Japp, vi käkar på dessa vackra tallrikar varendaste dag. I dag lunch innan storhandling – himla glad om det inte dyker upp en sådan där "vad har du i ditt kylskåp" utmaning just nu. För det finns verkligen inte mycket där inne. Lycka när jag identiferade ett paket med potatisbullar långt inne i frysens gömmor. Mums sade sonen, sedan han i sedvanlig ordning sprutat lingonsylt över hela anrättningen. I kväll får det bli något riktigt gott till middag…
Den första riktiga sommarlovsdagen för barnen. Det tar liksom ett tag att komma in i det. Härligt med nyfunnen frihet, men samtidigt en viss rastlöshet över det hela. I alla fall för mig som blir lite handfallen. Går och plockar lite här och lite där. Fixar med en del texter. å ena sidan gillar jag att låta disken stå. å andra sidan önskar jag att jag var lite mer handlingskraftig och städade hela köket – typ :). Det är lättare – och möjligen mer legitimt – att inte göra någonting i ett saftigt högtryck i en solstol sippandes på saft eller något i den stilen. Detta sommaringemansland får gärna bli till något mera just nu. Så typiskt svenskt att snacka väder, men så är det sedan man blev husägare. Skall kanske gå och klämma en och annan bladlus i alla fall. Så jag får något gjort här ;).
UPDATE: Och så kom solen. Ut med allt. Bort med möbelskydd, fram med parasoll – nu är det jag som blandar flädersaft! Och den där disken får definitivt stå kvar :).
UPDATE II: Så där ja. Nu har vi helgrått och regn här igen. Men en liten lucka mitt i, det fick jag!
Projekt inramning av dansbana fas 2. Tack käre far.
Jamen, såklart att jag måste prova Instagram. Min första ros – Louise Bugnet. Den doftar alldeles ljuvligt. Och man glömmer för ett ögonblick uppkäkade blad, larver, löss och annat i genren. Det får helt enkelt vara värt det :).
Aj. Alldeles glömt bort att sonen skulle på liten utflykt i dag och ha med en glasspeng. Han käkar glass nu. I stora lass.
Kanske läge att skaka liv i den här avsomnade dagboken? När den fungerar så tycker jag mycket om den, men sedan blir den ett dåligt samvete i perioder. äsch, man får lov att kasta sig ut och se var det leder. Jag startar med en sådan där klassisk frågeutmaning som jag fick av Malin i maj. bättre sent än aldrig då :).
1. Vad hette din första kärlek? Rickard. I andra klass. Vi dansade tryckare till X-Models i bygdegårdens källare. Jag minns det faktiskt som i går.
2. Baren eller dansgolvet? När det begav sig var det definitivt dansgolvet. Jag har aldrig varit en barhängare av rang. Men jag undrar om jag inte skulle ha potential att bli det nu.
3. Vad drömmer du om? Alltså sedan livskris och smärtproblematik, så är allt så enkelt. Jag drömmer om att vi får må bra i familjen tillsammans. Och jag är ganska glad att jag ändå "bara" var trettionio när jag kom på det.
4. Vad är du rädd för? Jag har blivit rädd för att det skall hända någon något. Det har kommit smygande de sista åren. Insikten om att tiden går och att inget är för evigt. Till slut kom de där käcka väggorden i kapp även mig :).
5. Vad finns alltid i din handväska? Det gamla vanliga som plånbok och nycklar och liten väska i med allt möjligt "bra ha".
6. Favoritfärg? Ack, så svårt. Varierar med säsong och känsla. Kan nog inte välja där.
7. Din bästa vän? Marie.
8. Något du är stolt över? Att jag efter så himla många år lyckats kasta av mig mitt "duktiga-flicka" ok. Att jag har så himla mycket lättare att säga nej nu. Att jag har blivit äldre och klokare och fått mer självdistans. Och så mina barn såklart.
9. Ditt favoritplagg? Klänning.
10. Hur många par skor har du egentligen som är för små? Oj, säkerligen en del. Jag är dock ingen skomänniska med massor på lager, men det finns säkerligen några obekväma klämmande någonstans.
11. Vad ger du dig själv för titel? Visuell kreatör med hopp om mer – typ :).
På tal om fotboll. Jag var en sportnörd av sällan skådad rang innan barnen. Sedan svalnade intresset helt. Jag har inte alls hängt med och uppbådat någon entusiasm inför ens stora evenemang. Och då var jag en sådan där som kunde sitta och följa Bob-kval på vinterOS. Men nu märker jag en glidning. Tillbaka. FotbollsEM känns plötsligt ganska kul. I alla fall stormatcherna. Jag har svårt att tänka mig att det blir samma nördkaliber igen, men man skall väl aldrig säga aldrig kanske.
Inte nog med massor av äckliga insekter i trädgården. Nu på kvällen gick den längsta grenen av på en av mina nyplanterade klätterrosor. Son plus kompis spelade fotboll på garageuppfarten med mjukisboll. Så himla glad mamma liksom.