Author Archives: Weronica

Bright Star

Jodå, jag blev golvad igen av en av mina favoritfilmer. Kan det vara den ultimata filmen att se i början av januari? Tror det! Jag talar om Bright Star – Jane Campions iscensättning från 2009 om kärleken mellan Fanny Brawne och poeten John Keats. A thing of beauty is a joy forever: It´s loveliness increases; it will never pass into nothingness är en av de mest kända raderna från Keats verk Endymion. Och den här filmen är ingenting annat än en lång estetisk upplevelse!

Kanske landar den extra fint just nu, när man längtar så förtvivlat efter ljuset? Här finns oändlig inspiration till att fånga skuggorna. Allt är så vackert.

Långa gardinvåder av blommigt tyg, skira pasteller och evig passion. Årstiderna är så fint skildrade här och blir en stor del av det som utspelar sig. Haven av vårblommor, sensommarens överflöd eller de karga grenarna – det är bara att sätta sig tillbaka och låta ögonen – och hjärtat – få sitt. Bright Star finns att streama hos HBO.

signature

Vintage: Naturligt med material i fokus

En av min bekanta käpphästar och det som egentligen fick mig att helt falla för detta spår är materialen. Insikten om att det finns så mycket kvalitet på andrahandsmarknaden gör att jag nästan uteslutande vänder mig hit för inköp numera. I årets första korgar märks just det taktila och att jag aldrig är så minimalistisk som just precis nu. Vi tittar lite närmare på det naturliga spåret och varför dessa saker lockar mig. Jag dras nästan alltid till rotting i olika former. Det är något med materialet som skänker en tidlöst uttrycks om tilltalar mig. Brickan fann jag för tio kronor – allt blir fint på den – kanske framförallt när jag kommer att duka ut senare i vår. Lite samma med den klädda flaskan för 25 kronor. Den har jag ställt undan till varmare tider. Den andra karaffen är av Signe Persson Melin – en av mina pågående samlingar – och i denna klassiska serie. Den kostade 28 kronor och blir nog även den flitigt använd i växthuset senare. Där har jag en lite annan stil än här inne.

Ordet trend känns belastat om något år 2019, men visst har vi fortfarande fenomen som gör att många samtidigt börjar blicka mot ett speciellt håll. Glädjande nog är det slöjd för tillfället! Det var mycket länge sedan det siktades näver, svepaskar, broderier och vävstolar som det gör för tillfället. På loppis regerar fortfarande retroporslinet prismässigt och liknande slöjd kan ofta finnas till låga priser. Kommer vi se ett skifte här? Kanske. Å andra sidan finns det en stor tillgång på liknande föremål. En näverkorg för tio kronor. Det är ett fantastiskt hantverk!

Möjligen typiskt för januari att falla för en virkad väska. Tankarna börjar genast spinna kring sommaren och när man skall fingå med en sådan. Bambuhandtagen fick mig att slutligen stoppa ned den här – 55 kronor – i korgen. Bambu är alltid fint, liksom snäckor. Jag samlar på mig här också. Fina till allt och om man drabbas av riktig längtan kan man sätta en till örat och lyssna på susandet av havet.

signature

7 a week: Rule Britannia

Denna grå måndag med januaris realiteter efter julens omfamning, hamnar jag i brittiskt överdåd, frasande klänningar efter nattens Golden Globe, kvardröjande i tv-soffan, God save the gueen och klassisk ute- och innelista som möjligen endast kan komma till i just England. Rule Britannia i årets första 7 a week!

Vad passar väl bättre att mota bort lite av januaris kranka blekhet än en mastig kostymfilm? Jag tänker i alla fall sikta på att sjunka djupt ned i en fåtölj 25/1 när The Favourite ankommer svenska biografer. Olivia Colman fick en Golden Globe för sin rollprestation i natt och höll ett väldigt brittiskt tal – bland annat om sina bitches – medaktriserna Rachel Weisz och Emma Stone. Som sagt – perfekt januari-treat – kombineras förmodligen mycket väl med Afternoon Tea.

De flesta av mina sparade Instagram-bilder när det kommer till interiör ser ut ungefär så här. Det är urbrittiskt, en stil som jag alltid varit svag för, med mycket textilier, dekorationer och dedikerat till att trivas hemma. Här faller jag för alla vackra kuddar i soffan, de runda kuddarna i hörnen, den cerisa färgen, bokhyllan med alla ryggarna, porträtten och de små statyetterna. Även om jag för tillfället tar en viss paus i min maximalistiska ådra efter att ha tagit ut julen i går, så är det här uttrycket det jag alltid återvänder till. @theworldofinteriors

Det är väl ingen vild gissning att antaga att “The Spirit of Great Britain” på framsidan av Harpers Bazaar är en replik till den rådande andan i landet…

…med Brexit. I dag har filmen premiär på HBO. Favoriten Benedict Cumberbatch gör rollen som Dominic Cunnings – ledaren av kampanjen “Vote leave”.

U och Non-U där U står för Upper-class? Bara i England som sagt. Tatler publicerade en lista vad som gäller 2019 innan jul som en pendang till Nancy Mitfords liknande regellista från 1955.  En glimt i ögat med ett visst allvar för…

…just klass-aspekten är så väl skildrad i briljanta En engelsk skandal som jag nämnde även innan jul. Ben Whishaw fick en Golden Globe i natt för sin rollprestation. Hugh Grant blev utan, men båda är så bra här! Ett skarpt snitt genom det brittiska samhället, inkluderat den åttonde earlen av Arran som tillsammans med sin hustru levde med grävlingar och var en av de första politikerna att arbeta för att homosexualitet inte längre skulle vara förbjudet. Jag säger det igen. En av de bästa serierna på länge!

Möjligen en annan twist på stylingen, men visst är den brittiska drottningen tjusig i urbrittiska rutor och klassisk kamelkappa?! Alltid gångbart, alltid fint. @bazaaruk

Väl mött nya veckan!

signature

Dahliaåret 2019

Jag brukar numera blicka fram mot det kommande Dahlia-året så här någon dag in på det nya året. Det har inte att göra med att jag längtar ihjäl mig efter sommaren och dess blommor, utan är mest praktiskt påkallat eftersom försäljningen av knölar drar igång nu. Det kan tyckas tidigt, men för mig fungerar det att tänka på blommorna en liten stund, för att sedan återträda i min trädgårdsdvala som pågår ett bra tag än. Vila behövs innan jag börjar se allt med det gröna ögat igen.

För det brukar dröja till slutet av mars innan de förbeställda knölarna dyker upp hos utlämningsstället. I våras stod jag vid växthuset och packade upp de bruna påsarna.

Då ser knölarna ut så här med inte minsta aning om vad som sedan komma skall. Det upphör aldrig att fascinera mig att all denna prakt kan slå ut från dessa knölar!

Jag förgror mina dahlior inomhus och delvis i växthuset. Så här ser det ut då med hinkar på rad och en liten torr pinne som sticker upp. Jag har skrivit många inlägg om plantering och odlingssäsongen hos mig. Skriv dahlia i sökrutan här på bloggen så får du många träffar. Samlingsinlägg finns här och här.

När frostrisken är helt över är det dags för utplantering. Förra året hade jag i pallkragar, större odlingslådor och i krukor. Note to self inför sommaren – bind upp ännu mer! I år hade jag massor med små pinnar tyckte jag, men vinden är en av dahliornas absolut största fiender. Jag måste ägna tid åt att komma på högre stöd i år.

Så börjar de blomma då. De första brukar komma i början av juli här hos mig, men det är en sensommarblomma som är som finast i augusti till oktober. Några av förra årets förälskelser – Waltzing Mathilda och Totally Tangerine.

När överflödet är som störst och man kan plocka många pampiga buketter är det mesta av pysslet med dem glömt! Dahlia är nog min favorit bland blommor, om man nu måste välja. Det finns så många sorter och färger.

Café au Lait – dahliavärldens stora fixstjärna.

I år hade jag en enda frostnatt den 29 september innan den milda hösten tog vid. Det var tillräcklig för att släcka de flesta av mina blommor. Sådant är vemodigt och sorgligt, men naturens gång.

Då är det dags att ta upp knölarna och låta dem gå in för vintervila. Jag har många som sover ute i förrådet som jag hoppas väcka upp till våren.

Om du är nyfiken på vilka sorter som jag hade förra året, så gjorde jag ett samlingsinlägg i höstas som finns här. En del har jag gett bort, men många ligger som sagt i vila i förrådet. Jag kunde naturligtvis inte hålla mig från en beställning av några nyheter heller. I korgen hamnade Ice Crystal, Evanah, Sweet Nathalie, Crème de Cognac, Lady Liberty, Café au Lait Rose, Café au Lait Royal, Fluffes, Mister Frans, Deep Impact, Holhill Orange Ice, Linda´s Baby, Petras Wedding, Rawhide, Sebastian, Sweet Tiamo och Zippity Do Da. En investering i hopp kan man väl säga.

Så välkommen Dahlia-året 2019. Vi ses i mars för plantering av knölar!

signature

Plock på nyårsdagen

Så har vi ett nytt år. Välkommen 2019. Jag har exakt samma känsla denna nyårsdag som de tidigare. Sinnet växlar mellan viljan att vara aktiv, rensa i ett skåp, möblera om – eller att sjunka djupare ned i fåtöljen. Jag har satt upp en tavla i matrummet – loppisfyndad Dali-affisch som viskar om ljusare tider – och packat upp ett fat från John Derian och Astier De Villatte som jag köpte på Artilleriets realisation. Jag köper få dekorativa föremål nya numera – behovet blir helt enkelt stillat av vintage – men den här gracila keramiken föll jag för. Nyckeln får symbolisera det nya året – och att jag numera är aktiv bilförare igen. Fint så. Vinden piskar utanför och solen gömmer sig åter bakom molnen, så jag tror att det lutar åt fåtöljen med mjuka kläder, kudde bakom ryggen, te i koppen, blädder i loppishögen av böcker, några kola som är kvar i kartongen och så småningom avslutningen av säsong fyra av Falsk identitet. Det franska agentdramat är en av de stora favoriterna när det gäller serier som jag såg förra året. Jag önskar fin inledning på det nya året!

signature

Vintage i dukning till årets sista dag

I vanlig ordning blir jag inspirerad av dukningarna från Svenskt Tenn. Grundaren Estrid Ericson var en mästarinna på det dukade bordet och hade en osviklig fingertoppskänsla för att kombinera högt och lågt. För min del blev det ett moodboard, något som jag gör för det mesta innan jag sätter fram till högtider. För mig handlar det om att finna en känsla. Jag börjar ofta med något element och lägger sedan till saker tills jag fått till det jag är ute efter. Denna gång ville jag även inspirera till att använda vintage och att med små medel få en helhet.

Allt jag har använt till dukningen är vintage förutom mina gamla kristallglas och servetterna från Svenskt Tenn. Jag blir inspirerad till det skira, det hoppfulla och den gnistrande vintern. Glastallrikarna är Kjell Blombergs sextiotals-serie Stellaria för Gullaskruf som jag samlar på mig när jag finner. Jag tycker så mycket om stjärnorna. Just de stora tallrikarna fann jag för tio kronor styck nyligen. De andra glasassietterna är Nils Landbergs Saladjärer för Orrefors. När man handlar till dukning på loppis får man ha lite längre tidsperspektiv. Ibland finns det högar, men ofta är det lite då och då som det kan fyllas på. Besticken är franska bistro för två kronor styck och efterrättsskålarna är Reijmyres Puck som jag också gav tio kronor för.

I veckan hittade jag två askar med italienska servettringar. Så vackra i originalkartong, vilket man går igång på som sakletare. Eviga blommor, när snittblommorna får vila på vintern. Serveringsbesticken i bambu köpte jag för fem kronor styck innan jul.

Att servera i snäckor var poppis för ett antal år sedan. Det brukar ofta finnas stora högar på loppis som man kan få till ett billigt pris. Vackra så här på bordet tycker jag, tillsammans med några gamla champagnekorkar. Estrids silverpinnar får vara med de igen. Jag har fått många frågor om dem. De såldes på Svenskt Tenn nu till jul. De hade funnit dem på lagret – ett inköp av Ericson på Sextiotalet från Japan. Hoppet får de spirande ekollonen stå för. Jag satsar på inköp av dahlia istället för stor nyårsbukett. Jag återkommer till dahliorna här.

Gott slut till er kära läsare!

signature

Annandag med julgåvor, narcisser och ljuset

Sol från den blå himmelen kan vara en av de bästa julklapparna i år. Ack så grå december var och ack så välgörande det är med ljuset. Jag är inne i juldagar-kokong med en stor stickad tröja och mjuka byxor. I dag var jag ute en sväng i växthuset och plockade lite med några planteringar. I julklapp fick jag ett par fina handstickade vantar.

I ett annat paket låg den här önskade boken om luktärter av Cecilia Wingård. Jag fick även med två fröpåsar. Så fint att ge bort grönt hopp i julgåva.

Nej då – jag längtar inte alls ihjäl mig efter vår och trädgårdsliv ännu! Vintervilan behövs. Det är då alla planer får gro och allt praktiskt är på behändigt avstånd. Dahliaknölarna finns till beställning nu. Jag skall sätta mig sedan och titta lite. Förhoppning är fina saker, men först en lång vinter!

Jag har köpt några narcisser som får bli nyårsfägring här hos mig. Jag tycker så mycket om lökarna med sina rötter. Det är det där hoppet igen.

signature

Julhälsning

Denna tjugotredje december, dan före dopparedan, siktas lite blå himmel efter det kompakta grå som omgärdat mig hela veckan. Jag tänder det fjärde ljuset, fixar med lite julklappsinslagning och plockar med några sista loppisfynd. Det här är en av mina absoluta favoritdagar. Pirret från när jag var liten sitter i. Rimstuga på radion, julstök i hemmet, granen och den stora högen med tidningar och böcker under sängen som jag ståndaktigt sparat länge för att kunna njuta av på julaftonsmorgonen – Starlet-race!

Granen är inne och det doftar i hela huset, men vi skall klä den senare framåt kvällen. Gottevagnen är uppfylld. Jag brukar köpa en julklapp innan för att kunna dekorera med till jul. I år är det klassikern Le Zebre som jag önskat mig i många år.

Det var nog många jular sedan jag hade så få snittblommor som i år. Säsongsmänniskan i mig har tagit över och jag sparar hellre till Mellandagarnas spaning efter sommarens dahliaknölar än att köpa överprissatta blommor på snitt nu. Visst har vi amaryllisar och hyacinter på lök – i år har jag försökt att köpa så lokalt som möjligt – men annars får exempelvis Estrid Ericsons silverpinnar stå för prakten här.

Här planerar jag att tillbringa mycket tid under julhelgen. Soffhäng är väl det bästa, gärna i myskläder. Jag har sett en del bra serier den senaste tiden. Ultimat till testunden på eftermiddagarna är Monty Dons program om franska och italienska trädgårdar som finns på Netflix. Så har jag hämtat hem en hög med biblioteksböcker som ligger inom räckhåll från soffan – bland annat den fina boken om systrarna Jobs.

Hugh Grant är brilliant i En engelsk skandal – den får ni inte missa! I kväll blir det dock traditionsenligt en yngre upplaga av Grant i Love Actually efter avsmakning av skinka och risgrynsgröt. En och annan av Helena Lyths chokladkolor lär slinka ned också.

Kära läsare – jag önskar er en riktigt fin jul! Må ni få fira den på det sättet som just ni önskar. Julefrid till er alla!

Kram

signature