Varmt välkommen till ett nästan helt länklöst fredagssvep. Jag har dragit på mig en kraftig förkylning, så här får det bli lite som det blir denna gång. Det blir nog bra det med. Min kära adventsförväntan är här. Jo då, jag vet att det talas om novent, men det är något med det ordet som ligger så fel i örat. Så jag framhärdar i mitt eget – i vanlig ordning.
Svenskt Tenns julöppning är alltid något som jag ser fram emot med stor förväntan. I går var det dags. Årets upplaga känns traditionell i ordets bästa bemärkelse. Om vi kommer se många dekorerade pepparkakor och små tallar i kruka denna jul? Det tror jag bestämt.
Själv blev jag nostalgisk över att man åter tar in brun elefant i sortimentet. En sådan kudde var ett av mina första inköp i butiken tidigt nittiotal. Efter att ha levt ett liv i familjesoffa var det till slut inte mycket kvar av den. Jag fann den nu när jag rensar i alla hörn. Har nog inte hjärta att göra mig av med den nu heller. Linet nöts mycket, men visst är väl det vackra till för att användas.
Julens goda ting kallar Svenskt Tenn sin julutställning. Det är inte för inte som man kommer att tänka på denna säsongsbibel. Den bästa.
När man pustat ut över att trädgården är stängd för året, kan man köpa sig ett antal tulpanlökar på utförsäljningen. Men jag är van. Det är inte första gången vi står och planterar i Alla helgon-helgen. Man ångrar aldrig den kalla eftermiddagen, även om det känns bra motigt då.
Stockholms Auktionsverk kommer snart auktionera ut kannor från Rörstrands Tekanneprojekt 1986. Ingen högoddsare att mina favoriter är Signe Persson Melins. Vackert i kubik.
Annars blir det denna helgmiddag, första avsnittet av detta program , premiär På spåret och huvudet mot kudden. Nästa vecka skall det bli fullt med advent i mitt Morrisrum. Det ser jag fram emot.
Trevlig helg!
