Dahlia, dahlia, dahlia

Jag går i trädgårdsvila på vintern och tänker inte alls speciellt många gröna tankar. Frökatalogen som anlände innan jul har jag inte öppnat ännu. Det kommer en brytpunkt senare när ögat vänds utåt igen, men för nu trivs jag bäst inomhus och riktar min energi dit. I år blev det dock ett undantag när det kom mejl om att årets dahliaknölar fanns ute till försäljning. Förra året ignorerade jag dem och tänkte vara förståndig och se vad som överlevt vinterförvaringen innan jag beställde nytt. Det visade sig vara ett stort misstag, då många sorter var slutsålda när jag kom till skott. Denna gång har jag tagit i med bombastiska visioner om en blomstrande sommar. Jag köpte inga snittblommor till jul och nyår utan satsade på sommarens fägring istället. Det känns också som något som jag vill stå för – hellre närodlat och i säsong än att köpa exotiskt och långväga från. Så jag hoppas på många sådana här blomkorgar i sommar genom att titta tillbaka på förra årets dahliabilder här på bloggen. Cornel Bronze, Offshore Dream, Miss Sophie, Islander, Gits Perfection, Arabian Night,  My Love, Sneeuwstorm och så Cafe au Lait som inte såg ut som den brukar göra. 

Det tar sin början här när april anländer. Då är det dags att titta till de övervintrade knölarna som befinner sig inslagna i tidningspapper i förrådet. De kan se bra eländiga ut och några brukar stryka med. Det värsta för knölarna är om de torkat upp och är hårda, annars finns det oftast hopp.

Jo, det är lite pyssel med knölarna med upptagning på hösten och vinterförvaringen, men om man lyckas så premieras man med stora plantor som växer på sig år från år. Här syns växelbruket i pallkragarna som är en av mina odlingsplatser för dahlior. På våren odlar jag tulpaner här som blommar över lagom tills det är dags att plantera ut dahliorna. För mer om plantering, uppdrivning och skötsel har jag skrivit ett långt inlägg Allt om dahlia där det mesta finns samlat.

Förra året var något av en prövningens säsong för oss dahliaentusiaster. Det skavde i mig varendaste gång när jag såg perfekta Café Au Lait – dahliavärldens fixstjärna – på softade Instagrambilder. Jag köpte åtta knölar, varav det blev något av sju. När de väl började blomma visade sig att det var fel sort… Jag kände mig enormt snuvad på konfekten efter att ha gullat med plantorna sedan i april. Det är ju så med knölar. Man vet inte riktigt hur de kommer att se ut förrän de slår ut och då är det för sent för att driva upp fler det året. Efter ett antal år som odlare vet jag att det förekommer naturliga variationer. Såklart, det är ju blommor vi talar om. Men när det är helt andra sorter, då är det något galet. Även om jag hoppas på bättre utdelning i år är ett gott råd att kalkylera med viss marginal. Dahlior är ofta starka i färgerna, medan det är ett mer softat ideal som gäller med mjuka pasteller. Tänk på att bilder redigeras. De tjusiga motljusbilder man ser på Instagramkonton är en sak. Verkligheten hemma hos sig själv är en annan. I alla fall ibland. På bilden syns Platinum Blonde som hos mig blev starkt gula istället för den där softade cremefärgen.

Och utanför växthuset syns mina varianter av Café Au Lait som sannerligen inte var rätt sort. Vad jag däremot tyckte om var att odla i kruka. Det blir det mer av i år, förutom pallkragar, odlingsland och fler lådor bakom växthuset som måste bli verklighet med tanke på hur många knölar jag beställt…

Några ord på vägen när man sitter och förförs av alla bilder på dahliasajterna. Jag odlar mest för att kunna göra överdådiga arrangemang och buketter på sensommaren. Därför tänker jag mycket på färg, storlek på blomman och art t ex näckros, pompom, kaktus, anemon och jättedahlor. Jag tycker om att blanda och det blir mer levande när blommorna har lite olika uttryck tycker jag.

Rent praktiskt är det bra att ha lite koll på plantans höjd så att man sätter dem rätt om man t ex odlar i pallkrage mot vägg som jag gör. Det är inte så bra om en mindre planta kommer i kläm mellan några jättar. Numera sprider jag gracerna lite också och förlitar mig inte bara på några få plantor. Knölarna har alltid lite olika kvalité och det kan hända saker på vägen med plantan. Jag förstår om man har begränsat med plats, men för mig är det bättre att sätta fler plantor än att bara förlita mig på några få.

Fördelarna med dahlior tycker jag är att de är så blomvilliga och att de blommar så sent på säsongen när så mycket går i vila. Jag har glädje av dem ända tills frosten kommer. Även om det är en del pyssel med att fördriva och att ta upp knölarna på hösten, så uppväger det definitivt.

Nackdelar – peppar, peppar, ta i trä – jag har inte drabbats av sniglar ännu. Det är möjligen en tidsfråga, men än så länge har jag klarat mig. Annars vet jag att många talar om dahlian som att odla snigelmat… Det är också en del pyssel med uppbindning när plantorna blir stora och tunga framåt hösten. Jag måste bli bättre i år och fixa med större pinnar i t ex armeringsjärn som förmår att skydda mer mot hårda vindar.

En av mina ivrigast blommande stjärnor förra året – Ottos Thrill. Jag hade en övervintrad planta som blommade något helt makalöst. Var hittar man fina arter att inspireras av? Surfa runt, titta på taggar på Instagram – inte minst hos min gröna vän @jennysplockochpinaler, kika in hos Floret Floret och känn efter vad du själv tycker om och skulle vilja ha i din trädgård. Jag har ett antal övervintrare i förrådet – får återkomma till dem – och det är mest vita klassiker som jag använder som bas i buketter. De nya jag har beställt är i en mustig ton som känns fint som komplement. Jag har pinnat ett urval här. Jag har i vanlig ordning beställt från Bulbs och Lökar & Knölar.

Om ni har några frågor så svarar jag gärna utifrån mina erfarenheter. Väl mött dahliaåret 2018!

♡