Au revoir

Mina praktfulla julfavoriter – amaryllisen Nymph – blommar med sina sista stänglar i efterlängtade solglimtar denna Trettondag. Så man törstar efter det energigivande ljuset nu. Eftersom snön har lyst med sin frånvaro – inte minsta skymt av en endaste flinga här – har denna julledighet om något utmärkts av det grå. Det har varit så mörkt och det känns lite snopet att ha gått miste om den där eviga snöromantiken i dessa tider. Jag längtar efter vit vinter med knaster under skorna.

Så vad blev det av alla dessa dagar som låg framför en som ett pärlband där runt den 20:e december? Jo tack, det känns som om det gick väldans fort i vanlig ordning. En del av mig vill använda sagogryn för att ta mig tillbaka dit igen,  en annan del känner att det nog blir fint med vardag igen. Jag har inte läst en enda rad i en bok som jag sannerligen hoppades att jag skulle göra. Så kan det gå. När man fastnar i annat. Som långa samtal på kvällarna med tolvåriga dottern om livet. Som Californication-race på Netflix. Som en plötslig brinnande känsla av att vilja starta en butik tillsammans med ett gäng fina som i Fröken Frimans krig. Som alla mina modetidningar lästa från pärm till pärm för en gångs skull i min kärlek till säsongsskiften. Som att försöka övertyga mannen – som får utslag av granbarr – om att nästa år skall vi ha en riktig gran inne och inte en som getterna inte får käka. Som att efter att julskinkan är klar säga, oj så liten den blev – hur ska den räcka – men ändå finna en bit kvar i kylen tretton dagar senare. Som att som vanligt i Love Actually kvällen den 23:e sitta och hoppas på att det ändå till slut blir en happy ending för Karl och Sarah. Som att lära min son gamla hederliga uttryck som jag märker att jag svänger mig med – ett bra ordförråd är A och O. Nu förde du mig bakom ljuset! Som att dråsa runt i nattlinne länge. Som att nästintill glömma bort all sentimental julmusik och bara lyssna på Hellström. Som att snurra min rosensten runt fingrarna och sedan snurra upp den igen. Som att göra väldigt fåniga splitups i telefoncollage kring W nyår 2012 och W nyår 2013. Så mycket gladare jag såg ut i år faktiskt!  Så jag gjorde nog en del all den där tiden i alla fall.

Och stort tack för all respons på mina klassiker. Jag känner mig manad till stordåd framöver.

Fin Trettondag till er!