Vi har alla våra små fablaisser. Annas aktuella återfinns här. Hon skulle kunna sitta vid den sidan dygnet runt för tillfället. Henriks heta tips äro detta. Bättre än så blir det inte. Sedan går Melloskivan varm i köket också. Man kan inte lyssna för mycket på den (om det råder det delade meningar). Det är mycket “djävulens festbord”. Åhå – I lågornas sken!
Hur gör man en snart trettiosexårig förpackningsnörd glad då? Jo, då skickar man de vackraste av paket till henne. Jag har inte ens öppnat dem ännu. De är nästan för fina för att röra. Men i dem skall detta finnas. Jag får göra som Anna. Det gäller att ta bort pappret försiktigt och knyta upp snörena, ty de kan sparas (som tusen andra smågrejer på drift i rummet…). Vackert!
Fotografi: Weronica – En mammas dag
Det skulle man ju kunna beställa bara för inslagningen! Så vackra!
Jennie: Eller hur! Jag har fortfarande inte packat ur innehållet 😉
Jag vet jag vet! Inslagningen är ibland halva nöje, både att få o ge!! Imorgon bloggar jag om en sak där jag först såg den trevliga förpackningen, och sen innehållet 🙂 //M
Jättekul att du hänger på utmaningen! Lycka till! Kram Karin
Minks: Jag är ju en nörd utan dess like när det gäller förpackningar och det bästa är naturligtvis om de innehåller något riktigt bra också 😉 Det skall bli spännande att se vad du har hittat!Ella: Jag hoppas kunna hänga på! Kram
Lyllos som får de stenarna 🙂 och stackars dig som får höra nordman om igen 🙂
Vilka vackra paket! En gång var jag på ett japanskt bröllop i Sverige och då är seden att alla kvinnliga gäster får var sitt paket av bruden. Det var så vackert inslaget att det dröjde länge innan jag öppnade det. Tills slut tog nyfikenheten över och jag öppnade försiktigt och där inne fanns japanskt te. Jag har fortfarande omslagspappren kvar!För övrigt står nu Skageraks vita utemöbel i vårt vardagsrum i väntan på båttransport ut till skärgården. Snälla sommar kom nu!
Helena: Jo tack för den sympatin 😉 Jag kan hela texten snart!Lo: Jag när också en dröm om den möbeln. Den är så vacker och har funnits i mina tankar så länge jag kan minnas. Den kommer säkerligen att pryda sin plats i skärgården. Ja, gärna sommar ja 🙂