Karlbergare, gammalt och nytt

Tänker på det som jag har skrivit om förr. Att det tog lång tid för mig att till fullo uppskatta det redan brukade. Det var länge så viktigt för mig att bygga upp något eget. Det kan man på sitt sätt tycka är lite märkligt eftersom jag alltid varit så intresserad av historia. Nu har det dock nästan blivit det motsatta. Jag dras till det skavda, det som har varit med och det som berättar något. Jag har fått små gröna av den klassiska Karlbergaren av min mamma ett antal gånger. Hennes stora planta härstammar från ett skott hon fick när jag var liten. Först nu har jag lyckats med att få fram slingrande grönt. Kanske behövde tiden komma i kapp mig och ge utrymme för alla rottrådar bakåt.

Som bekant har jag blivit en hängiven vintage-jägare sedan några år. Det var inte så att jag inte gick på loppis innan, men detta stora intresse har tillkommit. Vårt hus var sprillans nytt 2008 och växthuset tillkom förra sommaren. Så det gamla i sammanhanget är ofta det jag samlar på mig. I och för sig – med tanke på hur fort inredningshjulen snurrar i vissa fall, kanske en del skulle hävda att våra möbler som vi köpte för tjugo år sedan bär på tydliga årsringar nu. Det där med gammalt är alltid relativt. Tre vackra vaser i alla fall med ett antal år på nacken. GAB Tenn, UE-lera med perfekt patina och pigg dansk keramik med rottinghandtag. Gammalt blir nytt. Fint så.

Bidrag till We Decor Life – Gammalt

signature

7 a week: Fjärde helgen i oktober

Får det lov att vara lite virtuellt smågodis så här på söndagen? Jag börjar med bordstabletterna från Svenskt Tenn som står på min önskelista. Jag förstår tanken med de kraftigare underläggen som är tänkta att vara länge, men jag kan inte låta bli att sakna de lite mer praktiska plasttabletterna som salufördes tidigare. Hej, hälla ut glas med mjölk och fingrar som pillar på det laminerade pappret…

Nyfiken på den här med gladgult omslag.

Halloween är på ingång. Det är inte en av mina favorithögtider direkt, men barnen är uppväxta i ett sammanhang med maskerader, spindlar och läskigheter. Pumpor gillar jag dock – i alla dess former. Den här butternut-pumpan blev exempelvis bedårande med ögon och mun av Helena Lyth som samlat massor av pyssel om man är begåvad med sådana talanger. Jag nöjer mig nog med att ugnsrosta pumpan – en höstfavorit. Bara klyfta upp den efter att ha skalat och tagit bort kärnor, vänd i olivolja, på med lite vitlök, salt och peppar. Kör i ugn 250 grader cirka 25 minuter. Mums som tillbehör till det mesta denna årstid.

Jo då, jag köper böcker efter omslag ibland. Speciellt när det gäller klassiker och på loppis. Virginia Woolfs romaner har jag i diverse utgåvor. Det här är en av de senaste. The Albatross var nytt för mig – ett tyskt förlag som grundades 1932 och som vad jag förstår var först med massproducerade pocket. Jag är otroligt svag för just den här typen av omslag med grafik, färgkodning efter genre – välkänt för brittiska Penguin Books som övertog många av idéerna från The Albatross.

När man har en klassisk Boeuf Bourguignon puttrandes på spisen med dofter som fyller hela huset, då vet man att hösten är här på allvar. Jag har i alla år använt receptet från den Rutiga Kokboken. Så gott!

Miraklernas tid är inte förbi. Samtliga tulpanlökar är i jord! Halleluja! I vanlig ordning har jag köpt mycket nu när affärerna säljer till halva priset – titta runt för fynd. Tulpanlökar är inte så känsliga och många sorter är engångsblommande, så det är alltid tacksamt om man inte är ute efter någon speciell sort som kanske säljs slut snabbt. Jag odlar mest för att plocka – har gett upp att plantera i rabatter för nu. Det blev pallkragar i år också och för första gången försöker jag mig på krukodling i växthuset. Det skall bli spännande att se hur det lyckas – för tips se bland annat här och här. Bild – Zetas Trädgårdar.

Efter att ha fixat massor ute och i växthus är jag inlindad i värmande ting – en sådan där iskyla som sätter sig i märg och ben. Jag planerar att tina upp i min hörna. Just nu tycker jag allra mest om orange på hela året. Svenskt Tenn

Väl mött nya veckan!

signature

Fredagssvepet 42/17

Oktober ger och tar i vanlig ordning med stormvindar, frostnätter och soliga dagar mellan varven. Barnen har nedräkning till höstlovet som stundar om en vecka. Det märks att det är lite av en mellanperiod inspirationsmässigt. Jag är inte redo för att förmedla julbilder ännu, även om det är de som dominerar flödet för tillfället. Men vänta bara. Pumpor och lövhögar först. Sedan blir det Adventsförväntan för hela slanten här. Håll till godo med veckans svep! Frukost på sängen i helgen? Det är en av de där sakerna som ser så mysigt ut på bild. I verkligheten kan jag nog räkna på ena handens fingrar när jag ätit så, förutom när det gäller sjukbrickor. Praktiskt tråkigt? Kanske det. Möjligen dags att ge konceptet en chans igen. Om man inte blir alltför nervös av den där rinniga bärsirapen på lakanen… Midnatt och Sofia Wood.

Entreprenören Babba Canales är aktuell i reklamkampanj för Lindex läs mer här. Om man känner för att frossa i flådiga bröllopsbilder rekommenderas ett besök hos Vogue med allt från när Canales gifte sig med Carl Waldekranz.

Finaste reportaget i aktuell tidskriftshög? Senaste Gård och Torp ligger bra till med reportage av Mari Strenghielm och Lina Östling. De har besökt Britas hus – ett orört äldre hus innan viss renovering skall utföras för att kunna verka som ett året runt boende. En liten pärla att titta in i.

Farrow & Ball har kommit med en ny tapetkollektion. Jag fastnade för stylingen av Hegemone där allt det samstämmiga i bilden poppar till med valet av blommor i fönstret. Tipstack till Seventeen Doors.

Bukowskis stora höstauktion Contemporary Art & Design närmar sig. Ett av mina absoluta favoritfotografier finns med – Denise Grünsteins 21 maj. Jag lär få fortsätta att nöja mig med att bläddra i boken. Jag tycker numera om att bläddra i auktionskataloger för inspiration och för att tillägna mig kunskap. Precis som Louise Wrede, specialist på Bukowskis säger om konstverken: “Konstverken är gjorda av oftast nu levande konstnärer som avbildar vår samtid, och saker många kan relatera till, vilket ger den energi. Vissa föredrar äldre måleri för att det avbildar något skönt, medan samtidskonst snarare får en att tänka till och på många sätt utmanar betraktaren.”

Millesgården rustar för en stor utställning om Den moderna kvinnan som öppnar den 28 oktober. I centrum står fyra kvinnliga konstnärer ur den finska konsthistorien, Ellen Thesleff, Elga Sesemann, Sigrid Schauman och på bilden ovan Helene Schjerfbeck. Jag hoppas få möjlighet att se utställningen framöver. Helene Schjerfbeck, Självporträtt med svart fond, 1915. Finlands Nationalgalleri/ Konstmuseet Ateneum. Foto: Hannu Aaltonen.

Entrén till detta hus på Haga Kyrkogata 28 B – numera även känd genom SVT:s Vår tid är nu – gör mig alldeles knäsvag. Så vackert. Alvhem förmedlar en lägenhet på adressen här.

Även Johanna Bradford säljer sin lägenhet genom Alvhem. Johanna slår nog inofficiellt bloggrekord i antal flyttar. Jag önskar varmt lycka till mot vidare äventyr.

Denna dimmiga oktoberfredag hamnade jag i en SKAM-playlist på Spotify och nu sprids tonerna av denna här i rummet.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

 

signature

Det närmar sig slutet på säsongen

Jag är i full gång med att förbereda växthuset för vintern. I natt hade vi den första frosten för säsongen här. Oändligt vackert med iskristaller överallt, men onekligen det största tecknet på att nu väntar andra tider.

Här ute är det rörigt nu. Det är saker som står huller om buller och säsonger som går in i varandra. När solen ligger på kan det fortfarande bli sommarvarmt här inne. Lärdomar från förra årets vinter är att det blir mycket kondens och fukt inne i ett kallväxthus. Rotting går inte att ha framme och även trä kan vara känsligt. I år blir det mer förvaring under presenningar och en del att ta in i förråd.

Jag tycker ändå om den här tiden, även om den på sitt sätt är vemodig. Vilan är behövlig.

Bubbelplasttältet har börjat fyllas. Förra året överlevde allt vinterförvaringen. I år testar jag med lite mer kinkiga myrten och rosmarin. Hoppas att de kan trivas här. Tack du kära glashus. Som jag tycker om dig alla dagar på året.

signature

We decor life: Karin A Fotografi – Gammal/Gammalt

I dag har jag den stora glädjen att välkomna ännu en gästpresentatör till veckans tema i We Decor Life – Karin A Fotografi som finns på blogg här och på Instagram här. Jag har följt Karin länge och är förtjust i hennes fotografier och öga för ljuset. Nu är det även roligt att följa renoveringen av 1920-talshuset på @mildredsboning.

GAMMAL/GAMMALT

Som nybliven husägaren till ett hus från 1922 handlar de flesta tankar som går genom mitt huvud just nu om hus, renovering, inredning och allt annat som rör vårt blivande hem. Hur skapar vi ett trivsamt hem? Vad är viktigt för oss? Hur levde de tidigare ägarna i huset och hur kommer vi leva vårt liv där framöver? Vad vill vi prioritera, bevara och renovera?

Vi har valt att renovera huset varsamt och försöka bevara det som går (men givetvis moderniserar vi en del också). Det är fascinerande och ett privilegium att få upptäcka ett hus som är nästan hundra år gammalt. Ett hus som bär spår av åren som gått. Både en och två gånger har tanken slagit mig “tänk om väggar kunde tala”. Var sovrummet på övre plan tidigare ett kök? Varför sattes dörren på verandan igen? Och vad hände med kakelugnarna som tidigare stod i huset? Men det finns en charm i att inte veta också.

Något som också är roligt är att se hur idealen har ändrats över tid och upptäcka att det som var modernt för hundra år sedan också är högst gångbart idag. Jag suckar lite varje gång jag hittar en tapetrest från 20- eller 30-talet. En av sakerna vi föll för i huset är den ståtliga kakelugnen i vardagsrummet. Den överlevde de renoveringar som gjordes i mitten av förra seklet (då flera andra kakelugnar revs ut). Kakelugnen är en viktig del i hemmets historia och själ och den kommer att vara både ett smycke och samlingspunkt för oss.

Överallt i vårt hus finns spår av tidens tand. Jag kan därför inte låta bli att välja gammal/gammalt som veckans tema för We decor life. Gillar du gamla saker? Vad betyder historia för dig och vilka spår av tidens tand finns i ditt hem?

Vill du vara med i utmaningen? Länka till din blogg här så hittar vi varandra. Jag återkommer under nästa vecka med ett inlägg.

We decor life

signature

Coola kvinnor, rosa och #Metoo

@hem_och_garderob är en cool kvinna som jag följer på Instagram. Join in ni med om ni inte redan har upptäckt henne. Så här skriver hon om veckans tema i We decor life –  rosa.

“Inspirationen denna grå morgon kom från @livingbyw å hennes veckoutmaning som har #rosa som tema i #wedecorlife i veckan. Rosa pga ljuvlighet, rosa som i kampen mot bröstcancer, rosa som i jag väljer själv vilka färger som gör mig stark å grym. Jag blev hur som sugen på lite more is more (tom strumporna blev rosa) och tänkte att den här blusen gillar både jag och nog även Weronica som roddar @livingbyw. Men så blev den här morgonen till dag och till den här kvällen å det blev så att jag också måste säga #MeToo, som så många andra medsystrar gjort idag (å genom tidernas evig-jävla-het känns det som). Tänker på mycket ikväll, bl a att jag å så många fler med mig utvecklat en särskild talang för att slingra sig ur situationer som tenderar att gå åt fel håll. En hand som sträcks ut, ett handslag som hålls för länge…en kommentar som är på väg att bli olämplig. Vi parerar så bra … ställer inte till med scener å håller på, ler krampaktigt å artigt medan vi backar ur situationen väl medvetna hur olämpligt det kan bli om vi vänder ryggen till”.

