Celadongrön – bland glasyrer, vintagefavoriter och samlingar

I går talade jag om min känsla för celadongrön som alltid kommer på våren. Jag inser att jag har en tämligen vid definition för vad som kan innefattas i begreppet. För mig är det en grön glasyr som kan variera en del i uttryck, men som ändå förenas av en mer ljusare grön nyans.

Det är nog vanvördigt om man är en porslinskännare som nog reserverar Celadon till en speciell kinesisk fältspatglasyr. Den räknas som en av de klassiska glasyrerna och har använts i antika orientaliska kulturer långt innan Europa blev porslinsfrälst. Mina kunskaper om kinesiskt porslin är ringa, men jag skulle vilja lära mig mer. När faten på auktionssidorna strålar mot mig är det svårt att inte falla för dess skönhet. Celadon är en så levande glasyr när man ser dessa fat. Färgstyrkan varierar med glasyrens tjocklek och krackeleringar blir snarare till en styrka än en defekt i uttrycket. Fat från Mingdynastin 1368-1644/Bukowskis.

Min lite vidare tolkning av celadongrönt är ett av mina sökområden när jag letar på loppisar. Efter massor med rundor är falkögonen liksom förprogrammerade med vissa kodningar som alltid finns med. Jag har lugnat mig med åren, men när mitt loppisintresse tog fart på allvar kan man nog säga att det var prioritet nummer ett att finna celadongröna sköna ting. Det slog liksom så högt på loppisbarometern. Det har resulterat i en del samlingar här hemma, exempelvis i större gröna fat.

Ulrika Norbergs skåp upphör aldrig att fascinera, inte minst för alla vackra former från framförallt Upsala Ekeby. En samling som bygger på kärleken till det vackra. Här finns ett antal celadongröna godbitar. Fotografi: Marcus Lawett från Norbergs äldre blogg på Femina.

Äldre krukor är som karameller på fönsterbrädan. Så fina i lergodset och glasyrerna. Här hos mig är de svåra att få tag på och de som kommer in prissätts enligt efterfrågan det vill säga högt. Loppisrävens ultimata drömfynd? Förmodligen Ewald Dahlskogs (1894-1950) Tellus för Bo Fajans. Om krukorna är svåra att finna, så är de svarta faten ännu mer högvaluta. En så elegant funkisform.

Wilhems Kåges (1889-1960) välkända Argenta skapades på 1920-talet och fick sitt stora genombrott på Stockholmsutställningen 1930. Det står inte så här eleganta vaser på loppisarna, men det är inte helt ovanligt med mindre föremål från denna svenska klassiker. Den Argenta-gröna är mer mättad och mörkare, men den gjordes även i en Celadon-serie. Så fin här med enkla ränder – tänk att kontrastera med ett stort fång lila syrener. Bukowskis

Om jag har en samling av större fat, så är högen med assietter i denna nyans inte mindre. Den här är en modell av favoriten Arthur Percy (1886-1976) för Gefle. Bården är så vacker på denna, liksom glasyren.

Den ultimata tekannan? Klassiska Kinesen av Signe Persson Melin i celadongrön glasyr.

Handen upp alla som har eller har haft några av Marie Louise Hellgrens ting i nittiotalsserien för Höganäs keramik? Vi har kvar en del himmelsblått från tiden och sedan lite senare tillkomna delar. Min man hävdar bestämt att kaffe dricks som allra bäst i den klassiska Clubmuggen – dock utan träfat som det skulle vara då det begav sig. Serviserna har gjorts i många olika glasyrer. Om jag skulle springa på några celadongröna delar på loppis är det nästan köpläge på dem.

Till slut väljer jag att lyfta fram öländska Paradisverkstan och deras keramik. Fröhusserien är så vacker och tidlös. Jag har en del av det ute i växthuset och blir alltid glad när samlingen av ljuslyktor kan utökas second hand. De är extra fina i ljusare grönt just där ute.

For the love of celadongrön

signature

4 comments

  1. Vem tror du har de celadongröna muggarna från Höganäs? Och assietterma? Och kannan? Sen gjorde jag tydligen någon avstickare i grå på några tallrikar. Men i ärlighetens namn jag har aldrig städat väck just de gröna muggarna (förutom träfaten då), älskar dem fortfarande. Brukar säga det då och då, jag måste vara den enda i Sverige som fortfarande gillar dessa men tydligen inte då ; )

    1. Vet du – jag minns faktiskt att du har visat! Nej då – du är i gott sällskap – av mig 🙂 Barnen äter ur de himmelsblå skålarna varje dag. Vi har assietter, clubmuggar, pizzatallrikar med mera. Bra form som håller tydligen, även om vissa av glasyrerna sticker lite i ögat 🙂 Men de gröna! Håll hårt i dina!

  2. Självklart HANDEN UPP för Höganäs-keramiken. Dock inte ngn fäbless för club-muggen. För liten och för kantigt öra i mitt tycke. men smaken är olika. Utan för mig är det den klassiska mellanstorleken av Collection. I alla möjliga kulörer!

    1. Jag dricker ju inte kaffe så har mest erfarenhet av den större temuggen. Jag hittade tre stycken i blank vit glasyr för tio kronor styck som jag köpte till dottern. Nu dricker hon te i dem varje dag. Form som håller, även om godset är lite känsligt för bestickrepor.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *