Ge mig tio: Gult och blått

I helgen var jag iväg på en blomplockar-promenad med en vän. Hon visade mig sitt gula hav av gullvivor i en hage. En aktivitet anpassad våren 2020 och ett hygge utan dess like. Jag kan inte tänka mig något trevligare än att dela denna sinnliga upplevelse med en likasinnad. Här i Östergötland är inte gullvivorna fridlysta. För mig är de barndom, den gamla kyrkogården i mitt rike, Klockrike, där vi gick och fantiserade om vilka liv namnen på de mossbelupna flera hundra år gamla gravstenarna levt. När jag kom hem med alla de små gula satte jag dem i mina Musselmalet-vaser. Det är något speciellt med kombinationen gult och blått.

För mig vilar förtjusningen som nu kom mot mig på tre minnen. Nummer ett är Monets matsal i Giverny. Jag var där på nittiotalet med Marie som jag plockade gullvivorna med. Matsalen är fantastisk med sin blå-gula färgsättning. Bild från Kristin/Krickelin som var där förra året den lyckliga stjärnan. In och läs fint reportage här.

Så flott med den japanska konsten, den blåvita keramiken och de gula väggarna.

Mitt andra är barnkammaren när vi bodde i tjugotalslägenheten i staden. Barnens rum var långt ifrån de grå grottor som numera tycks populära till de små. Här var väggarna solgula, jag satt och ammade i en blåvit-randig-öronlappsfåtölj och varje kväll sade vi godnatt till Miffy-tavlorna.

Min tredje är Roger Banks-Pyes – inredare för anrika Colefax and Fowler – bok Inspirational Interiors från 1997. I går hämtade jag ned den från bokhyllan. Tidlöst, klassiskt, brittiskt – jag älskar den fortfarande. Jag måste visa mer ur den någon dag här.

Med en och annan blinkning till Monets Giverny i denna Banks-Pye interiör. Det är så vackert med det blå-vita porslinet till det gula.

Samma färgskala hos Ben Pentreath i Dorest hos Bible of British Taste. Underbart!

Josef Franks Notturno är en favorit. När jag först såg det för många år sedan trodde jag att det var citroner i mönsterbilden, men det är pepparbuskar vid palmerna.

Det är ett ganska grafiskt mönster som passar i många olika sammanhang. Beijerska rummen Nationalmuseum.

The Sailor av Luke Edward Hall 2015.

Henri Matisse 1946

Fyndchansen på loppis när det gäller Paratiisi av Birger Kaipiainen är möjligen begränsad, men visst vore det något av ett drömfynd. Dekoren med frukter och blommor lanserades 1969 av Arabia.

Kanske var det min historia med det blå-gula som fick mig att falla som en fura när Josef Franks Eldblomma nylanserades i blått 2012. Nu sitter den i vårt matrum och jag blir precis lika glad varenda morgon när den möter mig vid frukostbordet. Vid köksbänken upp mot fönstret finns det en liten vit yta ovanför kaklet. Kanske skulle man dra till med en riktigt knallig gul där som fond till det blåvita porslinet? En tanke är härmed född.

For the love of

signature

4 comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *