Världen är vit. Det efterlängtade vinterljuset når in genom fönstren. Säsongerna möts med årets första körsbärskvistar och praktfulla amaryllisar. Som tur är, tillhör jag inte dem som börjar längta efter vår nu. Om man gör det, har man helt enkelt mycket trånande framför sig. Att försöka vila i det som är. Allt har sin tid. Och våren den kommer. Som den alltid gör.
Jag njuter amaryllisar. De mer exklusiva sorterna är ofta dyra, men kan fyndas till litet pris i mellandagarna när intresset för denna blomma helt plötsligt upphör. Som sagt, otroligt synd. Jag skulle gärna se en betydligt längre säsong. Favoriten Nymph passar särdeles fint nu, när sinnet börjar bli mer pastelligt. En ny primadonna för mig – vita Marilyn. Alldeles bedårande den med. Jag använder ofta Carina Seth Anderssons Ponny till dessa stjälkar. Det minimalistiska uttrycket i karaffen spelar fint med de överdådiga blommorna.
Dags för te i soffan. I går såg jag på Doctor Thorne. I dag tror jag att jag skall ta mig an denna prisbelönta dokumentär.
♡