Måndagstanken: Nöjd är det nya svarta

Stort tack för all respons som jag fick på min Måndagstanke förra veckan. Tanken med en kategori där det skrivna ordet får ta mer plats tycks vara något som såväl ni som jag själv tycker känns intressant. Framförallt ledde det till något som jag saknat mycket – en dialog med er som läser här. Jag tänker mig en fortsättning och eftersom det är veckans första dag i dag, så inleder vi veckan med en måndagstanke.

1315måndagstanken2Det började som en # på Instagram hos några vänner som diskuterade programmet Husdrömmar som rullar på televisionen nu. Det fortsatte mer som en påminnelse om att det ibland faktiskt inte är så dumt att stanna upp och se vad man har, istället för att alltid sträva efter något annat. Jag har funderat mycket på den där taggen på sista tiden. Vad innebär den för mig personligen? Vad innebär den för mig som bloggare och som aktör på olika sociala media?

1315måndagstankenÄr jag nöjd? Jo, jag skulle faktiskt säga att när det gäller många saker så är jag det. Inte på det sättet att jag har slutat att sträva eller att jag har slagit mig till ro med tanken att som det är nu skall det vara för alltid, men på mitt fyrtioandra år känner jag mig tämligen tillfreds på många plan. Det hela har förmodligen en stor del av sin förklaring i just åldern också. Ibland sparar man saker i minnet som man nog inte tror skall komma och bita en i svansen senare och säga “vad var det jag sa”, men ofta hamnar man väl precis just där. När jag själv byggde upp ett hem och ville skapa mig en egen plattform i livet, kunde jag för mitt liv inte förstå hur man kunde stå och säga att “det finns inte en enda pinal jag behöver här”. Vadå liksom? Men nu är jag där själv och skriver en text om hur nöjd jag är med saker och ting. De där cirklarna – man kommer då inte undan. Eller är det även en fråga om personlighet? Har en del av oss enklare att känna oss tillfreds än andra?

1315måndagstanken1Hur tar man då med sig detta med #nöjdärdetnyasvarta till bloggosfären? Av tradition är vi här inriktade mycket på nyheter, förändringar och önskningar, snarare än att visa upp det statiska. Som läsare är man van vid att få sig detta till livs, än en lovsång till det gamla köksbordet som hängt med i tjugo år. Är vi en generation som har slutat att slita ut saker i hemmet, när vi istället kan få rotation på tingen på Blocket? Visst börjar det att hända saker här. Hållbarhet är trend. Klassiker hyllas. Men det är alltid en hårfin gräns mellan att vara inspirerande och att skapa en känsla av otillfredsställelse.

I en välvillig tolkning av bloggosfären vill jag tala om kreativitet och estetik. För egen del känns det för det mesta intressantare att få till någon liten twist på det som visats förut, än att bara visa igen. Det behöver inte handla om att ta in nya saker, men att visa att man med små medel kan se det gamla med nya ögon och att alltid hålla en dörr öppen för nya intryck. Jag vill tro att det är där någonstans som mitt bidrag finns. Inredning i samklang med säsonger, att plocka runt med tingen och att faktiskt visa att saker och ting ser ungefär likadana ut år efter år. För jag känner starkt för Nöjd är det nya svarta och lär återkomma till det på olika sätt framöver. Vad får ni för tankar i frågan?

signature

15 comments

  1. Det där med att slå sig till ro och vara nöjd är liksom inte min personlighet. Men det kommer ändå med åldern, det gör det. Och det är bra många gånger, bara inte stagnera.

    1. Det är inte riktigt dit jag vill komma heller – inte stagnation – utan en rörelse framåt, men ändå med en känsla av tillfredsställelse och att faktiskt vara nöjd över det man har åstadkommit. Sedan är vi ju alla olika när det gäller att fixa och dona. Om jag tapetserar ett rum så är det ganska troligt att tapeten sitter kvar, så länge jag bor kvar. Andra förändrar mer i de stora dragen och tycker att ommöblering är himla skoj. Visst är vi olika, så är det. Jag tänker vidare på hur jag förhåller mig till att vara nöjd. Tack för tankar!

  2. Jag gillar verkligen “nöjd är det nya svarta”. För mighandlar nöjdheten om att vara tacksam mitt i all sin strävan och stora mål. Att njuta av vägen lika mycket som målet. Att känna en frihet i att våga drömma och hoppas. Allt behöver inte slå in, jag är rätt nöjd ändå.

    1. Fina ord, Anncha. Jag håller med om det du skriver om tacksamhet, glädje, drömmar och frihet. Jag tror kanske att vi ofta tänker att sedan – när jag har fixat med allt det där och när jag skaffat allt det där och när jag sitter där och känner mig så rackarns nöjd – DÅ ska jag… Drömmar är fina, men ibland kanske de kan stå i vägen också för det som är här och nu och det man faktiskt har mitt framför näsan. Värdefullt att reflektera kring tycker jag – speciellt kanske i vad man förmedlar genom blogg och sociala medier. Tack för orden!

  3. Nöjd är det nya svarta stämmer så bra in på de diskussioner som jag känner förs nu vid fikabordet på jobbet och med familj och vänner. Man försöker hela tiden att intala sig att man borde vara mer nöjd med det man har och att glädjas i stunden istället för att hela tiden sträva efter nya ting. Dock är det ju roligt att ha något att sträva mot och längta efter så det är inte konstigt att man blir lite kluven.
    Det jag inte tycker om är att man, så också jag ibland, försöker skapa sig ett mervärde som person genom att äga fina och dyra saker. Jag tycker att det är härligt att det har blivit trendigt med loppis och återvinning, och att det höjs röster för att köpa kvalité som håller i generationer.
    Det passar ju även in i omtanken om miljön, som även det är något som man lätt får lite dåligt samvete över.
    Jag har fått mycket inspiration av dina inlägg om fynd från loppis och om klassiker som varar i längden i ett hem.
    Ha en skön kväll önskar Anna

    1. Tack för att du tog tid tid att skriva, Anna. Visst är det en balans mellan att vara nöjd och att ändå sträva och vilja framåt. Jag vill tro att det går att förena ändå – om inte annat att man reflekterar över de val man gör. Gott nog så ibland. Tack snälla för dina fina ord. Inspiration är fina saker det när det träffar rätt. Fin vecka till dig!

  4. Vad roligt att du tar upp # som av nån slags misstag började hos mig 😉
    Nu kommer jag svära i kyrkan och (!) sätta mig på höga hästar, men jag skriver ändå. Under de senaste veckorna känner jag ännu mer att dessa ord #nöjdärdetnyasvarta #satisfiedisthenewblack har blivit viktiga. När bloggare/instagrammare PLÖTSLIGT unisont tröttnat på sina vita kulörer och alla känner ett “suuuuug” efter att måla blått/grått/grönt a la Farrow and Ball. När man lika plötsligt vill slänga ut fungerande uttänkta matmöblemang/soffgrupper/yada yada och köpa nytt. Eller när designerstolar/vaser/filtar klickas hem och köps som smågodis och radas upp på sociala media. Får en lätt fadd smak i munnen då och känner mig oängsligt ännu mer nöjd med mitt terrakottaklinker från 2002 och utbrister – här ska inte en endaste bit marmor läggas in!

    1. Svär på du – det är ju bara himla roligt med åsikter tycker jag! Och terracotta är minst sagt på gång trendmässigt – så snart kanske alla vill ha ditt klinker igen :). Allt går i cirklar som bekant och man får försöka att behålla sin inre kompass, även om det samtidigt är väldigt skoj med trender!

  5. Fin text som alltid Weronica!
    Har sett # på instagram och funderat så mycket på detta. I mitt fall så handlar inte en ommålad vägg om att jag vill ha, vill ha och vill ha. Snarare så är det ett sätt att hålla mig sysselsatt. Är så otroligt rastlös (vilket jag borde jobba på…), och kanske har det varit ännu värre de senaste året då insikten slagit mig att jag inte vet “vad jag skall bli när jag blir stor”. Har ju alltid haft målbilden MAMMA, men nu när det är “uppfyllt” och det inte verkar bli fler barn så står jag här förvirrad. För att fly från funderingarna så håller jag mig sysselsatt, om det handlar om papperspyssel med barnen, träning eller tapetsering spelar inte så stor roll. Bara jag är sysselsatt och upptagen.
    Men som sagt, har verkligen funderat på den där # , och har funderat i ett annat plan än det rent materiella. Vill så gärna vara nöjd i det stora hela, och är man det så spelar nog inte väggförgen någon roll?

    1. Intressant, Emma. Jag vill också spinna vidare på det där med nöjd när det gäller annat än det rent materiella. Jag tänker mycket på trend med normalisering av skönhetsoperationer som jag tycker mig se och vilket jag inte upplever odelat positivt om man säger så… Som sagt – en intressant tråd att tänka kring när det gäller olika aspekter av livet. Jag lär återkomma i frågan på olika sätt.

  6. Jag tror att vara Nöjd kommer med åldern. 40+ minst. Sen så klart finns det avvikelser 😉

    Men generellt (gillar egentligen inte det ordet) så verkar många unga inredningstokiga människor ängsligt kopiera någon de ser upp till. Jag tycker inte det är att inspireras av varandra alls utan det är ren kommersiell Copy-Cat. Det flödar ju tyvärr i sociala medier just nu.

    Vi ser exakt samma saker om och om igen. Och det handlar om att hela rum ser likadana ut. Skultuna trängs med Svenskt Tenn, marmorbord, Sarfattilampor och Coffetablebooks som ingen läser. Det är superstajlat, kopierat och dyrt med det är inte ett hem.

    Nöjd = Självförtroende

    Kram på dig!

    1. Tant-power liksom :). Jo, faktiskt – känns bara himla skönt att bli lite äldre och lite klokare. Man kan vara nöjd med det också, det är en sak som är säker. Och som sagt hårfint det där med inspiration kontra måste göra likadant. Och varför inte läsa böckerna liksom? Intressant – tack för ord! Kram

  7. Lite på efterkälken hittar jag till det här inlägget och konstaterar med glädje att det äntligen, äntligen börjar ske en förändring. Jag är så trött på alla bloggar där det hela tiden ska konsumeras nytt och bytas ut och förändras in absurdum. Jag har aldrig haft det så gott ställt att jag kunnat hålla ett sådant tempo vare sig med inredning eller kläder. Men jag har gjort vad jag kunnat med det jag haft, flyttat och ställt undan för att ta fram någon annan liten tingest som vilat i ett skåp en stund. Jag tror det är därför jag alltid trivits så bra här inne hos dig också, bland årstidsväxlingarna och omkringflyttningarna.

    Så roligt också att läsa att din Måndagstanke ledde till en dialog med läsarna. Jag har aldrig varit särskilt flitig att ge mig till känna hos de bloggare jag följer, men jag har gärna läst kommentarfält och känt att de ekat sorgligt tomma på senare år. Må det vända här hos dig åtminstone!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *