Category Archives: Dagbok

20 januari

 I går var jag på min första träff i en kroppsmedvetandekurs hos sjukgymnastiken. Där var vi. Fyra kvinnor i spannet 40 till 60 (nåväl jag är ju fortfarande 39 då) med smärtan som gemensam nämnare. De andra hade varit runt betydligt mer än mig i svängen. Och jag kände – snälla låt mig inte få rutin på detta. Snälla låt mig inte låta blasé. Snälla låt mig inte bli en sådan där som har en jättelång historik i vården att dra när man frågar. Jag är ju bara en liten rookie. Och jag hoppas att jag kan ta mig ut, innan jag fastnar liksom. Och jag hoppas att jag kan fortsätta att låta positiv när jag talar om min sjukgymnastik. Fint så. I går var det balans. Alltså för mig handlar det om att finna ett helt nytt förhållningssätt till min kropp. Jag vet att jag har haft taskig hållning i många år av mitt liv, men att det var så här illa liksom. Det handlar om att lära om allting från början. Att lära en gammal hund sitta har sällan låtit mer rätt i mina öron. Samtidigt är jag fortfarande ganska fascinerad, motiverad och positiv. Tänk att jag aldrig har tänkt på att jag ofta går med blicken ned i backen. Tänk att jag aldrig har tänkt på att jag går på mina hälar. Tänk om allt möjligt. Jag skulle ha behövt denna kurs när jag var tolv och blev längst i skolan över en sommar. Nu är jag ju tant, men för all del – det är väl liksom aldrig för sent. Och jag måste bara göra detta för att känna mig bättre.

signature

11 januari

 Jag läser om Widell-systrarnas nya projekt på Aftonbladet. Fokus är på "relationer, mat, mode och skönhet". Det hela avslutas med "-Det här är första steget i ett chick lit-koncept som vi tror kan bli hur stort som helst". Det hela kan nog bli väldigt trevligt, det betvivlar jag inte. Men detta tjej-light hela tiden när man kommunicerar. De gamla vanliga ingredienserna för att vi "tjejer" skall gilla. Sådär lite inlindat i en cupcake – med mycket frosting. Ge mig lite chick hard känner jag. Det klarar vi väl, eller? I februari är det premiär. Det blir spännande att se vad det blir av det hela.

signature

20 december

 

Nu har den kommit upp på väggen här i huset också. Jag köpte den på en syföreningsauktion för ett antal år sedan och den hängde alltid uppe på julen. När vi flyttade ut hit kändes det dock så brutalt att slå upp spikar bara för att husera en julbonad. Men nu med washitejp och gummigutta har de vita väggarnas tyrranni släppt. Och de röda tomtarna är på plats igen. Det känns sannerligen fint det.

signature