Fredagssvepet 42/17

Oktober ger och tar i vanlig ordning med stormvindar, frostnätter och soliga dagar mellan varven. Barnen har nedräkning till höstlovet som stundar om en vecka. Det märks att det är lite av en mellanperiod inspirationsmässigt. Jag är inte redo för att förmedla julbilder ännu, även om det är de som dominerar flödet för tillfället. Men vänta bara. Pumpor och lövhögar först. Sedan blir det Adventsförväntan för hela slanten här. Håll till godo med veckans svep! Frukost på sängen i helgen? Det är en av de där sakerna som ser så mysigt ut på bild. I verkligheten kan jag nog räkna på ena handens fingrar när jag ätit så, förutom när det gäller sjukbrickor. Praktiskt tråkigt? Kanske det. Möjligen dags att ge konceptet en chans igen. Om man inte blir alltför nervös av den där rinniga bärsirapen på lakanen… Midnatt och Sofia Wood.

Entreprenören Babba Canales är aktuell i reklamkampanj för Lindex läs mer här. Om man känner för att frossa i flådiga bröllopsbilder rekommenderas ett besök hos Vogue med allt från när Canales gifte sig med Carl Waldekranz.

Finaste reportaget i aktuell tidskriftshög? Senaste Gård och Torp ligger bra till med reportage av Mari Strenghielm och Lina Östling. De har besökt Britas hus – ett orört äldre hus innan viss renovering skall utföras för att kunna verka som ett året runt boende. En liten pärla att titta in i.

Farrow & Ball har kommit med en ny tapetkollektion. Jag fastnade för stylingen av Hegemone där allt det samstämmiga i bilden poppar till med valet av blommor i fönstret. Tipstack till Seventeen Doors.

Bukowskis stora höstauktion Contemporary Art & Design närmar sig. Ett av mina absoluta favoritfotografier finns med – Denise Grünsteins 21 maj. Jag lär få fortsätta att nöja mig med att bläddra i boken. Jag tycker numera om att bläddra i auktionskataloger för inspiration och för att tillägna mig kunskap. Precis som Louise Wrede, specialist på Bukowskis säger om konstverken: “Konstverken är gjorda av oftast nu levande konstnärer som avbildar vår samtid, och saker många kan relatera till, vilket ger den energi. Vissa föredrar äldre måleri för att det avbildar något skönt, medan samtidskonst snarare får en att tänka till och på många sätt utmanar betraktaren.”

Millesgården rustar för en stor utställning om Den moderna kvinnan som öppnar den 28 oktober. I centrum står fyra kvinnliga konstnärer ur den finska konsthistorien, Ellen Thesleff, Elga Sesemann, Sigrid Schauman och på bilden ovan Helene Schjerfbeck. Jag hoppas få möjlighet att se utställningen framöver. Helene Schjerfbeck, Självporträtt med svart fond, 1915. Finlands Nationalgalleri/ Konstmuseet Ateneum. Foto: Hannu Aaltonen.

Entrén till detta hus på Haga Kyrkogata 28 B – numera även känd genom SVT:s Vår tid är nu – gör mig alldeles knäsvag. Så vackert. Alvhem förmedlar en lägenhet på adressen här.

Även Johanna Bradford säljer sin lägenhet genom Alvhem. Johanna slår nog inofficiellt bloggrekord i antal flyttar. Jag önskar varmt lycka till mot vidare äventyr.

Denna dimmiga oktoberfredag hamnade jag i en SKAM-playlist på Spotify och nu sprids tonerna av denna här i rummet.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

 

signature

Det närmar sig slutet på säsongen

Jag är i full gång med att förbereda växthuset för vintern. I natt hade vi den första frosten för säsongen här. Oändligt vackert med iskristaller överallt, men onekligen det största tecknet på att nu väntar andra tider.

Här ute är det rörigt nu. Det är saker som står huller om buller och säsonger som går in i varandra. När solen ligger på kan det fortfarande bli sommarvarmt här inne. Lärdomar från förra årets vinter är att det blir mycket kondens och fukt inne i ett kallväxthus. Rotting går inte att ha framme och även trä kan vara känsligt. I år blir det mer förvaring under presenningar och en del att ta in i förråd.

Jag tycker ändå om den här tiden, även om den på sitt sätt är vemodig. Vilan är behövlig.

Bubbelplasttältet har börjat fyllas. Förra året överlevde allt vinterförvaringen. I år testar jag med lite mer kinkiga myrten och rosmarin. Hoppas att de kan trivas här. Tack du kära glashus. Som jag tycker om dig alla dagar på året.

signature

We decor life: Karin A Fotografi – Gammal/Gammalt

I dag har jag den stora glädjen att välkomna ännu en gästpresentatör till veckans tema i We Decor Life – Karin A Fotografi som finns på blogg här och på Instagram här. Jag har följt Karin länge och är förtjust i hennes fotografier och öga för ljuset. Nu är det även roligt att följa renoveringen av 1920-talshuset på @mildredsboning.

GAMMAL/GAMMALT

Som nybliven husägaren till ett hus från 1922 handlar de flesta tankar som går genom mitt huvud just nu om hus, renovering, inredning och allt annat som rör vårt blivande hem. Hur skapar vi ett trivsamt hem? Vad är viktigt för oss? Hur levde de tidigare ägarna i huset och hur kommer vi leva vårt liv där framöver? Vad vill vi prioritera, bevara och renovera?

Vi har valt att renovera huset varsamt och försöka bevara det som går (men givetvis moderniserar vi en del också). Det är fascinerande och ett privilegium att få upptäcka ett hus som är nästan hundra år gammalt. Ett hus som bär spår av åren som gått. Både en och två gånger har tanken slagit mig “tänk om väggar kunde tala”. Var sovrummet på övre plan tidigare ett kök? Varför sattes dörren på verandan igen? Och vad hände med kakelugnarna som tidigare stod i huset? Men det finns en charm i att inte veta också.

Något som också är roligt är att se hur idealen har ändrats över tid och upptäcka att det som var modernt för hundra år sedan också är högst gångbart idag. Jag suckar lite varje gång jag hittar en tapetrest från 20- eller 30-talet. En av sakerna vi föll för i huset är den ståtliga kakelugnen i vardagsrummet. Den överlevde de renoveringar som gjordes i mitten av förra seklet (då flera andra kakelugnar revs ut). Kakelugnen är en viktig del i hemmets historia och själ och den kommer att vara både ett smycke och samlingspunkt för oss.

Överallt i vårt hus finns spår av tidens tand. Jag kan därför inte låta bli att välja gammal/gammalt som veckans tema för We decor life. Gillar du gamla saker? Vad betyder historia för dig och vilka spår av tidens tand finns i ditt hem?

Vill du vara med i utmaningen? Länka till din blogg här så hittar vi varandra. Jag återkommer under nästa vecka med ett inlägg.

We decor life

signature

Coola kvinnor, rosa och #Metoo

@hem_och_garderob är en cool kvinna som jag följer på Instagram. Join in ni med om ni inte redan har upptäckt henne. Så här skriver hon om veckans tema i We decor life –  rosa.

“Inspirationen denna grå morgon kom från @livingbyw å hennes veckoutmaning som har #rosa som tema i #wedecorlife i veckan. Rosa pga ljuvlighet, rosa som i kampen mot bröstcancer, rosa som i jag väljer själv vilka färger som gör mig stark å grym. Jag blev hur som sugen på lite more is more (tom strumporna blev rosa) och tänkte att den här blusen gillar både jag och nog även Weronica som roddar @livingbyw. Men så blev den här morgonen till dag och till den här kvällen å det blev så att jag också måste säga #MeToo, som så många andra medsystrar gjort idag (å genom tidernas evig-jävla-het känns det som). Tänker på mycket ikväll, bl a att jag å så många fler med mig utvecklat en särskild talang för att slingra sig ur situationer som tenderar att gå åt fel håll. En hand som sträcks ut, ett handslag som hålls för länge…en kommentar som är på väg att bli olämplig. Vi parerar så bra … ställer inte till med scener å håller på, ler krampaktigt å artigt medan vi backar ur situationen väl medvetna hur olämpligt det kan bli om vi vänder ryggen till”.

Ja, min sista dahliabukett från trädgården i tema rosa gled liksom över i alla tankar kring #MeToo som kommit de senaste dagarna. Den klassiska tjejfärgen. Som jag absolut inte ville ha på min dotter när hon föddes. Nej, hon bar brunrandigt när vi åkte från BB. Och blå overall så att jag riktigt kunde gotta mig åt alla fördomsfulla som antog att det var en pojke. Jag förstod väl även då och ännu mer nu att det handlar inte om färger i grunden. Men ändå – det där rosa täcket är förtvivlat svårt att frigöra sig från. Jag tänker på alla lager som läggs på oss – precis som på Karins veranda som hon håller på och restaurerar. Vi är på så många sätt fortfarande fast i strukturer och normer. Vi trasslar in oss i förklaringsmodeller baserade på olika bedömningsramar för män och kvinnor. Makten ges inte alltid till dem som förtjänar den och förmår att bruka den rätt. Jag vill så förtvivlat gärna tänka mig att det finns en grundläggande förändring som väntar runt hörnet. En tagg som alla pratar om kanske kan vara en början ändå.

Kika in till Hanna, Karin, Emma, Annelie och Karin för mer rosa.

We decor life

signature

På spaning efter rosa, blinkande dam och stunder att spara på

Jag går på spaning efter rosa. Men det är lite som de där gängliga Mårbackapelargonerna som mest står och väntar på vintervilan i fönstren med sina torkade blomstänglar. Pastelltiden är förbi för i år och kommer tillbaka med hoppet om vår. Hos mig är det rosa mer mättat på hösten istället för det skira och det ljusa. En del är för alltid. Jag sparar på stunder med dottern när hon dricker te i den rosa muggen med mycket honung i. Att få ge sina ord till någon som vill lyssna och ha en där igen känns så stort, så stort.

Så kom hon upp på väggen, den blinkande Fornasetti-damen. Jag har önskat mig så länge, haft svårt att bestämma mig och har nu haft henne i ett halvår innan hon kom upp. Jag tänker att hon får påminna mig om det lekfulla i inredning. Att allt inte behöver vara på så stort allvar. Blink, blink.

Think pink

signature

7 a week: Tredje helgen i oktober

Oktobersolen värmde oss gott i dag när trädgårdslivet stod i fokus. Växthuset är på väg att vinterrustas, rabatterna förbereds för vila och jag har i alla fall tänkt tanken att plantera tulpanlökar. Äppelpajen smakade gott efter uträttat värv. Det är andra tider på ingång och det känns fint på sitt sätt. Lusten att bona om mer här inne finns igen, efter att blicken bara varit fästad ut. Vackert vilsamt från H&M i Relaxed Elegance. Genom Inredningshjälpen.

Det må vara för och nackdelar med att kylan kryper mer och mer inpå, men en ljusglimt är att det åter är tid för polotröjor. Polo är mitt signaturplagg höst- och vinter och har väl aldrig varit så tjusigt som på Ali MacGraw i sjuttiotalsklassikern Love Story.

Gummistövlar på. Vackert reportage hos klassiska Hunter som fotograferat på Färöarna.

Tips på en perfekt söndagsfilm? Farligt begär från 1988 som numera finns på Netflix.

