Denna Trettondagsafton halvligger jag i soffan, lite förkyld, slötittar på gamla avsnitt av Downton Abbey, äter blodapelsiner och söker inspiration. Under mellandagarnas stadsfärder vände jag blicken i tidskriftshyllan till de med antik i titeln. Jag prenumererade på Antik och Auktion för en herrans massa år sedan, då utbudet av svenska inredningstidningar var begränsat och inte i paritet med mitt brinnande intresse. Nu tycks även denna cirkel vara sluten. Jag törstar efter annan typ av inspiration för att komplettera det flöde som mina ögon redan är vana vid. Ett fantastiskt myller i ett skåp med samlade ting – sådant har jag svårt att motstå – från Antikvärlden som tycks läggas ner precis nu då jag återupptäckt den. Bonniers tycks istället satsa på Hem och Antik, som det andra uppslaget är från.
Sedan surfar jag runt på telefonen och skriver i trådar om den personliga inredningen som är den stora frågan så här i början av året i min del av bloggosfären, tillsammans med viljan att ifrågasätta bilden av det perfekta hemmet. Jag drar pilar hit och dit, stryker under och gör tankekartor kring ämnet, men hamnar lite på samma punkt som Kristin skrev om i går. Det blir stora ord, liksom på styltor och jag känner att det får bero – i alla fall för tillfället. Jag tittade i mitt arkiv och fann detta inlägg från 2012 om min stil och detta från förra året om mina bästa inredningstips som tangerar frågan. Det ska bli intressant att se vad som kommer konkret ur denna diskussion, i såväl ord som bild på bloggarna framöver. Otroligt storvulet att ta till ord från Gandhi när det kommer till något som våra hem, men lite så känner jag från soffan. Med hopp om ett spännande inredningsår framför oss!
God fortsättning Weronica!
Vilket underbart inlägg! Som jag längtar efter “andra bilder”. Stod själv och tittade i tidningshyllan idag men kom tomhänt fram till kassan. Gillar så dina inlägg och bilder.
Är du nöjd med sofforna förresten? Skulle vara skoj att se bild på soffhörnan.
Må så gott och krya på dig.
När jag ser mig omkring och inser att det ser ungefär likadant ut som för 10 år sedan härhemma blandat med saker som jag haft med nästan hela livet känns det bra. Ibland blir jag lite trött på det hela och skulle vilja förnya mig men hittar inget “lika bra”. Det är dock jobbigt när något man tyckt om väldigt länge och en del tittat lite snett på, verkligen kommer i ropet och är jätteinne.
Jag tycker fortfarande om det men hamnar i någon sorts lite ängslig trend. Det är dock roligt med trender och jag låter mig gärna påverkas men när just min “essens” visas upp på instagram känns det lite fatiskt 🙂 Du är dock din stil trogen Weronica, och det innebär inte stiltje utan mer en grund. Det är skönt att se!
Krya på dig Weronica! Och ja, det är en väldigt intressant inredningsfråga vi startar året med tycker jag 🙂 Kram