En av de stora vinsterna med att ha fått sakleteri som ett stort intresse, är att inredningen blir mer spontan. Jag har alltid tänkt efter länge innan jag har köpt saker, men med second hand är det snabba beslut som gäller. Inte för att jag har kastat min smakkompass all världens väg – den är i högsta grad med även nu – men visst måste det gå undan när blicken far fram över hyllorna. Jag tycker om det och känner att det berikar hur jag tar mig an och ser på hemmet. Medan jag ligger kvar i soffan med tungt huvud, får ni titta närmare på ett sådant där köp. Som bekant är jag mycket förtjust i William Morris. En sak som jag lärde mig i den där artikeln om hur man skulle presentera sig på sin blogg, är att man skall hänvisa till äldre inlägg som representerar en på ett bra sätt. När jag tittade tillbaka fann jag det här inlägget om tapetkärlek och Morris. Det förtjänar att få skina lite igen tycker jag så här några år efter att det skrevs.
Lite Morriskärlek alltså denna torsdag. I lördags stannade blicken på Strawberry Thief ett mönster från 1883. Det är inte så troligt att jag skulle haft de där fåglarna med jordgubbar här hemma om jag inte hade sakletat. Jag tycker så mycket om skärmen, men jag tror kanske inte att jag hade tagit ett aktivt beslut om att köpa den ny. Det är just det som jag tycker är det fina i kråksången och som gör att jag känner mig mer kreativ än på länge när det gäller inredning. Det känns helt enkelt lustfyllt och inspirerande med det lite mer oförutsägbara och slumpartade i samklang med min klassiska stil.
Solen sveper bort frosten där ute. I natt var det dags. Andra tider stundar.
Det är ett fint och lekfullt mönster tycker jag. Har broderat det på en kudde för 100 år sedan…
Det är det som är det fina med second hand, smakkompassen får jabbas med magkänslan och ibland hamnar man utanför bekvämlighetsramarna och slutresultatet blir ännu lite härligare! Happy Friday kära W.
Älskar verkligen det fantasieggande namnet jordgubbstjuv! Och så är det härligt att höra att du verkligen har hittat charmen med det faktum att man aldrig vet vad man kommer hitta the second hand way. Ena gången en dunjacka till mannen, andra gången ännu en vas som man inte visste att man inte kunde leva utan… :).
Vet inte vad det är, men jag älskar ju djur, så jag har en massa sådana – dock inget levande nu, tyvärr – i inredningen. Särskilt fåglar. I keramik, i porslin, i metall, i trä, i glas och inom glas och ram. Kanske är det något med friheten som de förmedlar?
(Kul att du fick tag i biljetter förresten! Finns få saker som kan toppa att gå på en riktigt bra konsert, även om jag själv aldrig riktigt har förstått hajpen med just denne Herr Hellström. Ooops, blir jag kölhalad här inne nu? 🙂 ).
/helena