Monthly Archives: November 2017

Nyttig saffranskaka, for the love of tea och den första hyacinten

I helgen kickade den in med full kraft – min kära Adventsförväntan. Det börjar alltid med blommor för mig. Sedan kommer smakerna. Till söndagsfikat blev det därför en saffranskaka. Jag har haft med den förut, men bloggen som jag fann receptet på verkar nedsläckt så jag tar det i repris. Det är tydligen kladdkakans dag i morgon, så då passar den lite extra bra. Och jag lovar – den här kakan får hög sötma av dadlarna och blir så där mjuk och saftig som man gärna vill ha.

SAFFRANSKAKA

Sätt ugnen på 175 grader. Fodra en liten form (ca 20 cm) med bakplåtspapper. Ta lite kokosolja på kanten. Mixa samman 3 ägg och 15 dadlar i en matberedare. Ta i 3 dl mandelmjöl, 0,5 dl vatten, 2 msk kokosolja, 0,5 tsk vaniljpulver, 1 tsk bakpulver och 1 paket saffran. Mixa samman till en jämn smet. Häll i formen. Grädda mitt i ugnen cirka tjugo minuter (prova dig fram här – i vanlig ordning varierar tiden lite beroende på ugn och form). Pudra över kokos. Servera med lite lättvispad grädde.

Snart hoppas jag att snittamaryllisarna kommer på bred front. Det är något alldeles extra med de första – gärna i någon aprikos eller rosa ton. Här hemma ståtar säsongens första hyacinter, tillsammans med lite grönt från skogen.  Tehuset Java fyller 85 år och skickade i samband med det ut några gåvor, bland annat den fina jubileumsburken. Blandningen smakades av i går och jag tyckte om den. Och se så fint burken pryder sin plats i köket. Är man förpacknings- och tenörd så är man.

Med hopp om en fin start på veckan!

♡

7 a week: Första helgen i november

Så fick höstlovet sin symboliska avslutning genom att jag och sonen såg det sista avsnittet av Stranger Things. Jag har sedan jag var liten älskat magin i böcker – att man kan öppna pärmen och efter några sidor vara inne i en helt annan värld. Det blev lite samma känsla här och det känns stort att ha fått dela det med sin fjortonåring. Det är inte alltid man är på samma plan, men här hittade vi något som förenade. En blandad påse virtuellt godis – håll till godo. Den vackraste av evighetsgirlanger på önskelistan i tider av Adventsförväntan – Malin Appelgrens glimrande mässing.

Flawless Kate Winslet på brittiska Harper´s Bazaar.

En tid av önskningar och planering av gåvor. De här små smyckesaskarna får mig att bli liten igen och varsamt lägga in det allra finaste halssmycket i sammetsklädd snäcka. Kan tänka mig några även som stor.

Artilleriets bilder från ett gammalt hus – Vrångsholmen – har spridits med vindens hastighet sedan de kom i fredags. Mina ögon fastnade framförallt på den här kombinationen med panelen, tapeten och mattan. Jag tänker att det är hög tid att vinterbona sovrummet med sängmatta där jag kan lägga mina säsongsböcker på hög.

Det blir dock inte den här uppe i sovrummet. Det är något med att titta i kokböcker sent på kvällen – jag blir alltid så hungrig! Nej, de här bläddrar jag i nere i köket, där klassikerna nu flyttas upp i Pilasterhyllan. Vinterns goda ting är min stora favorit som hängt med i många långa år nu. När jag börjat bläddra i den vet jag att en ny säsong verkligen är här.

Det är kranstider. Det dröjer till första Advent innan de traditionella enriskransarna kommer upp på dörren, men fint att binda redan nu. Snyggt med blått band till. H&M.

På pricken inspirerande färgskala – amore på den. Broste Copenhagen.

Väl mött nya veckan!

♡

Fredagssvepet 44/17

Denna höstlovsfredag bjuder på strålande sol här hos oss. Löven glöder och de sista rosorna blommar. Alla Helgons helg stundar. Tid för eftertanke, att tända ljus, ta de sina intill sig lite extra och tänka på de som inte längre finns bland oss. Jag samlar mig till ett klassiskt svep. Håll till godo med denna version som går i röda toner och är full med ljus. Jag börjar i Djursholm där det nu saluförs en extravagant bostadsrätt i en stor gammal villa. Jag har bloggat om den förut, då genom ett Small Talk i somras med The Way We Play. Jag är inte helt överraskande otroligt svag för den här mer maximalistiska stilen med en stor dos klassiker och Svenskt Tenn som blandas med fingertoppskänsla. Jag bor inte alls så här, men inspirationen är fri i vanlig ordning. Och uteplatsen i höstsolens glans. Vackert i kubik. Per Janssons Fastighetsförmedling genom Trendenser.

I SAMARBETE MED BOSTÄLLETS VEDUGNSBAGERI 

Kanske tid för en utflykt ut på landet? I veckan skrev jag om Boställets Vedugnsbageri här i Östergötland som har öppet i helgen. En bulle och chokladbiskvi är aldrig fel. Och passa på att plocka in kvistar med nypon nu. Så fint att dekorera med.

Butikerna har börjat sända ut mejl om när julen öppnas. Det verkar som om vi får vänta några veckor till innan exempelvis Svenskt Tenn och Artilleriet öppnar upp. IKEA har varit igång länge nu om man redan vill ha en dos. Artilleriet.

Ja tack, tomten. Smythson

Maximalistisk stämning från Farrow & Ball. Genom Seventeen Doors

Vacker blus/H&M.

Min nästa miniserie – premiär i dag – blir Netflix Alias Grace som bygger på Margret Atwoods roman.

Bivaxljus från brittiska Toast.

First Aid Kit – Postcard

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

♡

Boställets vedugnsbageri

DETTA INLÄGG PRESENTERAS I SAMARBETE MED BOSTÄLLETS VEDUGNSBAGERI

Jag är sprungen ur myllan. Mina stigar gick runt de östgötska sädesfälten. Vägen till Klockrike ledde hem. De röda ladorna lyste som facklor i höstsolen när vi slättens barn tog bussen in till staden. Då längtade vi bort. Nu längtar jag tillbaka.

Ut från staden till små slingriga grusvägar som leder längre ut på landet. Om man kör in på en av dem ungefär två mil från Linköping, kommer man till Boställets Vedugnsbageri. Svenska folket mötte 2017 i sällskap med Mandelmanns gård i TV-soffan. Det blev ett slags manifest för den rörelse som känts länge nu – längtan till det lilla livet, jorden, det nära och de kära. Även om vi inte alla tar det steget fullt ut, så är intresset för utflykter till den miljön större än någonsin. Karin Lorin med familj gjorde resan. Efter ett tag började tanken komma om att försöka finna en verksamhet som kunde möjliggöra att arbeta hemifrån. Den stora röda ladan blev utgångspunkten för tankar kring bageri och café. Hösten 2011 öppnade Boställets Vedugnsbageri. Från att ha varit en småskalig rörelse har det utvecklats till något som drivs året runt.

På Bostället är säsongerna alltid närvarande. Omgivningen blir en del av upplevelsen när den milsvida utsikten över Östgötaslätten ändrar skepnad över året. De vidsträckta fälten bildar en fond där landskapets karaktär skänker stämning till platsen. När löven faller dras blickarna inåt igen och ladan får spela huvudrollen när utemöblerna tas in.

När man går in genom dörren möts man av doften av nybakat bröd. Ladan har en öppen planlösning, så här ser man rakt in till den stora vedugnen som är hjärtat i verksamheten och ger brödet en speciell karaktär.

Allt bröd är gjort från grunden med lokala råvaror. Handens verk är alltid närvarande och som cafébesökare ser man verksamheten på bakbordet när man beställer. I samspel med mer moderna inslag värnas det om de traditonella bakverken.  Årets Östgötadagsbakverk blev exempelvis en Arrakskrans, inspirerad av 50-talet, från Bostället.

I ladan där man nu sitter och fikar fanns mjölkkor till på 1950-talet. Namnskyltarna i taket minner om en annan tid, samtidigt som historien levandegörs. När vindarna tar tag utanför ladan känns det fint att värma sig med en kopp varmt med tilltugg i båsen där korna en gång huserade. Bostället har även utökat cafédelen med en vinterträdgård som erbjuder fler platser.

Sommar är mer av klassisk utflyktssäsong för många av oss. När det gäller ställen på landet är de även förknippade med att sitta ute i solen och äta bullar. Det är kanske ändå en regnig novemberdag som man behöver en utflykt som mest?

På Bostället serveras även lättare luncher i säsong – här färg- och smakterapi i form av en höstsallad med bröd.

För mer information om Bostället, aktuella öppentider och saker på gång besök hemsida, Facebook eller Instagram.

En fika är aldrig långt bort. Unna dig en utflykt till något fint ställe.

Fotografier: Weronica Fremenius

♡