Det fina broderiet: Bara vackra ting med nål och tråd

Ni kan tänka er glädjen när jag fick detta kuddfodral i brevlådan. Min alldeles egen Bara vackra ting-kudde broderad av Karolina Lann Vallin @bortomlagom Jag har tidigare skrivit om henne här när jag bland annat fastnade för servetterna med handbroderat monogram.

Karolina har en stil i sitt broderi som jag tycker mycket om. Det ser mer ut som om man skriver med nål och tråd, än att man arbetar efter ett fast mönster. Broderiet påminner mig även om slingrande jugend. Blommorna på mitt kuddfodral har Karolinas dotter ritat. Så vackra.

Jag tänker på Karin Larsson och alla hennes broderier som skapade stämningen i Sundborn. Den här estetiken är lätt att tycka om med rötter i Arts & Crafts. Akvarell av Carls Larsson “Väninnan” med löparen kallad Släktträdet. För den hugade finns en materialsats att tillgå

På tal om broderade bokstäver. Det här är en av mina absoluta favoriter. Den finns hos Svenskt Tenn som skyltar med den ibland, eller här på en bild till Eldblomman som vi har i matrummet. Jag vet inte alls vem som gjort den eller om den funnits till försäljning någon gång. Jag vet bara att den är något av det finaste.

Karin Holmbergs omslag till Moberg-böckerna är fantastiska. Bonnier

Som loppisbesökare stöter man ständigt på det broderade. Dukarna ligger staplade på varandra i högar. Medan vi har sett en omvärdering av ett traditionellt manligt slöjdande i form av svepaskar, näver och arbeten i masurbjörk, är broderiet fortfarande billigt. Det är inte tu tal om att det är vackert. Men kanske lite svårt att få in i våra hem i dag när så mycket är mindre prydnadsdukar? Behövs det nytänkande här vad man kan använda det broderade till? Helsingborgs Auktionskammare

Förutom de broderade dukarna möts man av handdukar med monogram. Det finns mycket i gott skick då brudkistorna skulle fyllas till bredden med namnade textilier. Denna kategori är mer lättanvänd. För visst är gamla handdukar t ex de absolut bästa servetterna till kräftskivan?

Och så det oavslutade. Som jag själv skulle kunna bidraga till. Uppe i förrådet står en kasse med just ofärdiga broderier från tillfällen i livet när jag har suttit med nål och tråd. Jag har oftast tagit mig vatten över huvudet när det gäller svårighetsgrad och uthållighet. Jag påmindes om detta när jag bläddrade i Cilla Ramneks bok Från ateljén. Konsten att göra i går kväll. “Jag har en förkärlek till det ofullgångna, fascineras av halvfärdiga arbeten. I andrahandsaffärer kan man ofta hitta till exempel broderier eller virkningar som inte fullbordats, projekt som av en eller annan anledning stannat av. Det händer att jag fortsätter på någon annans arbete, och kanske inte heller blir färdig, jag ser det som en slags stafett av bästa slag”. Så fint tänker jag. Att sluta cirkeln. Eller att hålla den i liv lite till. Ofärdig Stor Blomsterkrans av Clara Wæver, den danska mästerbrodösen som gett upphov till många mönster, där en del numera tillhör de som värderas högt bland broderier.

For the love of

signature

4 comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *