Vad är att vara trogen sin stil? Vad är den personliga inredningen? Jag har funderat en del på det, sedan jag fick en kommentar kring att vårt vardagsrum numera inte är lika personligt som de övriga rummen. Uppmaningen var att jag inte skulle släppa min stil. Sådant där tycker jag är himla intressant och tankeväckande. Vad är min stil och kanske framförallt – hur uppfattar ni som läser här min stil? Har bloggare olika stil-ID? Vad är då i så fall min?
Först – no hard feelings – alls. Såklart. Anledningen till att jag plockar upp tråden, är de tankar som det satte igång hos mig. För mig känns det som om jag aldrig har stått stadigare i min stil. Jag hyser inte minsta oro för att jag skall tappa bort mig på vägen :). Jag tänker mig att min stil uppfattas som klassisk, mycket mönster, färg och textil, ombonad, mycket saker i form av stilleben och att den i högsta grad är styrd av säsongerna. Är det möjligt att en mer neutral miljö som jag visade förra gången för vardagsrummet, krockar med vad man förväntar sig att få av mig? Är det ett avsteg från mitt stil-ID som jag visar här på bloggen? Nu tycker jag kanske inte att det var något stort steg – eller egentligen inget alls – för min del, men nog skulle jag bli förvånad om Trendenser bytte stil med Krickelin. Eller Ems Designblogg med Tant Johanna. För visst är det väl så att många bloggar har en tydlig stil – en bloggidentitet – som genomsyrar det som kommer från dem. Jag vill tro att jag är en av dem som dessutom är angelägen om att vårda den identiteten. För jag vill att det är den stilen – W-stilen – som särskiljer mig från andra och som gör det som jag levererar här till något eget i bloggosfären. Vad får ni för tankar i frågan?
Och ja, jag är skrivsugen igen. Mitt bland alla bildtäta listor och svep känner jag att det har ett värde att sträcka ut sig i skrift mellan varven. Kanske blir det en stående Måndagstanke här hos mig. Är ni sugna på det?
Jag fattar inte det där med “mer personlig stil”. Man har väl den stilen man har för att man gillar den, inte för att sticka ut bara för att.
Jag gillar din stil och jag skulle känna igen den om jag såg den på bild, utan att ha din signatur.
Ja du, det där med personlig stil kändes inte så komplicerat för ett tag sedan, men nu känns det som att det vridits lite sönder och samman :). Möjligen ett slags tankefel bakom också. Jag är en person och därför har jag min personliga stil hemma liksom – eller?! Tack för fina ord!
Heja heja
Från att ha varit storkonsument av både magasin och bloggar har jag rensat ut. Behållt de som sticker ut och som inspirerar mig till både form och innehåll. Din blogg är fantastisk. Alltid vackert, tänvärt och inspirerande. Det finns en tråd. Fortsätt så!
Jag känner lite samma sak, Charlotte. Jag har rensat bland alla mina tidningsprenumerationer och allt jag tar in i sociala media. Förut kändes det som ett måste att ha koll på precis allting som kom, men nu känns det snarare som det selektiva gör att man koncentrerar sig på sådant som verkligen inspirerar. Tusen tack för dina fina ord – jag sträcker på mig och får kraft framåt!
JA det är vi sugna på!
& visst har du din egen stil, W-stilen, som är enbart din.
( Kan förstå att de lite mer neutrala bilderna från ditt vardagsrum kanske kunde ses som ett litet avsteg från din ID-kod, antagligen för de vita väggarna som man inte är van vid att se hemma hos dig.)
Varm kram Åsa
Intressant det där med signaturstil som sagt. Jag tänker att det är viktigt eftersom särarten känns som något roligt när det kommer till bloggar. Och jag älskar ju mina tapeter så det är kanske där jag hamnar när jag fotograferar hemma :). Men vete sjutton om det blir något annat än vita väggar i vårt stora rum. Det är lite klurigt med få hela väggar och stora fönsterpartier. Men med mina årstidspassioner kan jag nästan lova att det kommer att blixtra av färg och mönster här i detaljer över året :). Kul att du gillar, Åsa! Kram
Låter jättebra!! har alltid gillat dina texter, kanske ännu mer än dina bilder. Många andra bloggar fokuserar mer på bilder, men det finns ett djup och ett filosoferande i dina texter som tilltalar mig. Så en måndagstanke låter som en strålande ide´!
//Anna
Tack för orden, Anna. Jag känner själv att jag saknar att skriva och att jag har tappat lite av kärnan här. Möjligen kände jag att jag hamnade lite för privat ett tag med livskris och annat, samtidigt som jag vet att många tycke mycket om att läsa även om den delen av livet. Det är väl kanske våren som lättar upp lite och det känns som om jag vill tillbaka till det mer reflekterande. En start på något känns det som – och jag tycker om vad det genast ledde till. En kommunikation med er läsare – något som jag saknat mycket!
Nä, håller inte med – jag tycker att ditt vardagsrum har typisk W-stil – som jag tokgillar! Håller med en av kommentarerna ovan, jag skulle känna igen många av dina bilder osignerade! Tycker att variationen är jättefin – mycket mönster (tänker på flera av dina underbara tapeter) varvat med mer avskalade rum – men samma känsla för detaljer!
Så roligt att läsa om hur stilen uppfattas av er som tar in den genom mina bilder och texter. Det är intressant att fundera kring vad man kommunicerar och hur det upplevs. Tack för fina ord, Sofia!
Tycker absolut att även vardagsrummet har ditt sigum trots att det kanske är mindre mönster och färgstarka tapeter. Tycker verkligen att du och din stil sticker ut bland övriga inredningsbloggare och det är något jag uppskattar.
För egen del letar jag fortfarande lite efter min stil. Kanske beror det på att jag inte riktigt hittat hem ännu (söker efter nytt boende). Ena dagen är det lite mer minimalistiskt svart-vitt som gäller nästa dag mer färg och form.
Kram Karin
Det är lite det jag känner och nog strävar efter – något eget som inte någon annan lätt skulle kunna göra. En egen röst. Ett eget stiluttryck. Och jag tycker nog att man kan kombinera olika saker till en egen mix. Sådär känner jag också lite – det är roligt att tänka sig olika stilar – för att sedan koka ihop det till något som känns som en själv. Jag går nog egentligen mest på vad jag tycker om – och sedan passar det ihop på något sätt för att det är utvalt från den premissen.
Dina tankar får mina att spinna vidare de också… om skillnaden mellan hemmabloggarens bildspråk och hemmets faktiska “stil”, och i vilken grad jag som bloggläsare tolkar ditt hem genom filtret av ditt bildspråk. Du kallar ditt hem klassiskt och för mig är det tvärtom ett eklektiskt hem. Jag associerar klassiska hem med hem med harmonierande färger i alla rum, ofta med en stilepok som genomgående inspiration, ofta historiska detaljer eller antikviteter. Spännnade att vi tolkar så olika från varsin sida skärmen
Mina associationer till W-stilen är ting och prylar, ofta igenkännbara signaturting från olika märken eller formgivare, i en medveten sammanfösning, som harmonierar gruppmässigt men ofta kontrasterar färgmässigt.
Men du – så intressant! Otroligt spännande att fundera kring vad man kommunicerar och hur det uppfattas – och roligt att läsa dina tankar kring W-stilen. Det ligger nog ganska mycket i det :). Tack för att du tog dig tid att skriva – jag uppskattar det mycket!
Ja! Gärna lite måndagstankar.
Emma – roligt att du gillar. Jag känner mig pepp på denna kategori!
Men Weronica… Jag som just reflekterade över hur många som bloggar om EXAKT samma saker. “Nä, nu är jag så trött på vitt – och måste bara måla om”. Blir väldigt, gäsp, trött om en bloggare till målar mörka väggar i vardagsrummet. Det om något är väl opersonligt – att hänga på första bästa trend som kommer i ens väg. För att inte tala om att det inte är ett särskilt hållbart tänk, varken miljö- eller plånboksmässigt.
Gillar verkligen att du, till skillnad från många andra, är trogen din stil. Tycker närmast att du är en förebild med din förmåga att inspireras av de trender du attraheras av men utan att kompromissa med din grundstil.
Gärna måndagstankar. 🙂 Tycker att du sticker ut i dagens bloggosfär där jag tycker att det väldigt många bloggare är plågsamt enkelspåriga i sina “personliga” stilar.
Bravo till dig!