Author Archives: Weronica

& Weekends: Första helgen i november

Varmt välkommen till ett nästan helt länklöst fredagssvep. Jag har dragit på mig en kraftig förkylning, så här får det bli lite som det blir denna gång. Det blir nog bra det med. Min kära adventsförväntan är här. Jo då, jag vet att det talas om novent, men det är något med det ordet som ligger så fel i örat. Så jag framhärdar i mitt eget – i vanlig ordning.

Svenskt Tenns julöppning är alltid något som jag ser fram emot med stor förväntan. I går var det dags. Årets upplaga känns traditionell i ordets bästa bemärkelse. Om vi kommer se många dekorerade pepparkakor och små tallar i kruka denna jul? Det tror jag bestämt.

Själv blev jag nostalgisk över att man åter tar in brun elefant i sortimentet. En sådan kudde var ett av mina första inköp i butiken tidigt nittiotal. Efter att ha levt ett liv i familjesoffa var det till slut inte mycket kvar av den. Jag fann den nu när jag rensar i alla hörn. Har nog inte hjärta att göra mig av med den nu heller. Linet nöts mycket, men visst är väl det vackra till för att användas.

Julens goda ting kallar Svenskt Tenn sin julutställning. Det är inte för inte som man kommer att tänka på denna säsongsbibel. Den bästa.

När man pustat ut över att trädgården är stängd för året, kan man köpa sig ett antal tulpanlökar på utförsäljningen. Men jag är van. Det är inte första gången vi står och planterar i Alla helgon-helgen. Man ångrar aldrig den kalla eftermiddagen, även om det känns bra motigt då.

Stockholms Auktionsverk kommer snart auktionera ut kannor från Rörstrands Tekanneprojekt 1986. Ingen högoddsare att mina favoriter är Signe Persson Melins. Vackert i kubik.

De mest inspirerande sidorna i en inredningstidning just nu? Lotte Möllers Mina favoritsaker i Hem & Antik Nr 6. Ett liv som levts bland det vackra och personliga. Jag är dessutom en fan av Möllers kulturhistoriska böcker. Köp om ni finner second hand. Perfekta gåbortpresenter.

Annars blir det denna helgmiddag, första avsnittet av detta program , premiär På spåret och huvudet mot kudden. Nästa vecka skall det bli fullt med advent i mitt Morrisrum. Det ser jag fram emot.

Trevlig helg!

& Weekends: Sista helgen i oktober

Varmt välkommen till fredag här inne på bloggen! Det är hög tid att driva upp små ekar. Jag har ett antal på lager mellan fuktad bomull i en skål. Det är det sätt som hittills har varit mest lyckosamt för min del. Ekollonglasen från Svenskt Tenn är vackra klassiker. Nu lanseras även ett löv i plexi och en liten mässingsskulptur. Fina båda två. Jag är mycket svag för formen av ett ekblad.

Jag tillbringar den mesta tiden med att röja, organisera och flytta hela mitt Morrisrum. Där inne har jag haft lager till butiken, allt packmaterial, dator, skrivbord, en stor bokhylla med såväl böcker som familjearkiv och en skänk som framförallt innehåller mycket från när barnen var små. Det är ett mastodontprojekt minst sagt, men kommer bli bra när allt är klart. Lagret skall upp en våning och i Morrisrummet skall jag bygga en butik till mitt Bara vackra ting. Man tager vad man haver, men roligt att segla i väg i tanken. Jag får återkomma här med moodboard.

Säsong för päron och lök. Jag letade bland äldre höstbilder och blev akut sugen på en klassisk löksoppa. Det får det bli i helgen. Jag gör enligt Anna Bergenströms recept med bröd och cheddarost på. Mums.

Vackrast i veckan – Dame Maggie Smith för Loewe.

Om jag har oändligt många tidningar, tidningsurklipp och böcker som behöver gås igenom i Morrisrummet? A thousand times yes.

Så jag vet vad jag gör denna helg kombinerat med loppislördag, äppelpaj och fix med det sista i trädgården. Det är samma visa varje år. Jag kan inte nog vänta med att stänga till om utelivet nu. Jag är så klar med det. Väck mig i mars. Då är trädgård kul igen.

När jag var i Nyköping i våras för utställningen om NK stod jag i butiken och kastade ögon på denna ljusstake. Det blev inget köp, men när den stod på loppis i veckan slog jag till. Jag har redan använt den mycket. En ny favorit i hemmet.

Jag sparar lite på Hemma hos inredningsarkitekten på SVT istället för att sluka alla avsnitt som jag gjorde i förra säsongen. Jag började med det jag var mest nyfiken på – Toto Bergamo Rossis palats i Venedig – som även var med i Antik & Auktion i våras. Vilket fint program! Inspirerad till tusen!

Vad sägs? Har jag fortfarande förmågan i mig för fredagar eller Is it over now a’ la Taylor :)?!

Trevlig helg!

