I går stod jag åter på denna magnifika plats och blickade mot de där orden på grinden. Ruth Milles – syster till skulptören och skaparen av Millesgården, Carl Milles – 1920. Låt mig verka medan dagen brinner. På uppdrag av maken köpte jag även en bröllopspresent – i dag firar vi fjorton år som gifta – asken som jag önskade mig här. Medan dagen brinner. Det är åter det där klassiska budskapet om fångandet av dagen men med en annan ordalydelse som jag tycker mycket om och som känns lite extra för mig i detta nu. Regnet har nått hit. Jag bär med mig den där sista dallrande värmen från ett vackert Stockholm i sensommarskrud.
Grattis på bröllopsdagen! Vilken vacker grind. Med ord som stannar kvar. Ord som jag själv kan relatera till mer än någonsin. När livet skakar om får just sådana här ord en helt ny innebörd.
Ta hand om dig Weronica och ha en fortsatt fin bröllopsdag.
Kram Lotta