Ja, min sista dahliabukett från trädgården i tema rosa gled liksom över i alla tankar kring #MeToo som kommit de senaste dagarna. Den klassiska tjejfärgen. Som jag absolut inte ville ha på min dotter när hon föddes. Nej, hon bar brunrandigt när vi åkte från BB. Och blå overall så att jag riktigt kunde gotta mig åt alla fördomsfulla som antog att det var en pojke. Jag förstod väl även då och ännu mer nu att det handlar inte om färger i grunden. Men ändå – det där rosa täcket är förtvivlat svårt att frigöra sig från. Jag tänker på alla lager som läggs på oss – precis som på Karins veranda som hon håller på och restaurerar. Vi är på så många sätt fortfarande fast i strukturer och normer. Vi trasslar in oss i förklaringsmodeller baserade på olika bedömningsramar för män och kvinnor. Makten ges inte alltid till dem som förtjänar den och förmår att bruka den rätt. Jag vill så förtvivlat gärna tänka mig att det finns en grundläggande förändring som väntar runt hörnet. En tagg som alla pratar om kanske kan vara en början ändå.

Kika in till Hanna, Karin, Emma, Annelie och Karin för mer rosa.

We decor life

signature

På spaning efter rosa, blinkande dam och stunder att spara på

Jag går på spaning efter rosa. Men det är lite som de där gängliga Mårbackapelargonerna som mest står och väntar på vintervilan i fönstren med sina torkade blomstänglar. Pastelltiden är förbi för i år och kommer tillbaka med hoppet om vår. Hos mig är det rosa mer mättat på hösten istället för det skira och det ljusa. En del är för alltid. Jag sparar på stunder med dottern när hon dricker te i den rosa muggen med mycket honung i. Att få ge sina ord till någon som vill lyssna och ha en där igen känns så stort, så stort.

Så kom hon upp på väggen, den blinkande Fornasetti-damen. Jag har önskat mig så länge, haft svårt att bestämma mig och har nu haft henne i ett halvår innan hon kom upp. Jag tänker att hon får påminna mig om det lekfulla i inredning. Att allt inte behöver vara på så stort allvar. Blink, blink.

Think pink

signature

7 a week: Tredje helgen i oktober

Oktobersolen värmde oss gott i dag när trädgårdslivet stod i fokus. Växthuset är på väg att vinterrustas, rabatterna förbereds för vila och jag har i alla fall tänkt tanken att plantera tulpanlökar. Äppelpajen smakade gott efter uträttat värv. Det är andra tider på ingång och det känns fint på sitt sätt. Lusten att bona om mer här inne finns igen, efter att blicken bara varit fästad ut. Vackert vilsamt från H&M i Relaxed Elegance. Genom Inredningshjälpen.

Det må vara för och nackdelar med att kylan kryper mer och mer inpå, men en ljusglimt är att det åter är tid för polotröjor. Polo är mitt signaturplagg höst- och vinter och har väl aldrig varit så tjusigt som på Ali MacGraw i sjuttiotalsklassikern Love Story.

Gummistövlar på. Vackert reportage hos klassiska Hunter som fotograferat på Färöarna.

Tips på en perfekt söndagsfilm? Farligt begär från 1988 som numera finns på Netflix.

I helgen har jag bläddrat i Peter Ødegaards böcker. Ljus och skugga är en favorit som jag inte öppnat på ett tag, men nu åter föll in i. Detta föranledde mig att googla och jag hamnade här med vackra bilder från Casa Ødegaard som man kan hyra i Lissabon. Helgens inspirationskick!

Det tog ett antal år att bestämma mig för vilken tallrik jag skulle använda mina presentmynt till. Sedan tog det ytterligare ett halvår innan den kom upp på väggen. Men plötsligt händer det!

Vemod ändå. När dahliorna grävs upp och man inte längre kan ta klivet ut och plocka sig en bukett. Men de behöver vila efter lång och trogen tjänst. Ses i vår igen.

Väl mött nya veckan!

signature