I går kom det andra numret av Leilas Country Living i brevlådan. Det är vackert tittgodis med stundtals fantastiska fotografier. Det är fina recept. Det är Living a´la Leila för hela slanten. Men räcker det för att hålla en tidskrift levande? Jag känner mig kanske inte helt övertygad. Vi lär få ser framöver.
När man går en pysselkurs, så får man väl lov att hålla ögonen öppna efter saker att fixa själv. Jag har pratat och pratat om både broderi och virkning, men det är mycket snack och ingen verkstad här. I Leilas tidning föll mina ögon på den fina lappen som syns på förklädet ovan. Nu är jag inte i behov av att dekorera mitt förkläde, men idén blev jag sugen på. Det är riktigt grovt linne med en stark färg på garnet. Stygnen är sydda med sk efterstygn som jag kanske kan klara av. En liten tavla eller något liknande? Efter lite scannande hittade jag till handdukar från Axlings som finns hos Svenska Inredningsbolaget. Man kanske skulle slå till på ett par för att fullfölja i alla fall en pysseltanke?!
Egen bild från Leilas Country Living Nr 2. “Brodera mera” av Viveka Gil & fotograf Martin Cederblad.
Tjing, tänker precis som du, Tidningen är tittgodis, men bara Leila för hela slanten och ja okej det är tilltalande, men hur ska hon hitta variation framöver?? Det återstår att se!/M
Jag har också dubbla känslor kring tidningen. Och jag kan liksom inte sätta fingret på vad som är fel? Jag borde ju gilla den men ja.. den känns kanske inte så “proffsig”. Layoutmässigt ser det lite fel ut och även innehållet känns mer som de försöker klämma in så mycket som möjligt, det blir lite spretigt.. Sen kanske jag inte är så mycket för shabbychic och pastelliga kylskåp och blommiga gummistövlar som jag trodde. Det finns viss aspekter som jag gillar men jag köper inte hela konceptet.
Håller med. Tycker att de har vackra bilder och inte så dumma idéer, men det känns lite tunnt. Sen gillar jag inte riktigt alla dessa rubriker på engelska… Tror att de kan behöva vidga konceptet lite så att tidningen inte kretsar fullt så mycket kring Leila.
Jag har också köpt dessa två startnummer, men tror inte konceptet håller i längden. Har inte läst senaste numret ännu, men bläddrade dock fram till just “Brodera mera” för en titt :-)Bra idé med handduken – heja heja för lite pyssel!Den idén ska jag faktiskt spara, det skulle bli en fin personlig julklapp/present till någon.
Även jag tycker att Leilas tidning är en vattnig besvikelse. Den känns som en gratistidning man tar på något café.
Apropå brodera har jag tänkt att brodera en tavla till hallen: “mobil, nycklar, Ipod, väska, plånbok”. Nu ligger det en lapp i hallen i en plastficka med de orden på! Mitt nästa projekt. Annars har jag hållit på med ett ullbroderi sedan Olle föddes.
Det går alldeles utmärkt att använda sina linnehanddukar även utan brodyr;) det är mer min melodi eftersom det blir dåligt med handarbetandet här hemma. Men en dag så kanske, kanske.
Minks: Hmm – ja, vi får se som sagt. En sak är säker. Omslagen är gräsliga! Om det är någon som kan komma undan med de där poserna så skulle det väl vara Leila, men nej – inte ens hon 🙂
Sofia: I hear. Jag känner likadant. Svårt att sätta fingret på vad det är. Det är inte min stil heller egentligen och den lite mästrande tonen om matchande grejer har jag lite svårt för… Vi får se var det landar! Jag gillar hennes böcker och fortsätter att baka med recepten.
Jessika: Japp. Det är väl lite “bloggigt” att köra med rubriker på engelska. Jag är ack så skydlig i genren, även om jag inte är så himla förtjust egentligen. Men det är lite som sångtexter på engelska, ibland ser det visuellt roligare ut med spring rain än vårregn fast det egentligen är precis samma sak 🙂
Mrs b: Ja, jag gillar idén. Vi får väl se om jag kommer till skott 🙂
Anna: Ja, det är fluffig maräng 🙂 Vi får se om och hur det hela kommer att utvecklas.
Sara: Det låter mycket snyggt! Jag gillar att föra in broderiet i vardagen för användning än att tänka dukar som blir liggandes.
Charlotte: Haha! Ja, det är förstås fullt möjligt 🙂 Jag gillar handdukarna! Något på önskelistan definitivt!
Nää, är klart besviken på Leilas tidning. Dessutom ser man att hon inte är inblandad i särskilt många av reportagen/artiklarna. Skulle vilja påstå att hon bara är ett ansikte utåt för att sälja tidningen krasst sett.
Har bara kikat i första numret, men känner inte att den håller…
It’s good that people are able to get the personal loans moreover, this opens up new possibilities.