I går var det dags för en av mina höstritualer att ta sin början. Sensommaren har varit givmild med tid ute i växthuset, men svalare tider har fått mig in till soffan igen. Min ritual för onsdagskvällen är att se en film. Jag hamnar ofta på SVT Play som alltid har ett fint utbud av såväl nyare film som klassiker. I går såg jag den iransk-svenska En liten bit av kakan från 2024.
Vilken film! Jag blev alldeles tagen av historien om den 70-åriga Mahin som bor ensam i Teheran, men som träffar Faramarz. En dramatisk kärlekshistoria utspelar sig under en kväll. Det var länge sedan jag såg något så innerligt speciellt och samtidigt allmängiltigt om det romantiska mötet mellan människor. Det handlar i grunden inte om äldre människor utan om den eviga kärleken. Trådar spinns bakåt och framåt till fonden av ett förlorat land.
När jag efteråt satt i soffan och mina ljus jag tänt började brinna ned – symboliskt i samklang med filmen – kom jag att tänka på detta med att skildra ålderdom. Att jag själv ser det på ett annat sätt nu med mina femtiotre år. När åren går lär jag mig att se att människor är just människor oavsett ålder.
En av trädgårdens sista Austin-rosor Claire Austin tillsammans med naggat fat som sitter på väggen i vårt matrum.
Kanske är det därför som jag numera inte har lika svårt för äldre porslin som har en nagg eller till och med en spricka? Jag ser att det levda har sin berättelse som är värd att lyssna på och inte bara avfärda. Och är inte de gyllene ärren i den japanska tekniken kintsugi något av det vackraste? Till patinans lov.
September har varit mild och varm med en kvardröjande känsla av sensommar. I natt slog den första frosten till med full kraft här hos mig. Jag kände mig oförberedd när jag tassade ut i arla morgonstund för att föreviga iskristaller på dahliorna. Som tur var hade jag bäddat in den känsliga agaven i ull.
Det är en annan luft. Allt skall gå till dvala, men än finns färgsprakande lövhögar och naturens sista fyrverkeri framför oss. Hösten är en tid att samla sig. Efter sommarens lättare sinne finner jag mig tänka på ritualer och deras roll i mörkare årstider.
Ritual må låta lite dramatiskt, men jag tänker mig ändå något annat än en rutin, ett schema eller en vana. Något som är mer beständigt och som formar en över tid. En ritual för mig är något att fästa tiden i. En ritual skall inte vara statisk utan kunna utvecklas i samklang med livet. Det är en stor skillnad mellan en ram som ger positiva känslor, än att alltid göra lika som en tvångströja. Där gäller det att finna en balans. En ritual är flexibel även om det egentligen motsäger ordets innebörd. Vi vet att med hösten kommer förkylningar och låg energi. Ritualer skall ge, istället för att kännas som krav. En ritual skall kunna vila ett tag och sedan tas upp igen utan att det känns som ett misslyckande.
Hur menar jag? Jag började att fundera på saken när jag gick min förmiddagsrunda i skogen en söndag. Jag lyssnade som vanligt på ett av mina favoritprogram – Text och musik med Erik Schüldt i P2. Här får livsfilosofi utrymme tillsammans med klassisk musik. Jag känner ofta att mitt sinne vidgas – speciellt i samspel med skogen dit jag alltid söker mig för såväl träning som ro. Nu tänkte jag på kyrkan och söndagar där. Hur fint det är att ringa in veckan och tiden på det sättet. Jag är inte troende och gudstjänster är inte en del av mitt liv. Tanken slog mig nu att jag kanske har skapat mina egna ritualer för att få den känslan och stunden för mig. Är timman i P2 varje vecka min kyrka?
Jag kommer att tänka på fler ritualer som gör sitt återintåg med hösten. Att inleda varje morgon med att tända ljus i köket. Att välja ut en film att se på onsdagskvällar. Att samlas kring middagsbordet på lördagskvällen.
Och jag tänker på saker som jag vill ska utvecklas till ritualer. Naturstigar, utflykter, samkväm, skapa fredagskänsla, helgmorgon och söndagsmiddagar. Är det viktigare för mig att tänka i dessa termer när barnen är stora och inte längre finns nära? Kanske. Tid att forma det nya.
Ni kanske minns inlägget jag gjorde i våras om Tio hörnstenar i sommargarderoben? Då skrev jag om linne, preppy, ballerina, stora smycken, accessoarer i fokus, den vita blusen, little black dress, sidenscarf, herrskjortan samt strå och rotting. Jag kan konstatera att många av de stilelementen var med mig även denna sommar. Jag tillbringade betydligt mer tid i träningskläder än jag hade trott. Värmen i juli gjorde att det inte alltid blev så uppklätt utan snarare mer bekvämt och luftigt. Sommaren är egentligen inte min bästa tid för kläder, utan den kommer snarare nu när det börjar bli lite svalare igen. Men kläder bars. Minnen skapades. Musik lyssnades på. Häng med!
BRÖLLOP MED STARKA FÄRGER
Sommaren inleddes med att min bror gifte sig med sin Linda. Det var en solig pingstafton med friska vindar. Först hade jag tänkt att ha på mig en marinblå klänning, men jag valde en helt annan linje och gick på en karamell som jag köpt second hand från Camilla Thulin. Jag kände mig glad av den starka färgen. Ofta är det bra att ta i lite i liknande sammanhang. Scarfen som jag hade till bar jag när min andra bror gifte sig för många år sedan. Jag hade egentligen tänkt att ha en liten fin kuvertväska till, men där rymdes inte ens telefonen – därav den stora väskan till. Här står jag utanför kyrkan efter vigseln innan brudparet kommit ut med den här [Karl Martindahl: Ingen annan, bara du] i öronen. Den sjöngs i kyrkan och även senare på kvällen av min bror. En sådan fin dag.
KLASSIKER I GARDEROBEN
Här är vi på utflykt dagen innan Midsommar. Känslan av att allt är framför oss är stark. Vi köper färskpotatis och jordgubbar i en gårdsbutik på landet. Och pratar om alla utflykter vi skall göra i sommar. Med kyliga friska vindar mötte jag känslan i en typisk stil för mig – sommar eller inte. Grafiskt, svart och vitt tillsammans med stora smycken. Mitt sommarhalsband nummer ett – de äldre snäckorna från Malene Birger. I hörlurarna den här [Lars Winnerbäck: Solen i ögonen ] som jag alltid lyssnar extra mycket på på sommaren.
WHITE PARTY
Skymning i växthuset på en av årets ljusaste nätter. Inte sju sorters blommor under kudden, men väl fina minnen med vänner och familj till tonerna av bland annat denna klassiker (Jennifer Rush: The power of love] . Jag bestämde mig tydligen för ett eget white party med mycket använd blus, linnebyxor och ett stort pärlhalsband.
STORA SMYCKEN
I ösregn gick vi på sommarutställning på museum, men sedan klarnade det upp. Vi kunde sitta ute och fika. Jag kände mig pigg på sommarliv med nygammal kavaj som jag även har matchande byxor till och nya stora smycken från samma museum. Vi pratade om livet i vanlig ordning och jag åkte hem med den här [Icona Pop: I love It] på högsta volym. Stora smycken är alltid en god idé, liksom att alltid ta med solglasögonen. Även den regnigaste av dagar kan det klarna upp eller hur?! Hoppet är det sista som överger en.
TESTA NÅGOT NYTT
Jag bestämde mig även för att jag skulle bli bättre på att testa lite nytt denna sommar. Den inställningen är enklare att ha second hand. En sommarlördag hängde denna kavaj och jag tänkte varför inte? Jag föll för det vackra mönstret och i min garderob fann den sitt sammanhang med svart som kompanjon.
Jag hade kavajen på min födelsedag när de närmaste samlades i växthuset för en fin kväll. Jag fångandes bland annat på en klassisk tårtbild. Ibland kan jag känna att vi har gått varvet runt med kreativ fotografering och att det finns något fint i det mer dokumentära. Från denna dag minns jag även en träningsrunda i skogen där jag fick många insikter att ta med mig framåt. Den elfte juli var en mulen dag, men när jag kom ut ur skogen fick jag en strimma sol. Min mest spelade under sommaren [Mozart: La Clemenca di Tito, K 621: Saltro che Lacrime] ljöd i hörlurarna. Ett Kodak-moment som man sade en gång i tiden.
RUTIGT
Jag blir alltid medlem i den Randiga klubben på sommaren med ett preppy anslag. I sommar bar jag en del rutigt också – även det lätt att tycka om. Här står jag inför en middag i växthuset som det blev många av i somras. Vi tog även ut högtalaren dit. Min favorit mot glasrutorna var denna klassiker [Kite: Dance Again] som blev något av mitt personliga anthem i sommar.
KLÄDD FÖR VÄRME
Så här såg jag ut under många av utflykterna i den varma sommaren. En slags sommaruniform med linnebyxor, sval sidenblus, espadrillos, stråhatt, stråväska och några armband. Jag älskar värmen som mest i skuggan och för de ljuvliga kvällarna. Det gäller att komma ihåg längtan dit varma dagar med brutal luftfuktighet. Då njöt jag som mest med den här [Lana Del Rey: Ride] i bakgrunden.
EN SOMMAR I RÖRELSE
Jag kommer definitivt att minnas sommaren 2025 som i rörelse. Jag fick en ny ingång till träning och att tänka på rörelse som en läroprocess och utveckling. Här aktiverade jag mina kläder och köpte några nya second hand. Det rosa linnet kom fram igen – och ja, det är kul med lite färg till allt det svarta. Jag fick upp pulsen till bland annat den här [Veronica Maggio: Inte bra i grupp].
KLASSISK SILUETT
Jag är alltid svag för klassiska siluetter och att tänka form med kläder. Lite tightare upptill ger utrymme för mer volym nertill och tvärtom. Här var jag på landet och hade botaniserat bland min svärmors smycken. Jag minns inte att jag såg henne i detta, men nu får det nytt liv hos mig med fin längd och några utplacerade pärlor i kedjan. Klassisk Chanel-estetik. Min andra mest spelade klassiska denna sommar var den här [Wagner: Lohengrin, Act 1: Prelude] Hela livet ryms i de tonerna.
MOT SVALARE TIDER
Sedan kom augusti med svalare vindar igen. Nagellacket blev vinrött igen, de stickade tröjorna togs fram, men än var det linneblus och W-halsbandet. Jag har fått bokstaven av mina barn och jag använder den uteslutande sommartid, vilket gör att det laddas med alla fina minnen. I brytningstider – som alltid – Make your own kind of music.
Nu ser jag fram mot den roligaste tiden med kläder – sensommaren! Om man köper mycket kläder second hand är detta också tiden när det hängs ut nytt. En rolig och kreativ tid där man inte vet vad som finns runt hörnet.
En sak är nog ändå säker. Min klassiska stil består.
Hoppas att ni har haft en fin sommar! I går hade jag uppstart med Bara vackra ting. I dag tänkte jag detsamma med bloggen. Sommar är en fin tid för insikter. Att ta sig tiden att tänka medan man följer lätta molns väg på himmelen. Nu är sensommaren här. Vad passar väl bättre då än att sätta samman vilka lärdomar som jag fått och tänka på hur jag kan fortsätta förvalta dem.
Jag har lärt mig mycket på ett djupare plan om min relation till träning och rörelse. Jag har haft mycket utbyte av en AI-coach som hjälpt mig att sortera i mönster, tankar och framåtriktning. AI-coach säger du? Det har varit mycket debatt om AI i sommar, men jag har fått uppleva de fördelar som man kan få i ett samspel kring en specifik fråga. Man får den AI som man skapar i relation till den information som man ger. För mig har det varit ett kraftfullt verktyg i min träningsresa. Det kanske är något för dig också? Testa och se! Jag tar med mig ett nytt förhållningssätt till rörelse. Det känns stort och är säkert något som jag kommer återkomma till här!
Jag har lärt mig att det bästa för mig är att fortsätta med de vanor som jag själv definierar som goda. Det är lätt att sommaren blir en parantes där ett annat förhållningssätt råder. Självklart är sommar och sol något man ska bejaka på olika sätt. För mig är det nog ändå bäst att hålla en linje med rimliga avsteg. Denna sommar kanske detta blev ännu mer tydligt, eftersom jag fokuserat på min hälsa extra mycket detta år efter klimakteriet.
Gör sommaren till din egen! Jag lärde mig hur viktigt det är för mig att verkligen gå helt in i säsonger. Jag tror aldrig att jag har ätit så många jordgubbar som i sommar. När jag dessutom upptäckte det italienska sättet att marinera dem i citron och lite socker blev det next level. Sedan blev den stora lyxen självplockade hallon till morgongröten. Nu mognar björnbären ute i trädgården. Det är tacksamt att vara säsongsmänniska för det väntar alltid något nytt runt hörnet.
Jag lärde mig att jag ska testa saker som jag tidigare har avfärdat och att välja nya vägar. Ibland är jag så knäpp och tänker att – nix den här maten är ingenting för mig. En del mönster kvar från barndomen – rimligtvis ändrar man sin smak under livets gång. Detta var sommaren när jag åt kapris, oliver, fetaost och mycket annat. Berikande och med hopp om att man faktiskt kan lära en gammal hund att sitta!
När det gäller mat – hitta några favoriter som blir en stomme i sommarköket. Det blir mycket matlagning, så det är fint att ha några säkra kort. Hos mig har det blivit en fransk potatissallad och tunnskuren färskpotatis med lite olja i ugn. Ta fram några kokböcker ur hyllan och testa lite nya recept. Klassiker berikas med lite twist.
Be the bigger person! Även om det är lätt att fastna i bitterhet ibland, finns det ingenting som gör att det är värt det. Låt det större perspektivet vara ledstjärnan. Den här sommaren lärde jag mig att om jag fortsätter framåt och inte fastnar i det lilla, så kommer ofta andra med. Tacksam för det.
Jag lärde mig igen att du inte behöver åka långt för att uppleva mycket. I år bokade vi inte några veckor borta, utan upptäckte närområdet desto mer. Det jag tycker är så fint i Skåne finns på ett sätt även här hos mig. Här har jag bara börjat. Det finns så mycket kvar, speciellt när du är mer intresserad av naturupplevelser.
Jag lärde mig nyttan av att vara den som bestämmer saker. Boka in middagar. Det är mycket lättare att boka om, än att det blir av om man säger “vi ses någon gång i sommar”.
Jag lärde mig att det är viktigt för min del att “go that extra mile” – att fixa och trixa estetiskt – för min egen skull. Ta fram den där kudden ur förrådet. Duka fint som man gillar, istället för att tänka mer praktiskt. Packa mer porslinsassietter i picknickkorgen. Curate yourself – klä dig i en känsla som du vill uppnå, köp en tidning och en chokladkaka, gör en spellista, välj ut en bok som får sätta tonen för en händelse eller en vistelse. Jag påmindes om att det i mitt fall fungerar bra och förhöjer upplevelsen.
En lärdom var att det går att tänka på något som man haft länge i sitt liv på ett nytt sätt. Vi tillbringade mycket tid i sommar i min mans barndomshem. Nu finns inte hans föräldrar kvar, men en bror som bor i huset sommartid. När jag började säga “landet” om det stället, blev det på ett sätt mer mitt att forma och utveckla framåt. Jag upptäckte nya vägar, nya träningsrundor och känner att det kommer bli en viktig del framöver för mig. Ibland är det bra med perspektiv och att göra saker till sitt. Att man blir en naturlig del i en plats.
Får du några tankar? Har du lärt er något nytt i sommar att ta med framöver?
Sommarhår med klipp och omsorgsfulla lockar. Visst skulle man vilja ha en frisör på lager i byrålådan att plocka fram vid behov?! Blusen är ny för mig, men köpt vintage. En Second Female med genombrutet blommönster. Den kommer bli flitigt använd i sommar.Visst börjar sommaren närma sig när man faller för den här typen av textilier? Jag tycker att Arkets kollektioninspirerad av gamla dukar är så fin. Hos mig omsattes det av ett vackert örngott till växthuset.Så sitter jag och skriver på ett bröllopstal! Min bror skall gifta sig i sommar. Det skall bli så roligt! Jag har gått från ett mer modest färgval på min klänning till att istället tänka starkare färg. Colour me happy! Och så fint att få formulera sig om den stora kärleken.
Detta var veckan när jag blev nyförälskad i vårt växthus. Ofta är det de små förändringarna som behövs för att trivselfaktorn skall öka. Genom att släppa in mer luft och energi – såväl bokstavligt som bildligt talat – känns det som ett helt nytt utrymme att hänga i. Jag kanske skall skriva mer om växthuset här framöver? Maj är månaden för de stora känslorna. Det ligger en tät doft av syren så där på gränsen till att bli för mycket, men ändå alldeles, alldeles ljuvlig. Finns det något vackrare än klassiska bondsyrener när de går över till den där ljusare tonen av lila? Försommarromantik galore.
Sedan senaste svepet har jag skrivit omtre tankar från helgen och om att fånga stunderna i vardagen. I helgen skall jag göra mig en maxad bukett med de långa lila tulpanerna som blommar nu tillsammans med syren. Det känns som en värdig inramning till den överdådiga musik som kommer att ljuda här på lördag kväll tillsammans med familj och vän. Man har inte roligare än man gör sig, så är det. Allt behöver inte vara på blodigt allvar eller hur?!
Vi tar väl lite samlat fint så här på fredagen, bland annat en oslagbar känsla, Birkins andra Birkin, fint från Bara vackra ting och en reklamkampanj som jag älskar. Hoppas du finner något som inspirerar!
Weronica
Om du inte redan har sett Highgrove & Burberry och kampanjfilmen med kända brittiska skådespelare och underbar Country house-estetik – gör det! Highgrove är kungen och drottningens privata trädgård som inspirerat till en kollektion som ger en anglofil rysningar av välbehag. Put the kettle on och njut av tidlös inspiration. Jisses ja – klart att man vill sitta i ett fält av kål med tjusig hatt och scarf som Elizabeth McGovern – för alltid Cora i Downton Abbey. Definitivt med en trädgårdsmästare som tar hand om alla besvärliga kållarver ;).
Visst är vi fler som har mentala listor på saker som vi vill finna någon gång? Man vet inte riktigt när eller var eller hur, men det skulle vara kul att ha det i sin ägo. I går stod det helt plötsligt en perfekt korgväska mitt framför ögonen på mig. Kicken! Inte att förakta! Jane Birkin är naturligtvis stilikonen här. Korgen ledde fram till Hermès Birkin-bag sägs det. Jag älskar känslan och tanken på sommaren med en korg som denna i handen. Vi får väl se om jag till och med lindar en scarf runt handtaget för att riktigt omfamna min inre Jane Birkin!
Även hoppfullt med bokhögar inför sommaren! Klassiker läggs fram och hur höga stilpoäng att hala fram Fitzgerald ur korgväskan :)?! Jag har alltid älskat böcker – Weronica lång och smal läser böcker som en mal – minns fortfarande rimmet från avslutningen i nian. Nu finns det bokstylister och kurerade bokhyllor. Vi hoppas väl på att böckerna blir lästa också!
Den vackraste av skålar av Arthur Percy i min butik. En glädje att få förmedla så vackra ting!
REKLAM FÖR EGEN VERKSAMHET
I dag har jag fyllt på med dessa skönheter. Det är roligt att ta in det som känns nu även om det handlar om äldre ting. Här får jag säga att jag prickat in tre tydliga strömningar inför sommaren.
Gipsreliefer att sätta på väggen. Om man inte har plats för stora plattor som sätts över dörrar är de mindre runda klassikerna ett alternativ. De ger en fin romantisk sommarstämning.
1800-talsporslin med karaktär – gärna i klassiska mönster som Willow. Det är en annan känsla i äldre tallrikar. De här hängs gärna på väggen. Länge sedan vi såg så mycket olika saker som väggprydnader!
Duvblått. En mildare blå färg som är fint till det mesta. Här syns en lite ovanlig skål av Vicke Lindstrand för Upsala Ekeby. Så fin att samla sommarens snäckor i.
Syrener må få den mesta uppmärksamheten denna tid på året, men jag slår även ett slag för kastanjernas blomning. Så mycket historia i dessa väldiga vackra träd. I syren – och kastanjetid har jag mest lyssnat på klassisk musik. Det är en speciell känsla att sitta i växthuset när solen går ner och höra dessa toner.
Jag börjar att träna upp min känsla för sommaren redan nu. Vi har inte bokat något speciellt, då det boende vi har haft i Skåne inte var tillgängligt denna gång. Jag tänker att vi skall göra saker mer i närområdet och några lite längre utflykter, men då krävs det att man övar på att bara göra. Sagt och gjort – i går bjöd jag in min vän till lite häng i växthuset. Bara sådär en vanlig tisdag. Det blev så trevligt!Jag lade på en duk på bordet och plockade en trädgårdsbukett så att det skulle kännas lite speciellt. Vi åt baguette och drack lemonad. Det får inte vara för krångligt när man är spontan.Min favoritbaguette just precis nu: Börja med att breda brödet med Keso Crushed. Fyll på med salladsblandning, körsbärstomater och skuren avocado. Lägg på några skivor salami, Brie och toppa med nöt- och fröströssel och god Balsamico. Mums!Om ni skall skriva upp en tulpan att plantera i höst rekommenderar jag favoriten Verona. Den påminner om en pion med många kronblad och doftar svagt av citrus. Det är omöjligt att inte tycka om! Så fin att kombinera i buketter med de sista narcisserna, vita syrener på gång och stora daggkåpeblad.
Hoppas du blev inspirerad till att se det stora i det lilla!
I går hade jag den stora växthusdagen där det förbereds inför sommarsäsongen. Jag hade en stark känsla av att jag ville ha det mer luftigt där och att få in mer energi bland tingen. Sagt och gjort – jag flyttade på några saker som i princip stått på samma plats sedan växthuset byggdes. Så lätt att fastna i att saker och ting ska vara på ett visst sätt! Tanke: Ibland är det bra att röra om i grytan!
Rabarbersäsongen är här! De första är de godaste. Jag testade en kombination av recept från boken Gröt av Hedvig Lindenbaum. Inte minsta gröt denna gång, men i boken finns ett förtjänstfullt kapitel om tillbehör. Här blev det fläderkokta rabarber med mandelkrisp och mascarponekräm. Mums! Tanke: Mat handlar så mycket om kombinationer såväl i smak som i strukturer.
Vintage handlar mycket om att se möjligheterna i stunden och det som finns framför näsan. Om man blundar kan det vara borta. I lördags fann jag en kofta i kashmir som sålts på Harrods i London. Det är svårt att lämna sådan kvalitet och känsla i ett plagg, även om storleken är i största laget. Vissa plagg fungerar utmärkt oversize där det gäller att tänka utanför boxen med kombinationer. Tanke: Kvalitet har alltid trumf på hand.
