Denna nyhet hade jag garanterat hoppat högt inför för några år sedan. Jo, jag vet att nyheten är några dagar gammal, men jag ligger efter med tidningsläsningen här. Anders Borg vill satsa pengar på att göra lite mer skola av förskolan från tre års ålder. Mer särskild pedagogik, mer kunskapsinslag, mer skolförberedande – för det gäller att utbilda arbetskraften i tid och bana vägen för framtida gärningar. Barn tycker ju att det är roligt med bokstäver och siffor, säger finansministern. Jo, en del barn gör ju det. Jag vet inte. En av de stora förtjänsterna när jag betraktar mitt eget föräldraskap är att jag tar det lite lugnare i takt med att barnen blir större. Jag sätter mer tillit till barnens egna förmåga till saker och ting och tror kanske inte att ett kunskapskrav i förskolan leder till en livslång passion för bokstävernas värld. Jag kan bli lite motsträvig och tycka låt barn vara barn. Å andra sidan tycker jag att det är av stort värde när barnens visade intresse uppmuntras. Har vi måhända för stor tilltro till institutionerna i samhället?
Min erfarenhet är att mycket i förskolorna är personberoende och beror på barngruppens sammansättning. En förskolelärare kan ha stora pedagogiska visioner. Om denne slutar, faller planerna. Om det är många små barn i åldersintegrerade grupper, ja då finns det inte så mycket tid till de större barnen. Krass ekonomi som vanligt. Jag blir ändå ofta imponerad av hur förskolepersonalen jobbar med knappa resurser. Och även om jag kan vara en sådan där mamma som blir föräldramötets skräck med sina jobbiga frågor, så tycker jag nog allt oftare att “göra-så-gott-man-kan-med-tillgängliga-resurser” faktiskt är gott nog. Ambitioner är naturligtvis bra och extra pengar till förskolorna är ännu bättre. Jag har dock ingen övertro till sifferexcersis med småttisar.
Både Anna och Henrik är mycket intresserade av såväl bokstäver som siffror. De sitter klistrade framför klassiska Fem myror är fler än fyra elefanter som repriseras på Bolibompa igen. Det är riktigt häftigt att se deras små fåtöljer långt framme vid TV-apparaten, precis som jag själv hade när jag var liten. Ljudandet och fascinationen inför bokstävernas värld består.
En sak lärde jag mig under min, ibland mycket förvirrande, tvärvetenskapliga forskarutbildning. Rim är bra och att läsa mycket för barn är bra. Det handlar inte så mycket om klassisk drillning, utan snarare om att skapa en miljö där förutsättningarna finns naturligt. Och allt har sin tid.
Klassisk illustration av Owe Gustafsson från Swedart.
