Låt mig säga följande först. Det är en riktigt svår genre som Carina Nunstedt ger sig in i med sin bok 12 steg till ett skönare mammaliv (Prisma, 2007). Vi lever olika familjeliv utifrån olika förutsättningar. Om man har ambitionen att skriva en modern mammabok i dag är det redan från början klart att man kommer att trampa på många tår. Många har fastnat redan när de kommer till den stylade omslagsbilden med den leende Carina i den vita soffan med sina två pojkar. Boken förtjänar dock att läsas med ett öppet sinne.
Mamalyx och mamapepp är en typiskt vokabulär för en läsare av tidningen Mama. Om man tycker mycket om tidningen, har man större chanser att tycka om boken. Symbiosen är stor på gott och på ont. Mamas omslagsmammor är närvarande i boken, liksom glammiga stjärnmammor som Madonna och Kate Moss. Framförallt är Mama Carina Nunstedts tredje bebis. Detta är en pratig bok som i mycket känns som utkast på datorn. Det är (haha) inom paranteser och det är svordomar i texten. Visst kan man vinna på ett mer spontant tilltal som gör boken lättläst, men jag hade föredragit en mer stramare produkt. Formgivningen är i gråskala och i rosa. Tanken är nog att det skall kännas lite poppigt och varmt, men slutintrycket blir lite trist
De 12 stegen till ett skönare mammaliv tas tillsammans med Nunstedt och tre av hennes väninnor. Boken bygger mycket på att de enskilda berättelserna förmår att engagera läsaren. Nunstedt läser jag av nyfikenhet, lite sensationslysten på grund av att hon är en offentlig person. De andra mammorna, Lotta, Lena och Ann förblir mer anonyma genom boken och deras berättelser förmår inte att gripa tag på samma sätt. Tanken med urvalet av mammor (en utbränd mamma och en ensamstående mamma som har levt i ekonomiska svårigheter) tyder på en viss bredd i anslaget, men huvudintrycket är ändå att det i slutändan blir en rätt enad front av mammaröster.
Här ligger förmodligen en av bokens största problem och knäckfråga. I genren ingår förmedling av en viss identifikation och igenkänning. Hur pass representativa är dessa mammor? Det är förmodligen betydligt lättare att känna igen sig som mamma med ett fritt arbete med tämligen goda inkomster i Stockholm, än som vårdbiträde i Haparanda. Det är ganska lätt att falla in i “det-är-ju-lätt-för-henne-att-säga”. Det är en bra lösning att dela lika på föräldradagarna för att främja jämställdheten menar Nunstedt. Motargumentet om att det inte går att gå ned i inkomst faller – för det är kanske bara att vänta med den där nya soffan några månader. Nja, det klingar lite dåligt på något sätt…
Sedan är det oundvikligt att man som läsare har sina egna “mammaglasögon” på sig. Vi har alla våra käpphästar och frågor som vi tycker är viktiga. Jag hoppar exempelvis högt inför en diskussion om alkohol där man försvarar att ta ett halvt glas vin under graviditeten eftersom lyckohormonerna som det ger mamman kompenserar eventuella biverkningar av vinet. Hu säger jag, men andra kanske nickar instämmande. Jag kan även bli lite trött på förklaringsmodellen att om mamma mår bra, så mår barnen bra. Det stämmer i mycket, men ibland liknar resonemanget en försvarsmekanism. Barn är anpassningsbara – både på gott och på ont.
Vad händer när man lägger ifrån sig boken? Har man fått nya tankar? Har man blivit inspirerad till nya infallsvinklar i föräldraskapet? Känner man igen sig? Har man blivit motiverad och peppad? Både ja och nej för min del. Schablonråd om att dejta mannen hemma vid köksbordet känns sådär, men det finns andra situationer som jag nickar instämmande till. Rådet att vi mammor skall vara snällare mot varandra och att vi skall ha respekt för de olika liv som vi lever är sympatiskt. Oavsett vilken soffa vi har i vardagsrummet är vi alla föräldrar och barn erbjuder ungefär samma utmaningar i de flesta miljöer. Dessutom tror jag att denna bok kan få andra läsare än de traditionella böckerna i genren och om fler sätter sig ned och reflekterar över sitt föräldraskap är inte det fel.
Sammantaget – en lättläst bok som ger fyra kvinnors erfarenheter kring familjelivet. Det är kanske ingen bok som ruskar om och får ens liv att ta en ny vändning, men det är ändå ett läsvärt tidsdokument med ett och annat bra vardagstips.
Fler recensioner: Ett bra liv
(Pressbild: Norstedts Förlagsgrupp – fotograf Li Söderberg)
