Loppis och jag gillar egentligen varandra. Jag finner stort nöje i att aktivera min sökarblick. Men jag går sällan på loppis. Hittar inte riktigt de rätta ställena. Och för all del. Jag letar väl inte så aktivt heller. Väntar mer på att jag skall ramla in på något guldställe längs vägen. De loppisar som jag hamnar på är ofta skräpsamlingar. Sådant där löst plock som ingen med minsta goda vilja skulle karakterisera som fynd. Bara utplockat lågkvalité som ingen tycks vilja ha. Och på disken står det Lisa Larsson-figurer som är så högt prissatta så att man baxnar. Folk är så medvetna i dag. De gånger jag har tittat har jag inte funnit något speciellt. Förutom en gång. Då fick jag den där adrenalinrushen som jag antar driver alla som går på loppis. Att helt plötsligt efter allt hopplöst letande så står den där saken med stort S där. Och tänk att man fann den först! Att ingen annan hann före. Lycka. För mig var det en lampskärm från Svenskt Tenn. Helt plöstligt i en sådan där överfull gigantisk lada så stod den där. Foten lämnade jag kvar. Skärmen kostade mig tjugo kronor.
Den stora händelsen här hemma just nu. Anna tycks ha inlett en olycklig tradition att ställa till sin lilla kropp en gång varje höst. Förra gången var det en bruten arm. Nu är det en kraftigt stukad fot. Så nu kör vi foten på ärten i soffan. Och hoppandet med kryckorna är fortfarande nytt och kul. Må det så förbli ett litet tag till i alla fall.
Tisdagstema Loppisfynd hos Fabriken.
Önskar jag kunde ta med dej på mitt loppisrike med fem loppisar runt knuten.Min man tycker att de ska stänga igen, jag förstår inte varför;)Bra bild som du åxå kan använda till temat kuddar som kommer om några veckor ;)Ha en bra dag!!
Bra fyndat!Hoppas Anna kryar på sin lilla fot. Hoppa på kryckor är ju okej ända fram till dag två-tre när man nästan får ondare i händerna än i foten. Usch!Kram/Kristina
Underbara bilder. Vill ju bläddra i alla härliga böcker också. Stackars liten! Det är så jobbigt att vara halt. 🙁 Delar hennes våndor då jag lyckades skada knäet på gårdagens tennisträning och idag haltar omkring ordentligt. 🙁 Hoppas att hon kryar på sig!Verkligen ett loppisfynd som heter duga! Själv letar jag också fortfarande efter de där loppisfynden, men vart jag än går finns det bara skräp. Nåja, det måste ju finnas de som köper nytt också. 🙂
Jag har inga loppisfynd att dela med mig av. Ett barn som har brutit nyckelbenet har jag däremot…:-(
Vilket fint fynd. Det är när man gör såna fynd som man får upp glöden för loppis. Men det är som du säger, folk är mer medvetna idag så fynden är svårare att hitta.//Victoria
Ja, det där fyndet minns jag när du skrev om första gången. 🙂 Ett superfynd!!Men lilla Anna då. Stackars söta – hoppas hon inte har allt för ont bara!Skickar kramar så det räcker till både mor och dotter. :)Lina
Vilket fint fynd! Förstår att ditt hjärta tog ett skutt! :-)Stackars lilla tjejen – hoppas foten läker snabbt. Minns det där med kryckor, de var poppis i skolan och alla ville låna från den som för dagen hade stukat foten.
Hej Weronica!Stackars Anna! Jag hoppas att foten kryar på sig riktigt snart. Förhoppningsvis innan hon hinner tröttna på kryckorna. Sköt om er!Kram Lotta
Ja, det var sannerligen ett finfint fynd! Ett sådant jag alltid föreställer mig att finna på loppisar, men som jag naturligtvis väldigt sällan stöter på. Mitt bästa fynd är två Waldemarsuddekrukor á 10:- styck – inte illa!Tack för alla fina inlägg, inklusive snygga collage, som inspirerar och piggar upp!Hoppas din dotter snart är på benen igen!/Maria