En helg i Karlstad

Vi for i väg i lördags med dotter och all packning med destination Karlstad. I likhet med Lars Lerins pärmar, som jag skulle se nästa dag, fanns det inte många millimetrar kvar. På ett sätt är Anna mycket tillbakablickande och nostalgisk, men inte när det kommer till saker. Där är det nog mer jag som sparar undan lite minnen för att de kan vara roliga att ha sedan. Men även om det rensats, så är ett liv i påsar mycket. Vi kom upp till en isande kall stad med regn. Men vad gör det när den viktigaste finns där? Och när man får en av de godaste bullarna man ätit från Artisan Bread i magen? En fin känsla redan här av staden. Jag hade inte alls tänkt på att här finns ett operahus! Jag började genast uppdatera mig på repertoaren och de ger Tosca i vår. Räkna med mig!
Det var lite bättre väder den andra dagen så vi såg lite mer av staden. Det blir alltid en speciell känsla när vattnet är nära. Här kommer hon få det fint med de vackra promenadstråken vid Klarälven. Sedan var vi inne på Sandgrund och Lars Lerins museum. Lerin har blivit megastjärna på många sätt, så ibland glömmer man nästan bort att han är en av de främsta konstnärerna jämte TV-program och annat.

Jag tyckte att det var helt fantastiskt att komma så nära konsten och verkligen få se hur skicklig Lerin är med ljus och att behärska akvarell till fulländning. Det är en speciell förmåga att vara så omsorgsfull med detaljer, men ändå få till en monumental helhet. Vissa verk upplevs snarast som fotografier på håll, men går man nära ser man alla penseldrag. Jag rekommenderar verkligen ett besök här. Inte dumt att vara på plats vid öppning, för här talar vi många busslaster.

Den där korta perioden med höststilen som jag tycker så mycket om får väl anses vara över redan. Nu är det lager på lager med värmande plagg inifrån och ut. Väskan full med poncho, halsduk och handskar. Långa vinterkappan på och merinoull. Kjolen är en välanvänd favorit från Nygårdsanna. Triss i andrahandsköp. Fint så på resande fot. Nu har vi även träffat Willes familj. Så fint möte. Det känns bra att lämna Anna i ett sammanhang. Jag ser redan fram emot nästa besök i Karlstad. You had me att hello.

På väg

Så fint att du får bygga bo den årstid som du tycker så mycket om. Ett eget hem där ljusen alltid kommer att brinna. Du är höst. Du är den som tycker allra mest om när den första snön faller. Mitt novemberbarn.

Har Ni en berättelse som Ni delar med någon? En sådan där historia som man vårdar som i en liten gyllene ask. Man gläntar på den ibland. För trygghet. Identifikation. Och inte minst kärlek. Jag och Anna har en sådan. För oss är det berättelsen om hennes namn. Det blir inte riktigt samma ord varje gång, men själva essensen är alltid där. “Jo, förstår Du, när Du låg i magen så hade mamma tänkt på helt andra namn. Helena eller Hedda skulle du heta. Sedan när Du väl kom till oss, då blev det inte så. För en av de första nätterna på BB, när vi låg vakna mitt i natten Du och jag, så kom namnet till mig. Jag hade inte tänkt på det en enda gång tidigare, men när Du tittade rakt in i mina ögon, blev du en Anna. Det måste vara magi, eller något sådant.

Viljestarka är vi. Diskussionerna har alltid haft fart under vingarna. Vi är gamla själar med svärta. Du blev tedrickare som jag. Det känns fint att du tar med dig några av Estrids elefanter. Ohne dich, Anna, aber hier kommt die Sonne!

Väskan har packats någon gång innan, men nu väntar ett nytt liv i Karlstad tillsammans med pojkvän. I morgon åker vi upp och stannar över helgen. Jag känner glädje, men även ett visst stråk av vemod och saknad. Det är väl alla mammors rätt dagar som dessa, eller hur?

Trevlig helg!

Ny bok om Orrefors 1898-1930

Jag ser verkligen fram emot att bläddra i Henrik Sandbergs nya bok “Låt oss göra något vackert!” om Orrefors 1898-1930 som precis kommit på Historiska Media. I år firar glasbruket 125 år. Jag har många gånger skrivit om min relation till det svenska glaset och hur sorgligt det är att så mycket har gått förlorat. Glädjande är att pendeln äntligen har svängt t ex för Skrufs – inte minst tack vare Carina Seth Andersons olika vaser – och vår östgötska stolthet Reijmyre som alltid gjort mycket av Svenskt Tenns glas.

I boken fokuseras på uppbyggnaden av Orrefors som kom att bli en bärande del av det som vi nu kallar Swedish Grace. Det fantastiska graverade konstglaset fick sin höjdpunkt i Edward Halds skålar till Världsutställningen i Paris 1925. Många är vi som exempelvis beundrat Kaktusutställningen på Nationalmuseum. Kanske är det även dags att uppvärdera all etsad kristall som finns tillgänglig på andrahandsmarknaden? Betydligt modestare än Halds praktpjäser och möjligen lite för tidstypiska dekorer som hjärtat inte klappar så hårt för i dag, men ofta av hög kvalitet. Det finns så mycket vackert glas som förtjänar att glänsa igen!

