Ta mig tusan! Jag klarade det!
I morse öppnade jag mitt paket med min vårparfym. Den där parfymen har varit som en hägring under tiden.
9 januari: Absolut mycket förutsägbart att jag kör ett av mina sällsynta inlägg i Må bra-kategorin så här någon vecka in på det nya året. För det blir onekligen så, nyårslöften eller inte, att man funderar tämligen mycket på detta med målsättningar och nya tider nu. En gammal vanlig mix av vad man stoppar i sig/träning/tidsanvändning. Jag är kluven här, helt klart. Och har såklart provat olika varianter genom alla mina fyrtio år. Dels den stenhårda linjen med målsättning, kryss i almanackan och avklarade saker. Dels en allmän strävan efter balans genom att försöka tänka rätt och att göra de rätta valen. Den första varianten har nog egentligen varit mest framgångsrik när det gäller mätbara resultat, men har varit svårare att behålla på sikt. Den andra varianten känns mer som en livsstil, men där kan man inte se konkreta resultat på samma sätt. I gårdagens morgontv flimrade det förbi någon med kryss på ett blankt papper. "Inga diffusa tankar. Berätta istället för din värsta fiende om ditt mål. Det gör att du kommer att kämpa hårdare för att uppnå det".
Nu tänker jag att jag ändå kickstartar med de där konkreta målen under en tidsbegränsad rymd. För att göra saker och ting enkla att hantera. Att bara göra och slippa reflektera över valen. Det skall bara vara så Punkt. Jag tänker mig till påsk. För då bör vi se våren snart. Och då tänker jag mig själv i ett moln av La Tulipe. Det handlar inte om att inte leva på vägen dit såklart. Vi fångar väl dagen i vanlig ordning ;). Men den där målbilden, den tar jag med mig tills jag är där. Heja mig! Heja oss!
MIN DETOXRESA
Alltså detta med nyårslöften har aldrig varit min grej. Säkerligen att jag plågade mig genom något godislöfte som liten, men annars är augusti min traditionella uppstartsmånad. En av mina bästa vänner satt ändå och skojade om löften på nyår – det talades om en satsning för att bli aningen mer lik Daniel Craig – men jag föll platt där. Nix, inte en enda grej att lova. För jag vet ju hur det brukar bli där mitt i långa januari.
På något sätt formulerade jag mig ändå kring ett slags löfte dagarna efter Nyårsafton. Jag var evigt trött på min livskris, mitt onda och att käka julgodis. Det blir ju så. Man anar nya vindar, även om det bara byts siffror i kalendern. Så tolv veckor. Stenhård målsättning. Detox. Noll socker. Få kolhydrater. Mer grönsaker. Mer frukt. Mer av sådant som hjärnan vet att kroppen mår bra av. Ingen speciell diet med några bokstavskombinationer, utan en mix av sådant som fungerar för mig. Tanken som bär är att fatta mer medvetna hälsoval, för att tydliggöra mat och energi och hur det fungerar i mitt liv. I början sörjer man det gamla. Och det tycker jag att man ska tillåta sig att göra. När man är van att käka paj med vaniljsås på helgen, så känns det torftigt med fruktsallad. Och när de övriga i familjen käkar bullar som man älskar, ja då känner man sig faslig duktig att man envisas med sina kiwihalvor. Låt det vara så i början. Det går över. Sedan blir det bara naturligt. Smakpreferenserna ändras. Man finner det söta i annat än innan. Ha alltid med något i väskan om behov finnes utanför hemmet. Nötter, rawfoodremmar, en frukt eller annat efter behag.
För mig hjälpte det att klamra mig fast vid en egokalender. För jag är så där oavsett om jag väntar barn eller om jag detoxar. Jag gillar att sitta och bläddra i en kalender. Se framåt. Tänka sedan. Tänk när jag har klarat en månad. Tänk när det faktiskt är mars. I den har jag antecknat pepp, stuckit in vykort med positiva budskap och fina inspirationsgrejer. Inga tandläkartider, bara egogrejer. Musik, dofter och smaker. Allt som för framåt. Att visualisera är viktigt i min värld. Och sådant är jag ganska bra på. Att tänka mig där i parfymmolnet, i nya vårkläder, leende.
Denna gång har det fungerat med ett uttalat mål som inte skall prövas eller ifrågasättas. Just nu äter jag så här Punkt Jag har inte tillåtit mig själv att avvika alls från den intrampade stigen, utan bara kört på. Ingen semla bara för att det är semmeldagen. Inget tilltugg bara för att det är Melodifestivalen. Bara framåt. Det viktigaste är att bestämma sig. Så där på riktigt. Benhård vilja.
Det gamla hjärntricket att fokusera på det man väljer till, istället för att tänka på det man väljer från fungerar. I början är det aningen besvärligt, men efter ett tag går det mer på autoläge. Jag är en rutinmänniska. Jag vill ha likadant hela tiden. Frukosten är viktig. Gröt är äckligt till börja med, men snart vänjer man sig där med. Och paprika på mackan avskydde jag förut. Nu äter jag det varje dag. Hitta en matlösning som fungerar och som gör att du blir mätt. Jo, det är kolhydrater i havregryn, men det fungerar fint i just mitt fall. Den största vinsten med att detoxa, är att man blir väldigt medveten om hur kroppen fungerar. Vad triggar igång sug? Vad får mig att vara mätt länge med ett jämnt blodsocker? Värdefulla lärdomar!
Grejen, i alla fall för min del, är ju att man käkar mycket på rutin. Det ingår liksom några chokladrutor i kvällsritualen. Det här är svårt att bli av med. Man blir liksom sugen som på en given signal. I vissa situationer. Och man äter lite slentrianmässigt. När man utesluter, så märker man sådant oerhört tydligt. Och kan göra något aktivt åt det. I början är det lite en plåga, men man vänjer sig. För mig har det fungerat att skaffa nya ritualer. Kvällar har inte varit choklad, utan doftljus. Jag har längtat efter att få lugn och ro och sätta mig och tända ljuset på kvällen. Det fungerar att omprogrammera hjärnan, men det tar lite tid. Viktigt är också att ha alternativ när man känner att man bara vill stoppa något i munnen. För mig har det fungerat med valnötter. En skål att sitta och plocka med och känna att det behovet blir tillfredsställt.
Hitta nya favoriter! Min livlina har varit blodapelsiner med tilltugg. Och gör en grej av det. Köp en fin skål som blir bara din.
Hål målet levande! Belöna dig själv längs vägen. Och tänk när!
För mig har det hjälpt att finna alternativ. Och att analysera vad det är jag tycker så himla mycket om hos vissa grejer. Jag älskar choklad. älskar. Men ibland har jag fastnat i de där chokladkakorna och brutit rad efter rad. Nu hittade jag rawchoklad hos Renée Voltaire – små bönor som man strör över t ex frukt. Möjligt att äta kakan och ha kvar den – typ :). För det är ju smaken som är det viktigaste, inte ritualen med chokladkakan.
Mina barn är skeptiska och fundersamma. Ska du aldrig äta socker igen nu? Under hela denna tid har jag velat visa dem alternativ. Inte att jag har blivit någon som inte äter, utan någon som äter andra saker. Aldrig i livet att jag vill vara någon bantande mamma. Aldrig. Detta har varit ett hälsoprojekt med inriktning på att må bättre. Jag har gått ner en hel del i vikt också, men det har aldrig varit det primära. Och det är viktigt nu känner jag. När jag är i mål. Att ta sig en riktig funderare över hur det skall bli nu. Kanske är det så att jag inte mår så himla bra av att äta vissa saker. Kanske är det så att jag får säga goodbye till en del, men hello till mycket annat. Time will tell. Jag skall inte fira med en tårtbit i dag – möjligen någon från appen Healthy Desserts :).
Fasiken ja! Känner mig så himla glad och stark! Jag kan varmt rekommendera att tänka på något annat ett tag om man är fast i några fysiska eller psykiska cirklar. Hjärnan flyttar fokus och även om det andra inte försvinner, så känns det så gott att det stundtals kan klinga av. Nu var jag nog ändå på väg ur min livskris som pågått intensivt under några år, men det känns som om denna detox liksom var det där sista som tippade mig över på rätt sida igen.
I går bland påskfjädrarna. Jädrar vad stolt jag är över mig själv.
Jag gjorde det!