I helgen har jag bläddrat i Peter Ødegaards böcker. Ljus och skugga är en favorit som jag inte öppnat på ett tag, men nu åter föll in i. Detta föranledde mig att googla och jag hamnade här med vackra bilder från Casa Ødegaard som man kan hyra i Lissabon. Helgens inspirationskick!

Det tog ett antal år att bestämma mig för vilken tallrik jag skulle använda mina presentmynt till. Sedan tog det ytterligare ett halvår innan den kom upp på väggen. Men plötsligt händer det!

Vemod ändå. När dahliorna grävs upp och man inte längre kan ta klivet ut och plocka sig en bukett. Men de behöver vila efter lång och trogen tjänst. Ses i vår igen.

Väl mött nya veckan!

signature

Fredagssvepet 41/17

Fredag! Och svep! Håll till godo med veckans version. Jag tittar såklart på Top of the lake: China girl som sänds hos SVT för tillfället. Det är en förbryllande historia med många bottnar som utmanar betraktaren och inte alltid är så lättfångad. Kvalitén i genomförandet slår mycket annat på fingrarna. Elisabeth Moss är i vanlig ordning fantastisk. Och Nicole Kidman. Så bra hon är när hon får roller att bita i. Elisabeth Moss i Elle.

Danska The Apartment är på gång med en ny utställning av Terry Ellis med fokus på japanskt hantverk – Mingei. Varför skall man titta lite extra på Tina Seidenfaden Busck – här på Instagram –  och hennes koncept? Hon har en stilbildande fingertoppskänsla för vad som är nu, men är samtidigt klassiskt förborgad i ett uttryck som jag finner tilltalande på många plan. Det är knappast några loppispriser på de exklusivt utvalda vintageföremålen, men inspiration är alltid fri.

Helgfrukost a´la Karin på bloggen Karin A Fotografi. Missa inte att följa en spännande renoveringsresa med ett hus från 1922 på @mildredsboning.

Nu kommer filmen om stadens son. Jag bor ju i den där tätorten på slätten där kyrktornet sträcker sig mot himlen. Jag lyssnar mycket mer nu än då, då många andades Winnerbäck. Jag vet inte varför jag inte trillade dit. Vemodet borde gripit tag i mig. Texterna är som gjorda för att kliva in i en blåsig Linköpingskväll. Det är lite samma som med Kent. Jag borde ha blivit frälst. Allt låg där öppet som en bok och borde passat mig som handen i handsken. Men musik finns kvar. Tills man hunnit ikapp.

Jag har inte varit och tittat på nya Hay-kollektionen hos IKEA. Det känns inte riktigt som något för mig, men tvätten måste såklart få lite mer finstämda färger att bäras i. Tjusigt från IKEA/Livet Hemma.

Vantar i återvunnen Cashmere/Arket.

Som jag skrev om tidigare, det känns som om bukettvindarna är på väg att ändra riktning om man vill vara trendig och blickar mot danska blomsterkreatörer. Lite så här/Artilleriet.

Sofia på Mokkasin har flyttat in hos Femina och påminner så här vackert om ekollonsäsongen. Förra året lyckades jag driva fram mina första små mini-ekar. På det i år igen!

H&M hjärta Erdem.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

signature

We decor life: Rosa

Veckans tema i We Decor Life är rosa. Oktober färgas traditionellt lite mer skär med Rosa Bandet – skänk gärna en slant. Mitt bidrag blir en av de sista dahliasymfonierna från trädgården. I centrum står primadonnan Otto´s Thrill. Den har korta stjälkar på hösten här hos mig och passar därför utmärkt i låga arrangemang. Här har jag utgått från den här klassiska krukan med hönsnät i. I krukan syns även vita blandade vita dahlior, hortensia Lime Light, några rosknoppar av Madame Boll samt kvistar av myrten.

Vill du vara med i utmaningen? Länka till din blogg i inlägget till och med tisdag, så lägger jag upp dig och återkommer även under nästa vecka.

 We decor life
signature