Category Archives: Se vardagen

Hipp hipp denna världsbokdag. Läs en extra godnattsaga i kväll helt enkelt :)!

Henrik med sin läsläxa i dag.

Finns det något vitare vitt än vårens nya gympadojjor?

Med hopp.

Om allt som komma skall.

För denna story väljer jag att ta mig an min tolkning av Ali Edwards (the queen of everyday life – fotografering) utmaning för vecka tre i hennes projekt 52 Creative Lifts. Om man prenumererar på nyhetsbrevet (alldeles gratis) så får man varje vecka en kreativ utmaning i sin mejlbox. Jag vet inte om jag kommer att haka på varje gång, men som ett inslag i mitt fotoprojekt för året så kommer det nog att dyka upp här ibland. Denna vecka är temat What´s the story. Tanken är att alla fotografier har historier att berätta och att visa på att texten kan ge foto en extra dimension.

Mina barn en lördagsförmiddag. Henrik sov ända till 09.30, men Anna vaknade tidigare som vanligt. Kom in till min soffa, ropar Anna till Henrik när han går upp efter att han och jag har legat kvar och mornat oss ett bra tag denna dag. Den inbyggda tidsvisaren i kameran visar 120121 10.14. En lördag bland många andra, men ändå speciell. För detta är den första lördagen som Anna har sin soffa i sitt rum. Vi har planerat hennes rum ett tag med ambition att lyfta det till något som passar en tioåring med nya behov. Soffan har varit det viktigaste för Anna. Hon har spunnit planer kring denna möbel som ingen annan. Den har blivit en symbol för att hon börjar att bli någon annan. Mörkgrå var ett naturligt val på färgen. För det är praktiskt om man spiller och så är det ju en himla snygg färg. Väggarna i hennes rum med den rosa färgen visar att detta resonemang skulle varit otänkbart för några år sedan. Då var det annat i fokus. När hon gick i sexårs blickade hon avundsjukt på en sexårskompis rum. Det var prinsessa de luxe gånger hundra. Och Anna fick dåndimpen varendaste gång hon var där. Nu är det andra tider. Nya ideal. Nya saker att brottas med. Nya saker att längta till. Youtubevideor hur man fixar håret. För har man tjockt lockigt vill man ju ha tunt som man kan fluffa. Och så vidare. Såklart. Det viktigaste i förgrunden. även det en sådan där symbol. En alldeles egen bärbar dator alldeles glänsande med vita tangenter. Hon är så himla duktig, min dotter. Fixar med bilder och gör bloggdesign så det bara ryker om det. Och så lillebror lite bakom där. Mys under samma täcke. När de inte ryker ihop som hund och katt och skriker åt varandra så att huset skakar. De är nära hela tiden, men på olika sätt. Henrik tittar lite avundsjukt på systers rum in vardande. Och konstaterar att han också himla gärna skulle vilja ha en soffa i sitt rum. Då tar jag åldersargumentet. När du blir tio år. Och då känns det nog faktiskt ganska okej ändå. Att syster skall få något mer i sin egenskap av att vara äldre. Och att man har något att se fram emot, även om det krävs millimeterrättvisa i alla andra frågor som MER som skall delas exakt lika i glasen. Inte visste han då 10.14 denna lördagsmorgon att han skulle bli jublande glad på kvällen. Han gjorde sin dagliga koll hos internethandlarna om någon hade fått in några Skylandersfigurer. Det har inte varit något napp ännu. Allt har varit slutsålt. Och han som har pengar som liksom bränner lite och som han fått för att köpa några figurer. Senast på Henrikdagen i torsdags då. Men miraklernas tid är inte förbi. För helt plötsligt stod det köp vid ett trepack. Fullständig lycka i en reklampaus av Gladiatorerna. Hjärta er, mina finaste.

På din dag i dag, du ljuva blomma.

Dagar igen. Varje dag dagar.

Dags att vakna upp ur lata jullovsdagar. Och att sudda ut Merry X-mas. * Omåttligt stolt mamma. En hel längd i den stora bassängen. Bara så där. Hurra för min älskade pojke. * Jo, tecken finns det gott om. Och man skall väl inte bara gå runt och vänta på saker och ting. * Lite mer tjat och gnat och vardagsfriktion. Och slängda kläder på golvet. * Oväntad post. Sådant glädjer mig. * Den första vardagsveckan – med svankstöd.

Regniga januaridagar. Sådant blir väl inte en människa glad av.

Rumstrerande. Plockande. Let there be light.

Och dagarna blir längre.

Nej, det där med 365:dagars projekt är ingenting för mig helt enkelt. Jag har försökt i olika varianter, men det går alltid om stöpet. Men vad vore man utan alla sina planer som jag brukar säga. Och jag vill ju ta mer bilder från det som omger mig. Och man kan helt enkelt inte låta bli så här i början på året när anteckningsböckerna fylls med massor av storstilade förhoppningar om det som man vill göra. Så jag kastar mig ut igen. Och stupar jag någon gång på distansen, så får jag väl lov att göra det. Bättre att spänna bågen då – i vanlig ordning. Hur tänker jag nu då? Jo, nu tänker jag något i veckan. En story om något. En känsla. Ett skeende. Dokumentation. Eller mer abstrakt. Alla bilder på en gång som det blev i dag eller bilder tagna vid olika tillfällen. Några bilder eller många. Projektet får utveckla sig under tiden. Och det vore väl bra trevligt om man lyckades ro i land ett fotoprojekt någon gång :)!

120108. Den sista jullovsdagen. Lata mornar´. Mycket sömn. Läsa i sängen. Anemoner. Planer. Sol.

Och lite snö.

Sommarens bästa köp får väl ändå bli studsmattan och poolen modell större. Jag har inte nyttjat dem ännu, men igår var det poolpremiär för mannen i huset :).

Oj vad vi har ätit god mat i helgen! I morse kände jag att det var dags för annat, så in med gröten igen och ut i skogen :). Vi åt vit kladdkaka hos vänner tidigare i våras och på midsommarafton bakade jag en egen för första gången. Barnen brukar inte svälja allt jag gör, men den här gick ned galant. Googla på vit kladdkaka så kommer det upp recept. Det blir mycket sött, så kombinera med lite syrligare bär.

På toppen av midsommarhelgen firade vi Henriks sjuårsdag i går. Det brukar vara startskottet för den riktiga jordgubbssäsongen, vilket även innebär en maffig tårta såklart.

Henrik bestämde köpta hamburgare som sin födelsedagsmat och det åt vi lämpligt nog dagen efter midsommar när alla var lite loja här. I går grillade vi och till det testade jag Ernst potatissallad med västerbottenost. Jag tog mindre av oljor och honung än Ernst förespråkade, men nästa gång tar jag nog ännu mindre. Det blir mycket mäktigt och mycket gott ändå. Rekommenderas varmt!

Tänk att vår lille kille är sju år. Jag brukar säga att han inte får växa mer nu när vi sitter och myser under en filt på kvällen. Men han har lovat att sitta så några år till i alla fall :).De här duktyngderna av betong från Fafner letade jag ihjäl mig efter förra sommaren. Jag visste att de var någonstans i huset – på något sådant där “bra” ställe. Nu sitter kaninerna på plats, för oj så det blåste här hela helgen!Sommarlovsbarn som är uppe LÄNGE nu på kvällarna. Ibland är det inte så fridfullt som på bilden, men vissa stunder så :).Jo då, livet är helt enkelt ganska galant just nu. Hoppas att ni har det fint med!

Jodå, precis så där glad kan man bli när solen äntligen kommer :). Det är fortfarande kalla vindar, men om man sitter vid en vägg med lite lä så är det stundtals sommarkänning. Här har trädgårdsbestyr varvats med trevligt besök. Jag har stoppat ned de överblommade påskliljorna i häckkanten. Det skall bli roligt att se om de behagar dyka upp igen. Vi har gått runt i trädgården och tittat på ställen för buskar. Nu börjar det bli dags för en lite längre tur till en trädgårdshandel. Hoppas att nästa helg blir trädgårdsfixarvänlig.

Jag firar in solen med att ta fram mina färgglada armband. Jag har gärna en hel rad på armen. Armband är min grej helt klart. I dag blev det orange och rosa i kombination med naturligt. Sommartjusigt. Hoppas att ni har haft en angenäm söndag!

Mitt nyårslöfte om att dokumentera vardagen går väl sisådär. Jag tar betydligt fler bilder i alla fall, men inte är det varje dag inte. Lite bot och bättring där alltså. I dag blev det två rundor i spåret. Ta mig sjutton om inte de nya träningskläderna liksom bär mig fram lite där i skogen. Smile :).