Det känns aningen besvärligt med de där små korta ljusen som kallas för julgransljus. Det är kanske därför de syns mest till en högtid och får vila resten av året. Men när man tänker lite närmare på det, så är det kanske just den förhållandevis korta tid när lågan brinner som blir i fokus. Vi är vana vid stora blockljus, värmeljus och trenden med batteridrivna ljus som man inte behöver passa på precis hela tiden. Senaste tiden har dock flera ljusstakar avsedda för mindre ljus kommit min väg. I går fann jag exempelvis en klassisk propeller av Pierre Forssell för Skultuna som jag bloggade om i veckan. Femton kronor och en himla massa putsmedel senare så tände jag upp den i septemberkvällen. Faktum är att det blir lite av en stunds meditativ närvaro med dessa små ljus. Jag märkte att jag satt och tittade mer aktivt på lågan än jag brukar göra och beundrade blänket i ljusstaken mer. Det må låta aningen pretentiöst, men det bjuder jag på denna söndag. Faktum är att det kanske är dags att lyfta fram dessa små ljus lite som en motvikt till det som går fort runt omkring och som inte kräver närvaro av oss. Helgens meditativa lärdom – fram med en ljusstake med liten hållare – och tänd upp. Hoppas att ni har haft en fin helg!
Säsong för levande ljus och snart dags att tända en brasa. Mysigt!
(Jag har uppdaterat mitt inlägg med en liten recension om filmen Insidan ut, med betoning på liten. 🙂
Ja, nu får man kura in sig och njuta maximalt av den känslan och säsongen. Jag har hört så mycket fint om den där filmen nu, så vi måste gå i väg och se den. Fin start på veckan!
Det finns ju även så smala ljus fast längre, så får man lite mer tid för meditationen 🙂
Lisa – jag satt precis och scannade Liljeholmen sortiment. Jag skall definitivt investera i längre smala ljus och så att säga variera meditationsgraden :).
Gillar verkligen dessa små ljus. fint som tusan. Önskar dig en härlig vecka Weronica
Visst är det lite speciellt med de där små som brinner ner medan man tittar på dem. Fin vecka till dig med, Kristin!
Å vilken fin ljusstake, propellern, grattis till fyndet. Jag brukar använda våtservetter (såna för blöjbakar) att putsa både silver och annat med. Man känner sådär för att använda dem på bebisar sen, men funkar urbra som putsmedel.
Aha – det låter smart! Bebistiden är ju förbi här – kanske lite märkligt att det funkar att putsa med samtidigt som de skall vara till de små ja… Tack! Det var ett riktigt roligt fynd!
Åh vad du fyndar på hela tiden, du verkar ju ha riktiga guldgruvor till loppisar där du bor! Det var länge sen jag sprang på något riktigt fynd så där så det kittlar i magen, ska besöka Erikshjälpen i Norrköping imorgon och hoppas på tur 🙂
Ha en fin kväll Weronica, och tack för alla fina bilder du bjuder på.
Nja, säger jag då – guldgruvor tycker jag knappast att det är :). Det gäller att vara ihärdig, kolla ganska ofta och vara påläst. Jag tycker också att det har hjälpt att ha ett öppet sinnelag – att inte alltid sträva efter etiketter och stämplar, utan mer titta efter kvalité t ex när det gäller mycket svenskt munblåst glas. Men ibland har man ju tur – och då kittlar det så gott i magen :). Hoppas att du hittade något fint! Tack snälla!
Visst är det så, och det gäller att besöka dem frekvent och kanske inte så sent på dagen som det oftast blir när godbitarna har hittats av andra. Jag går bara på känsla, kärar jag ner mig så kärar jag ner mig helt enkelt:) Jag är svag för riktigt gamla skrivmaskiner, höga hattar, resväskor av läder, gamla tennisracket och käppar med vackra detaljer. Och vackra lampfötter och askar med lock!
Fyndade inget denna gång, men fick en mysig fikastund där med min dotter, vilket var nog så härligt 🙂
Aha – du låter ju som värsta loppisproffset! Visst är känslan den allra viktigaste. Jag brukar tänka att jag skall vilja ställa fram det hemma på en gång – undantaget säsongsprylar. En fikastund med dottern är inte att förakta nej. Heja oss på nästa loppistillfälle!
Haha, näe det är jag verkligen inte, och ofta går det lång tid mellan besöken. Men det är något visst med att gå på loppis, nästan samma känsla som att plocka svamp. Rätt vad det är så hittar man skatter och blir himla glad, men om man går hem tomhänt så har man ändå tankat energi:) Tamburmajoren var ju verkligen ett fantastiskt fynd!