Som sagt, jag har inlett det tämligen omfattande arbetet med att förbereda växthuset för kallare tider. I helgen fick några av doftpelargonerna flytta in, bland annat min uppstammade Doktor Westerlund som har växt på sig ordentligt under sin ettåriga levnad. Jag drev upp den här från en stickling förra hösten – i våras såg den ut så här och i somras så här. Växtkraften är enorm och den är lite extra stilig så här på liten stam tycker jag. Nu har den fått växa på ganska fritt, men till våren skall jag toppa den lite mer för att få till ännu mer form.
Jag är smått besatt av ting som värmer, men så är jag en frusen själ också. På helgens höstmarknad köpte jag bland annat ett par torgvantar i ull. Fotogenlamporna bärs in för att tändas upp här och korgarna får förvara ved denna säsong.
Klorofyll-hörna med ljusterapi när regnet slår på fönstren.
Det mesta går i vila nu i trädgården och det känns helt okej efter en säsong ute. Även jag behöver tid till återhämtning för att åter se med det gröna ögat igen efter årsskiftet. Men visst är det hoppfullt mitt i all mylla och vila att se spirande rötter?! Jag sätter ned några pelargonsticklingar i krukor för att påminna mig själv om att ljuset kommer att återvända. Allt har sin tid.
♡
Du har så vackra bilder att jag, när jag behöver en paus från stressen på jobbet, kan scrolla igenom din sida och direkt må bättre!
Allt har sin tid, fast i år vill jag inte riktigt att hösten och vintern ska infinna sig. Vi fick vårt hus 1 juli och säsongen har känts lite halv därför. Men innesäsongen är inte så dum den heller, med torgvantar och en sprakande brasa.
Men wow! Hur får man den sådär tjusig! Vill också ha ett pelargonträd!