att skapa egna buketter fullkomligt exploderat de senaste åren, finner jag mig fundera på hur man kan tänka hållbart även när det gäller blommor. Denna vecka blir det med andra ord en annan ingång till helgbuketten här på bloggen.

Jag känner starkt för att basen i allt det jag gör skall vara förankrad i säsonger. Under trädgårdssäsong är det betydligt enklare, då mycket hämtas från det egna gröna. Även under höst och vår finns det mycket i naturen att utgå från. Men i vinter då längtan efter växter är som störst? Jag äter aldrig sparris på vintern, om den inte är fryst. Att skeppa hit den från Peru för att jag skall kunna ha tillgång till den året runt känns inte bra. Men rosorna som kan komma från odlingar i Kenya och som kan kännas väl så nödvändiga när mörkret är som störst. Eller?

Det känns som intresset för det närodlade ligger i luften även när det gäller växter. Det känns väldigt nu att lyfta fram en planta som gått i arv eller att ge bort sticklingar i gåva. Självplock av buketter är stort på de stora handelsträdgårdarna i Stockholm. Det verkar som om fler och fler läser på perennburkarna och tittar efter var plantan kommer från. Om jag går till mig själv känner jag att jag blivit mer intresserad av att handla där man driver upp växter till försäljning – från frö till planta nära. Det är såklart enklare att göra när det gäller klassiska svenska växter som odlats i många år – än annat som inte finns här på samma sätt. Jag läste senast en tänkvärd Instagrampost om en annan höstklassiker – bollkryssen – här. Det är inte alla som har nära till en lokal plantskola, men det lönar sig att titta på burkarna även hos de stora kedjorna som tar in en del svenskodlat. Som sagt – jag funderar mycket på frågan eftersom jag tycker om att göra buketter och att ta in växtlighet i hemmet samtidigt som jag är intresserad av frågor kring hållbarhet och vilka val man gör som konsument. Tankar? Dela gärna med er.

♡