REKLAM FÖR EGEN VERKSAMHET
Dags att tända upp den pampiga smideskandelabern och mota bort lite av decembermörkret.
REKLAM FÖR EGEN VERKSAMHET
Dags att tända upp den pampiga smideskandelabern och mota bort lite av decembermörkret.
Allt blir lite finare i en ask. Det är samma här som med krukor. Det är bara att samla vintage över året så att man har ett litet lager när det är dags att paketera julgodiset. Jag gör alltid Helena Lyths chokladkola. Fint att ge bort i en vintageask eller ladda egna kylskåpet med. Försvinnande goda.
Lova att försöka dig på en egen julgrupp i år – även att ge bort. De stora blomsterkedjorna har stora dyra grupper vars främsta uppsida är att de är smidiga och klara att köpa och ta med sig. Jag tänker som bekant alltid vintage. Man kan samla på sig krukor, äldre soppterriner och andra lämpliga kärl över året så att det finns ett litet lager vid behov. Det lättaste att ge bort är en fin mugg med en hyacint i. Själv fick jag denna tennkruka med julros, kottar och några små glittrande bär. Så fin och personlig.
Jag funderade lite över en dukning i december en tid innan jul. Då vill man kanske inte dra på för fullt, men ändå förankra i säsong. Jag fann det här som jag gjorde för en gång. Enkelt granris på brickor. En dekoration på en ljusstake med granris, rosett och en kanelstång. Enkelt, snabbt och effektfullt – precis vad jag letar efter när man mest har tankarna i köket.
REKLAM FÖR EGEN VERKSAMHET
Bland julgodis är Mozartkulor nummer ett för mig. Det gäller att bunkra upp i god tid innan jul – och inte äta för mycket ur askarna… De jag brukar köpa är ett antal steg bort från konditorn Paul Fürsts original som skapades i Salzburg 1891 i samband med Mozarts hundraåriga dödsdag. Då hette kulorna Mozart-Bonbon. Mandelmassan skall traditionellt vara grön av pistage. Jag har aldrig testat att göra egna – lite för pilliga moment för min smak – utan brukar köpa askarna till jul. I butiken är de rekvisita till säsongsting som Arthur Percys Reffla och Rubin. De röda skimrande glasassietterna har jag även själv, liksom delar av det vinröda Rubin med gulddekor. Jag har valt ut de finaste till butiken som en jardinjär eller stor skål med hänklar och en bonbonjär.
I år har jag inte riktigt kommit igång med julmusiken med ett undantag. Jag har lyssnat mycket på Weeping Willows skivor. Den röda kom 2014, EP:n med vackra A snowflake fell med Ane Brun 2017 och så den gröna ovan 2021. Det är möjligen ingen komplimang att tala om ljudkuliss när det gäller musik, men de här står ofta på i bakgrunden, senast vid adventsfikat i söndags. Fint så.
Det finns något fint med traditioner. När man köper sina kransar av samma försäljare på torget år efter år. Lite småprat. Alltid samma respekt och fascination över betvingandet av det vassa enriset. Det brukar räcka med att fästa det grå sammetsbandet för att få sin beskärda del. Enriset är så vackert, speciellt när ett och annat bär kommer med. Jag är förtjust i de lite yviga tjocka bundna kransarna som vi brukar köpa.
Jag lyssnade som vanligt på Billgren & Wood vid tisdagspromenaden. I dag är det jul och känslorna utanpå. Det är något med december som gör att det sköra ligger nära mitt bland all bjällerklang, lussekatter och förväntningar. Mitt i det kändes det fint med frisörens omsorgsfulla korkskruvslockar. En tisdag i december.