Utanför fönstren är det isande kallt. Den där riktigt bitande kylan är tillbaka och det är ett gnistrande vackert vinterlandskap. Här inne ståtar de första körsbärskvistarna för säsongen. Det är alltid lite av ett vågspel huruvida de där späda gröna bladen förmår att veckla ut sig och visa sin blomma, men vem kan låta bli att njuta grönska av detta slag nu.
Många tycker att det är svårt att få till det i de stora runda vaserna som kräver sina uppsättningar. Jag säger – passa på nu. Personligen tycker jag att Carina Seth Anderssons Dagg kanske är som allra vackrast med kvistar i.
♡
Fint som vanligt!!!
Laminon man ser skymta i bild, är fårskinnet grafit?
Josefin – ja, det är grafit! Tack!
Så fint hos dig Weronica!! Och ja, den där vasen har man slitit sitt hår över några gånger, men som du säger, kvistar, franska tulpaner och eucalyptus blir ofta jättefint.
Stor kram
Inredningshjälpen/Anette
Anette – Inte minst är den fin som skulptur. Jag har den ofta utan något i. Tack! Kram W
Körsbärskvistar. Så underbart hoppfulla i all sin genialiska enkelhet. Jag kommer nog troligtvis aldrig kunna brottas med så angenäma problem som hur jag ska fylla en Dagg, men jag tänker då sannerligen se till att njuta av körsbärskvistar snar. Så långt hänger min budget med;)
kram Tina
Ja, det är ju liksom kvistarna som är huvudsaken, Tina :). Jag har runda stora loppisvaser också, men här fick Dagg ståta i all sin prakt. Härligt att se dig i kommentatorsfältet igen!