Ny vecka – ny lista. Håll till godo!
På söndag ställer vi fram klockan en timma igen, det vill säga det är dags för sommartid. En stående sak på min önskelista är ett väggur av Arne Jacobsen. Ja tack.
Släppet av H&M:s Conscious kollektion närmar sig ( 10 april) – man kan se lookbook här och här. Det känns inte riktigt som om kläderna är i min stil, men det är möjligt att man blir överraskad sedan. Den allra vackraste är den svarta långa om man har någon baluns som väntar en.
Kimono har puttrat runt ett tag och denna vår känns det som om plagget finns överallt. Kedjorna har sina varianter, både tänkta att bära som vardagsplagg eller som morgonrock. Vintagekimonos är stort. På bilden syns en variant från Love Warriors. Jag äger ingen ännu, men måste tillstå att jag dras till den där visionen av mig själv som bohemisk avslappnad med ett tygstycke runt mig. Vete sjutton om det mest är en hägring dock:).
Efter att ha sett filmen förra veckan och efter att ha diskuterat lite med Helena under kommentarerna, bestämde jag mig för att läsa om Mig äger ingen i helgen. Jag letade i bokhyllan, fann den med några instoppade Skat-kartor som barnen ritat sommaren 2008 och som jag använde som bokmärke då. Nu nästan sex år senare drabbade mig läsningen lika hårt. Jag hade tappat bort hur omtumlad jag kände mig efteråt och hur många tankar kring den egna uppväxten – ingen misär att jämföra med Linderborg alls – men ändå solida värderingar och hur barndomen formar en genom livet. Nu ser jag lite diskussionen kring filmen i ett nytt ljus också. Filmen är något annat än boken och som fri gestaltning är den bra, framförallt barnporträtten som sagt. Men boken. Så den drabbade. Igen.
Ibland tycker jag att man försöker mjölka ut lite för mycket av designklassiker som kommer i allsköns varianter som spinoff på huvudprodukten. Den klassiska Margrethe-skålen som äggkopp (kommer som nyhet i april) tycker jag dock går hem. Tipstack till Trendspanarna.
En av mina favoriter bland trädgårdsinspirationen är Lantlivs temanummer Lantliv Trädgård som finns i butik nu. Rekommenderas!
Och så är chefredaktören på svenska Elle Decoration Svante Öquists hem till salu. Bilderna är bekanta för oss som konsumerar tidskrifter som godis. Trädgårdsinspirationen är av hög klass och jag tittar på de urrivna sidorna varje år. Öquist har en hel del att göra med att jätteverbenan har blivit så populär som kruksolitär, även hos mig. Här finns hemmet på Hemnet. Tipstack till Karin – alltid med bästa kollen på bostäder till salu.
En av mina favoritbloggare är tillbaka – Sötsur. I dag skriver hon ett sådant klockrent inlägg “Snälla, sluta istället bara tala om vad andra ska göra, hur andra ska se ut och vara!” om Unselfie och Friends omdebatterade antimobbingskampanj. Med bagage inom området kan jag bara så hålla med. Det är precis det som det handlar om.
Helenas lista finner ni här.
Med detta önskar jag er en fin start på veckan!
Dina veckolistor är alltid en så trevlig start på veckan. Tack! Ang kimonos på oss som kanske inte alltid pallar att gå runt å vara så där ljuvt bohemiska…jag tänker mig i en fast med slitna jeans och endera en tunn långärmad bomullströja under el kanske ännu hellre ett linne. Lite mer klädd men ändå så där härligt svepig 😉
Tack snälla! Du, det där låter snyggt, men vete sjutton om jag inte får nöja mig med att titta på dig när du sveper fram:) Det är nog inte så mycket jag egentligen, men jag njuter av det på bild och tänker – kanske någon dag:)
Åh, finaste, blir rörd att du länkar! Puss! Dina listor, finns alltid godbitar att kolla vidare på. :)Den här gången blir det Svante Öquists hem och H&M:s Conscious kollektion. Mig äger ingen, en av mina favoritböcker! Jag ska nog också gräva fram den igen.
Ja, så bra när jag läste om nu. Vissa böcker växer man liksom med – alltid roligt att läsa sina favoriter igen och se var man hamnar i tankarna. Tack för ditt fina inlägg i dag – spot on!
Åh vad roligt med en lista så här i början av veckan. Fina grejer du tar med!
Kul att jag fanns med på ett hörn med mina gamla bostadsknarkar-takter. Nu drömmer jag om en stor kruka med jätteverbena. Och Signe Persson-Melins trädgårdsplattor ‘Ivåg’. Samt ett växthus. Voila!
Trevlig måååndag!
Man kan alltid lita på dig när det gäller Hemnetlänkar, Karin! Jag visste ju att huset var till salu, men att sedan snoka fram det – en talang du besitter:) Tack snälla! Och visst är trädgården så himla inspirerande. Jag kan ta allt det du har på önskelistan jag med!
Jag ska dela med mig av mina bästa hemnet-knarkar-tips när vi ses!!!
Dina listor är så himla fina! Älskar den där The Kitchen-bilden. Och även allt det andra. 🙂 TACK!
Tack snälla Susanne – glad blir jag!
Jag har inte sett filmen Mig äger ingen, inte heller läst boken trots att den funnits i vår bokhylla ett bra tag. Däremot såg jag Svinalängorna (film baserad på Susanna Alakoskis roman) som jag tror kan ha vissa likheter med ovan nämnda verk. Jag kände mig helt tömd efter den upplevelsen. Jag grät en hel kväll! Tack för en, som vanligt, kanonfin lista!
Kram
Rebecca
Tack snälla Rebecca! Åh, Svinalängorna blir jag också sugen på att läsa om nu! Tack för påminnelsen. Och ta dig an Mig äger ingen – så bra!
Jag såg filmen på bio i vintras – och berördes starkt. Främst av de lysande flickorna (hur får de till det så skrämmande bra??). Jag har inte läst boken – men jag kan då och då fundera över precis som du om det där med uppväxt. Och man minns plötsligt ibland man inte vill minnas. Jag är ju själv 60-talist, uppväxt på 70-talet och i ett ganska normalt hem med trygghet men med arbetarklang, som det var ofta då i en industristad. Det går ju fasiken inte att förklara känslan, men jag bitar mig i läppen ofta när jag är på väg att slänga någon slags lisa till mina egna barn, 90-talisterna som inte har en aaaaning om hur det var. Börjar man bli gammal??! kram Milla
Milla – jo, det är nog så. Att vi börjar bli gamla:) Du måste läsa boken också! Den väcker många tankar och samlar upp tankespår kring det egna ursprunget – känner igen mycket rent arbetarkulturellt. Och jag tror inte att man riktigt kan förstå när man inte har varit där själv. Samtidigt som man vill förmedla värderingar till sina barn, så har de ingen aning om hur det är att gå upp tidigt och plocka flyghavre när man är mini för att tjäna ihop någon tia. Svårt, men viktigt att alltid påminna sig om den man var – och är. Kram
JAG tror inte att vi börjar bli gamla! Jag tror helt enkelt att tiden/tiderna förändrar sig för fort! Särskilt nuförtiden. 😉
Skämt åsido, och nej, jag ska inte breda ut mig i ett kommentarsfält till… Måste bara få säga, att det som skilde just den här “brokiga” arbetaruppväxtskildringen från en del andra – som t.ex. Svinalängorna och Hillevi Wahls Kärleksbarnet – är kärleken. Kärleken mellan far och dotter. Kärleken som fullkomligt osar över, och ut ifrån, boksidorna! En tidlös kärlek. En kärlek att minnas för alltid. Så se filmen för all del. Men glöm inte att läsa boken, också.
/helena
Kan det vara så, Helena:)?! Som jag håller med – det är en sådan ömsint skildring om kärleken – som nästan – övervinner allt. Jag säger samma – läs, läs om. En fantastisk bok är det.
Åh jag törs inte läsa den boken, trots alla lovord, det ligger lite för nära min egen uppväxt. Och den är inte färdigbearbetad än. Men en dag så..
Var faktiskt inne och provade en kimono på HM, som väntat kände jag mig inte helt bekväm i den. Jag ser mig gärna som lite bohemchic sådär men det är nog mest i själen trots allt 🙂
Ännu ett fantastiskt inlägg plus bilderna från helgen.. Så fint Weronica!
Så kan det vara ibland. Jag är likadan. Jag köpte mig min absoluta favoritserie på box för några år sedan – Six Feet under – men kunde inte förmå mig att se den när jag var som mest inne och snurrade i min kris. Nu kanske, kanske det kan vara dags. Haha! Vi är nog lika där med kimono! Ibland är det bra att utmana sig själv, men det är också bra att vara klok nog att inse att det där är mest för andra ändå. Och bohemchic i själen är väl ändå det viktigaste;) Stort tack för dina värmande ord, Sofia!
Har bara läst boken, fantastisk, har inte velat se filmen, jag är rädd att bli besviken. Tycker alltid det är svårt när man läst en bok först … men kanske jag ska ge mig på filmen ändå …
Kimono…vill också slänga runt med en sån & en fika i handen, bohemisk avslappnad, precis sådan skulle jag vilja vara när jag vandrar runt i trädgården, men det får nog förbli en fantasi även här hos mig:)
Kramar Åsa
Jag håller med – det är inte lätt att förhålla sig till bok kontra film. En del upplevelser vill man ha kvar och inte få andra bilder till. I detta fall såg jag mer filmen som en historia och boken som en annan. Även om vissa repliker kommer direkt från boken, så är det något annat de gjort i filmen. Filmens barnporträtt är något extra, men det är inte Åsa jag ser där, utan någon annan. Så tar man med sig det in i filmen, så går det fint tycker jag. Annars skall man nog låta bli. Haha! Fler som vill svepa fram i kimono. Som sagt – satsar nog på det där med själen som Sofia skrev ovan:) Kram
Kimonon på Bild fyra är ju alldeles fantastisk. Filmen (och boken) Mig äger ingen, gör ont i mitt mammahjärta. Det är galet så påverkad man börjat bli sedan man blev mamma. Trevlig blogg. Kram
Ja, på ett sätt är det så tragiskt, men det bärande i boken är ändå hoppet och kärleken tycker jag. Så som pappan älskar sin lilla flicka – även om det sedan inte riktigt räcker till – det är kärlek det. Tack!
Jag har inte läst Åsas bok men har filmen hemma och ska se den inom kort.
Funderar på att läsa boken sen för att få ett vidare perspektiv.
Kram
Filmen är himla bra och något annat än boken. Får se om du får läslust sedan då! Kram
Du får testa ngn gång då du är på ett passande ställe och kan leka att du är ngn annan….typ Mallis! Du skulle ha sett mig när vi hyrde hus där, värsta lyxbohemen….haha!
Sådant gillar jag:) Att en plats har en karaktär liksom. För lite så är det ju – ibland funkar saker, ibland inte. Kan tro att du gjorde dig som lyxbohem:) Låter lockande må jag säga!