Då och nu

Skogen hjälper alltid till att hela. Kanske känns det denna oroliga och mörka höst extra fint med en dos då i vårt nu. Jag har börjat lyssna om P1:s Stil från allra första början 2007. I SR:s app ligger de där som ett pärlband. Jag har inte varit en trogen lyssnare förrän de senaste åren, så mycket hör jag för första gången på mina rundor. I grunden finns en tidlöshet i och med ämnesvalet, men naturligtvis är det även förankrat i då. Martina Bonnier skulle knappast uttrycka sig som hon gör i konsumtionserans topp om hon skulle intervjuas om sin väsksamling i dag. Eller frågan om det ekologiska bara är en trend. Om det går att göra hållbarhet till något eftersträvansvärt. Det känns lite aningslös och eko från en mer bekymmerslös tid. Avsnittet tar slut. Jag byter till Lars Winnerbäck. Han har så rätt. Man hör det mer sällan nu. Vad gör det om hundra år.

Jag ser hundra fåglar lyfta söderut

Jag ser parken skifta färg nu från vårt fönster

Jag ser sämre nu, men längre än förut

Jag ser att perspektivet är förskjutet

Fred och frihet säger Tack för i går

Ibland känns det som vi närmar oss slutet

Ingen säger Vad gör det om hundra år

LARS WINNNERBÄCK

Höststil i andra hand

Jag är nog inte ensam om att tycka att den tidiga hösten är den absolut roligaste när det gäller kläder. Det är lite mer påklätt, men en solig dag kan man fortfarande ha uppknäppt och lite nättare skor tillsammans med solglasögon och sommarväska. Jag köper de allra flesta av mina plagg second hand, så också några nytillskott till denna höst. Klassiker att använda i många år.

Jag är framförallt materialjägare second hand. Jag läser på etiketter, känner på kvaliteten och provar hur plagget faller på kroppen. Märken är också en vägledning, men inte bara. Tweed är en höstklassiker. Bingo är att finna plagg uppsydda av tyger från skotska Harris Tweed. På damsidan har såväl Newhouse som Nygårdsanna använt deras tweed. Här har jag på mig en äldre Newhouse-kavaj. Det är även värt att titta på herravdelningen för tweed-kavajer då det finns ett stort utbud. Där blir dock passformen en annan.

Så är även fallet med herrskjortor. Antingen köper man en stor storlek som blir riktigt oversize hela vägen eller så håller man utkik efter mer slim fit som närmar sig damstorlek. Proportionerna är annorlunda av naturliga skäl med längre ärmar och smalare vid höfterna. Jag tycker om att använda klassiska pärlor till för att få till det feminina.

Ett av höstens bästa köp är denna engelska herrtrenchcoat. Man känner kvaliteten på tyngden i plagget. Så fina detaljer och även fodrad vilket gör att den får att bära längre på säsongen. Trots en mindre storlek, blir det oversize vid axlarna och hålen i skärpet räcker inte riktigt till. Här tycker jag att det fungerar. Jag tycker att det är snyggast om man inte drunknar i en stor modell, utan att det finns en viss form.

Vi får väl se hur många soliga höstdagar vi har kvar, innan det blir vinterkappa för hela slanten. Här hade vi frost i natt igen, så visst närmar sig en betydligt kyligare årstid.

Klassiska speglingar

Säg är det inte ett klassiskt söndagsscenario så säg. På jakt efter plats för vinterförvaring till allt från växthuset och till alla frusna dahlior, hamnar man längst inne i sitt förråd. Det gäller att inte stanna upp och börja lyfta på genomskinliga lådor med randiga bebiskläder. Nostalgi måste stå tillbaka för det mer handfasta. Att tänka framåt, istället för det motsatta. Där stod den stora ekspegeln som köptes på R.O.O.M i mitten av 90-talet. Vi hade den i en möblerbar hall i lägenheten. Här har den aldrig kommit upp. Nu tänker jag att den kan få hjälpa till att öppna upp mitt pilbladsrum där jag håller på att bygga butik. Fint med en länk bakåt när man tänker nytt.

Still going strong

I veckan skrev @freddiepalmstierna – följtips om ni inte redan upptäckt – ett inlägg om R.O.O.M. I vanlig ordning drog jag min historia om när jag såg Jocke Berg där en gång. Tidskänslan i ett fruset ögonblick. Vi lever fortfarande med många möbler som vi köpte i den där ikoniska lokalen på Kungsholmen på 90-talet. R.O.O.M var tidiga med livsstilskoncept och lyckades få det som egentligen var ganska tidlöst att kännas som ett eftersträvansvärt nu. Jag föll som en fura för Walles & Walles textilavdelning, Howardsofforna, de italienska lamporna och den rustika keramiken – såklart med en biscotti på. Nu i efterhand är man tacksam för de gedigna materialen som har tålt tidens tand. Då var hållbarhet inte ett begrepp man svängde sig med, men det blev resultatet i vårt hem som i köksstolarna ovan.