Jag börjar ladda upp den där mamma-nostalgin som är oundviklig när ett av barnen fyller år. Det känns som i går man gick och vankade och väntade med den stora magen. På måndag är det dags att löpa linan ut med förlossningsminnen. Vi firade lite redan i dag med morfar och mormor. Tio år. Otroligt stort.
Tre glada laxar i eftermiddags.
Själv har jag haft en ond och orolig dag. Ack, ack, jag vill ha mig själv tillbaka.
Nu Idol.
Vad säger man om den där svindyra schampooflaskan? Jo den är till mig. För tillfälligt håravfall. Jag såg inte den komma kan jag säga. Jag satt hos frisören och blev alldeles fuktig i ögonen. Jag har ju inte mått så himla bra den här hösten med värk, alla möjliga sjukhusbesök, mediciner och annat i den genren. Och det har tydligen satt sig på håret också. Mitt hår som jag alltid har räknat med. Alltid tjockt och uppe där på huvudet. Nu såg min frisör direkt att det var något galet. Jag har inte märkt något. Inte tänkt så mycket på att pyssla med mitt hår när annat gjort ont. Möjligen sett att de där grå hårstråna har ökat uppe i luggen. Oj, så tunt ditt hår har blivit uppe på hjässan säger hon. Och vi börjar prata. Om att jag är väl inte stressad. Nej, men jag har varit sjuk och orolig och ingen vet riktigt vad det är för fel på mig. Jaha, där har vi det säger hon. Och nu bara känner jag – slut på detta. Ska det vara så här? Shit, mitt hår också. Så nu är det skalpmassage och specialschampoo. Jo minsann. Aldrig funderat över sådant alls. Men nu så. Fick jag det serverat att addera till allmän fyrtioårskris. Fasiken.
Jag övar och övar och övar på styling. Så här såg det ut i dag när jag skulle få till en bild på min nya fåtölj.
Mitt arbetsrum är helt upp och nervänt, men det ser man ju inte röken av när man kan skjuta framför en dörr sådär lite snett. När jag skall ta en bild börjar jag ofta med att plocka bort allt utom det väsentligaste för att se vad det är för känsla jag vill få fram.
Här kände jag att jag ville försöka få in lite mer nivåer i bilden än att bara ha fåtöljen i fokus. Jag hängde fram en kasse på dörren.
Nu plockade jag fram lite saker igen som legat där vid fåtöljen tidigare – en bricka och en bok. Jag ville också få in känslan av att jag har ett nytt ställe i huset att slå mig ner på med en kopp te.
Här provar jag med att lägga fram en av de tidskriftshögar som ligger bakom dörren IRL för att få lite mer liv i bilden och för att ta lite fokus från stolsbenen som jag tyckte stack fram lite för mycket i bild. Jag hängde också på en skylt på dörren vid kassen.
Nja, den där skylten blev lite too much. Nu ville jag testa att förstärka rummets känsla med att plocka fram några av de bruna flaskorna som står lite längre bort i rummet samt att få till något för ögat att titta på bakom fåtöljen. En Sennerholtare dit, men det blev väl sådär det med. Texten är lite för liten och kommer inte alls till sin rätt här.
Vi tar fram en av taxarna istället. Bingo. Den gillade jag där vid Storselen. Här tyckte jag mig ha närmat det jag ville åt och laddade in bilderna i datorn. Men väl där fick jag ett konstruerat och lite pålastat intryck. Muggen såg inte alls så himla mysig ut där och den där traven med Trädgårdsliv var mest mörk och i vägen för känslan. Sedan ser jag en aning av en gren som sticker fram där vid den bortre Warhol-tavlan. Hmm – man kanske skulle ta fram grenarna mer för att få in den nivån och rörelsen i bilden med.
Så nu testar vi igen då. Jag behåller det jag gillar i bilden och tar bort det andra. Bort med bricka och temugg. Bort med tidskrifter. Fram med min bok som jag håller på att läsa i. Men hallå? Den ser bra ensam ut där vid fåtöljen. Fram med kvistarna med glashängen i. Det blir bra där.
In med lite annan tidskriftsförvaring som står på ett annat ställe i rummet. En korg som inte ser så massiv ut, utan som ger lite luft ändå. I med en ängel som jag bär runt överallt. Och lite bak med brickan och en annan kopp.
Nja, ängeln såg väl instängd ut där i korgen och där skulle jag möjligen inte placera den. Bort med den på brickan istället.
Man kanske skulle ta med skrivbordet ändå för att få kvistarna förankrade och för att få lite mer liv i bilden på den sidan? Japp, så för det bli.
Hur det blev ser du i bloggen i dag :).
Solen skiner så fint. Man får lov att buga för det.
Tänk att det är mycket lättare att slå sig ner vid datorn och kolla på skojsiga Youtubeklipp, än att ta fram sina läxor ur väskan. Underligt det där :).
Så himla snabbt den här helgen gick. Poff så var den över. Vi har spelat en hel del UNO. Det är Henrik och jag som är sällskapsspelarna i familjen. Jag älskade att spela spel som liten och hade en bror som oftast var med på noterna. De andra fick vi tjata med. När alla var med var det högtidsstund. I helgen har vi fått med oss både mormor och pappa i leken. Just UNO är ju lite skojigare om man är fler än två. Men om det kniper, ja då sitter vi där Henrik och jag med våra kort.
Det är Knausgård och jag denna helg. Jag slocknade med Henrik vid 21.45 i går, vilket resulterade i tidig uppstigning i dag. ändå utvilad. Perfekt för bokläsning. Nu är jag inne i den speciella texten igen. Trevligt.