Den stora loppisguiden – kläder & accessoarer

Den senaste tiden har jag förlorat mig i ett vintagespår kring kläder och accessoarer. Det började som en utmaning till mig själv i början av maj. Jag ville helt enkelt sätta fokus på vintage i garderoben och finna min egen väg till att botanisera bland galgarna i de välgörenhetsbutiker som jag besöker. Jag hade haft svårt att finna förebilder som hade en liknande stil som jag själv – mycket var så retrobetonat. Inget fel på det alls såklart, men det är inte alltid det jag är ute efter. Tanken var att sätta fokus på hållbarhet, att visa för mig själv att det var möjligt att bygga garderob på detta sätt och att, som när det gäller saker i stort, få mycket kvalitet för pengarna. Nu har det gått snart två månader. Jag är således bara i början av detta spår, men tänker ändå att jag kan dela med mig av det jag hittills upptäckt och lärt mig. För jag vill sprida inspiration och hoppas att fler får upp ögonen för det redan brukade. Om du undrar över något, fråga, så försöker jag svara. Mer kommer med andra ord – men jag börjar här.

Det första tipset är att utmana sin egen bild av vad vintage när det gäller kläder betyder. Det är lätt att tänka svettiga grejer som luktar illa, mest äldre retrokläder och urtvättade tröjor. Jodå, det finns såklart allt möjligt i den här genren, speciellt om man tänker på den enorma spridning som finns av ställen som säljer. För egen del kan jag dock säga att jag har blivit positivt överraskad av hur mycket fint som finns. Det finns ingen särskild stil, utan det mesta är representerat. Man kanske kan tänka på hur man själv rensar i sin garderob. Inte är det bara bottenskrapet som åker ut, utan säkerligen några felköp, saker man aldrig trivts i eller sådant som känns omodernt. I spåren av alla som gör en “Marie Kondo” finns mycket fint som har massor med liv kvar i sig!

Nästa råd är att ägna lite tid åt att lära sig avdelningarna på loppisar man brukar besöka. Alla har sitt eget system och det kan vara bra att ha lite överblick innan man börjar jakten. Min erfarenhet är också att prissättning, utbud och skick varierar kraftigt på olika ställen. Det är helt enkelt inte så dumt att rekognosera för att finna ut sina egna guldkorn.

Det gäller som vanligt att ha en förmåga att visualisera. När man går in i en vanlig affär är det en del av upplevelsen att bli inspirerad och serverad med intryck. Här är allt mindre insmickrande och man får göra mycket själv med att tänka sig hur man skulle kunna använda plaggen.

Om det så gäller saker eller kläder krävs helt enkelt träning. Man kan inte förvänta sig att det kommer hoppa fram massor med guldkorn till en om man åker på loppis en enda gång. Falkögon kräver kunskap, tålamod och att ha sett mycket.

Om man letar efter en ingång till klädavdelningarna, är det ofta enklast att börja med accessoarerna. För mig var det i alla fall så att insteget till dem var mindre av motstånd än för klädgalgarna. Scarfs finns det ofta hur mycket som helst och här har man nytta av att känna med sina fingrar om man är ute efter siden. Det är alltid bra med viss modekoll, veta hur en handrullad kant ser ut och samtidigt vara vaksam när det gäller kopior. Loppisar och välgörenhetsbutiker är en spegling av samhället i stort. Det som vi köper hamnar här oavsett om det är vackra kvalitetsplagg eller om det är massproducerade ting med fejkloggor.

Ett råd som jag tog till mig var att ha en mental prioriteringslista. Vad är jag mest intresserad av? Är jag en klänningsmänniska eller gillar jag mest blusar? Det kan kännas övermäktigt att blicka ut över ett hav av galgar som man måste bläddra genom – gå på det som känns mest intressant och leta sedan vidare om orken och tiden finns.

Det är inte dumt att ha en lista på vad det är man är ute efter. Det är även enklare för ögat att leta efter material, mönster och färger. Jag har exempelvis haft linne som material som fokuspunkt, flätade läderbälten och vita skira blusar. Det är även tacksamt att tänka i teman. Inför sommaren har jag haft “Road-trip på Österlen” som riktmärke för inköp till sommargarderoben.

Med kläder är det helt enkelt så att man får vara beredd på att stå och bläddra bland galgar. Man kan leta med ögat efter färger och mönster och känna med handen efter kvalitet och material, men det är en hel del manuellt arbete som krävs här. Man behöver ofta helt enkelt se lappen i nacken för att kunna identifiera storlek och märke. Det är även idé att titta på tvättlappar för material. Det är enklare med skor som ofta står prydligt uppställda på hyllor. Det är mer lättöverskådligt och går snabbare att titta över. Det brukar vara detsamma med scarfs, bälten och väskor. De hänger på ett annat sätt med mer luft mellan, vilket gör att dem mer lättillgängliga. En del välgörenhetsbutiker säljer kläder med kilopris och lägger allt i stora lådor. Då kräver det mycket av dig när det gäller faktisk handkraft.

Ett gott råd är att syna plagg man blir intresserad av direkt när man ser dem och tänker att de kan vara intressanta. Armhålor kan ibland förstöra ett plagg och det är bra att vara medveten om det. Sömmar slits, men det behöver inte vara något hinder om plagget i övrigt är i gott skicka. Jag har blivit bättre på att plocka fram nål och tråd sedan jag började handla vintage.

Storlekar vintage är en riktlinje, men inte alls avgörande. Våga prova även om det inte är din vanliga storlek. Tänk mer på passform och hur plagget sitter på dig, än vad det står för siffra i nacken. Och prova. Köp inte bara på känsla även om det är fyndläge. Kläder sitter så olika även om man tror att det blir bra när man tittar på plagget. Om det är långa köer till provrummen går det oftast fint att dra på sig utanför – inom rimliga gränser såklart.

Vad är då ett fynd? Naturligtvis finns det prismässiga märkesfynd som en Hope-klänning för ett par tusenlappar som är prissatt till 75 kronor. Då känns det som om man har funnit en skatt! Märken som är kända och som kanske har prislapp kvar kostar ofta mer. Är det en dålig affär då? Jag jämför alltid med nypris – det kanske inte är det värsta fyndet i världen – men samtidigt en mycket bra affär med tanke på vad man får för pengarna. Långt i från allt – tvärtom – är märkeskläder. Det finns oändligt med kläder från kedjor som har så mycket liv kvar i sig – mycket är inte ens använt. När det gäller retrokläder är det mer känslan av att få tag på unika saker, i stilar som kanske inte alls finns längre. Snitten är ofta annorlunda, vilket kan göra att man kanske passar utmärkt i skärningar från förr som inte riktigt finns nu på samma sätt.

Det som jag tycker är så roligt är att det är ett kreativt sätt att bygga garderob på, samtidigt som det känns fint ur en hållbarhetsaspekt och är snällare mot plånboken. Det är lättare att testa stilar som man kanske inte vill lägga mycket pengar på – kanske överraskas man till ett nytt spår som man inte tänkt på innan. Som sakletare är man van att mer styras av slump och vad man finner än att ha allt uträknat. När det gäller kläder är den aspekten inte att förakta. Kreativitet och mode är kul helt enkelt!

Nu hoppas jag att du blir inspirerad till egen jakt! Vi ses bland galgarna!

signature

3 comments

  1. Så inspirerande inlägg Weronica! Du är så duktig på att hitta guldkornen. Den där runda väskan är helt amaziiiiiing!!

    Kram Terese

  2. Du har verkligen talang för att hitta det vackra, både kläder och ting. Funderar på din talang som måste vara en kombination om många olika egenskaper t ex tålamod. Tack för att du inspirerar och delar med dig.

  3. Hur gör du för att bli av med lukten av loppis/vind/gammalt skåp som jag tycker att envist sitter kvar i vissa kläder man köper begagnade? Mitt hittills mest effektiva är att lägga med lite Vanish i tvättmaskinen, för det har ju en stark egen doft, men sen luktar förstås allt Vanish… 🙂 Skulle vara tacksam för tips!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *