Steg

walkingskor-copy.jpg

Jo för all del. Titta på vår fina ektrappa, som jag är väldigt nöjd med att vi vände på, efter tips från någon av er läsare. Titta på vår fina kalksten i entrén som slukar såpa och nu får anses vara någorlunda mätt. Titta på vår fina svarta Tolixpall – funktion förenad med en kärv, klassisk estetik som är svår att motstå. Men Ni ser väl något annat också? På världens bästa dörrmatta står de. Gå-skorna. I dag åkte de på och runt spåret i skogen gick de. Tre rundor konstituerar icke någon vana alls, men det blir himla svårt att hitta på ursäkter med ett elljusspår några hundra meter från vårt hus. Trogna läsare känner igen mina starter i spåren. Hur det fungerar hur bra som helst ett tag. Jag känner flytet. Tills det händer något. En magsjuka. En envis förkylning. Eller något annat skoj i den genren. Sedan säger det ofta stopp. Min största utmaning är att hålla fast. Trots att det blir en bump på roaden. Är Ni duktiga på det? Finns det några mentala trix? Det är ju bara att göra och inte tänka, men jag har ack så svårt att hålla det där jämna flödet över tid vet jag. Men försöka duger – ännu en gång :)!

signature

9 comments

  1. Tja motivation hit och dit, jag känner ska jag ut får jag bara bita i det sura äpplet, jag brukar ladda ipoden med massa ny musik det hjälper lite:) Skulle verkligen behöva 3 var jag med:S Det vart en promenad på vallen för vår del, burr vad kallt det var… Kram M

  2. Jag brukar tänka att den period jag gjort nåt “bra” (vad det nu må vara), så är det vinst även det. Även om det inte blir någon kontinuerlig fortsättning. För min del är det då bara att konstatera att jag inte hade bestämt mig fullt ut, att jag då lägger tiden/energin på något annat istället.Så tyvärr, inga bra tips härifrån… 🙂

  3. Ni har det verkligen så rasande snygg i ert hus!Jag ska iväg och träna idag för första gången på hela jullovet… Så nu är det dags att ta nya tag även med träningen och även för mig. …Kommer också att ha nära till ett elljusspår när vi har flyttat…

  4. Jag hör till dem som äslkar att träna, speciellt springa. Det viktigaste med träning tror jag, är att det blir rutin, något man bara gör, ofta! utan att tänka. Bra att göra vid samma tid varje dag, för mig passar det på morgonen, när barnen var mindre sprang jag innan maken åkte till jobbet, då var jag ute samtidigt med tuppen ungefär – innan 6, kanske 5.30 beroende på dagsljuset – nu blir det så fort barnen åkt med skolbussen vid 8.Gillar också trappen, har du fler bilder? Vi vill uppdatera vår trappa och er är jättefin! Skulle nog passa här i Connecticut också.

  5. Jag är likadan. Men för att övervinna det där stadiet när man bara inte har lust mer, hellre gör något annat mycket roligare. Det enda jag kommit på då, det är att dra sig i nackskinnet och köra på ändå. Till slut blir det en vana, speciellt om man går i en grupp (jag har hållit på med yoga innan bebis), då blir det liksom en vana att gå och joina gruppen. När det blivit en vana och tiden flyter på, märker man ju också att man mår himla bra av sin vana och då är det lättare att dra sig i nackskinnet, dagar då man trots allt ändå skulle vilja lägga sig på sofflocket istället :-)Älskade bilden från ert sovrum, vilken fin harmoni med färger, former och mönster. Vackert! KramLisa

  6. Håller med! Funderar också mkt på det här just nu – om jag ska orka ta tag i det eller inte? Men en veckas ostfondueätande i Schweiz gör att jag måste! Tror att det bästa är att engagera en granne och dra ut varandra. Ska genast ringa min. Sen blir det en runda på Söder och kanske en latte som tröst när vi varit så duktiga..:)Mia

  7. Skit i motivation och gör det till en vana. Man kan inte hålla på att tänka på “åhhhh nu är jag inspirerad till en promenad” (vem i hela friden är inspirerad till att springa, gå, gymma, gympa – egentligen?).Man bara gör. Tänk inte så himla mycket mer.Och när sedan en magsjuka eller som du kallar det “bump in the road” kommer så saknar man vanan; tillfället att tagga ned, tankefrid, och något som fått kroppen att må bra.*kram*

  8. Kul att du gillar mina bilder, det värmer extra när det kommer från en av mina favvisbloggare! Tyvärr har jag inga bra tips att komma med, däremot kan jag ge dig 100 ursäkter som jag själv dragit för att slippa ta mig ut. Men en vacker dag så kanske jag börjar mitt nya liv…kanske.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *