Author Archives: Weronica

7 a week: Höstdagjämningen

Höstdagjämningen är här med stundtals strålande sol och riktig sensommarkänsla i luften. Det råder viss förvirring på klädfronten, men ändå hög tid att plocka undan sommargarderoben. Det här är den första hösten när jag mer aktivt börjat titta på secondhand-butikernas klädavdelningar. Jag tar med mig samma principer som när det gäller saker. Bli materialjägare! Känn med fingrarna längs med galgarna och läs på lapparna i de stickade tröjorna vad de är gjorda av. Det finns många fynd att göra bland fina material. Arket.

Jag är dålig på färg helt enkelt. När vi har förändrat här hemma så har vi låtit sätta upp tapeter istället för att måla. Jag är ingen DIY-are heller som fixar med penseln i högsta hugg, men jag är frestad att försöka ge mig på benen på en fin pall som jag köpt på loppis. Kanske någon grön nyans till stenskivan? Jag såg hos Frida på Trendenser att Farrow & Ball släppt nya färger i samarbete med Natural History Museum. Många fina miljöbilder om inte annat – här Emerald Green.

Äppel Päppel Pirum Parum – nu är det svenska äpplen i parti och minut. Jag skrev ett stort hyllningsinlägg förra året, vilket håller än. I helgen blev det naturligtvis klassisk äpplepaj med vaniljsås. Svårslaget just precis nu. Paul Cezanne/1876-77/Metropolitan Museum of Art.

Kålen är en annan säsongsvara som alltid finns i vårt kök. Vi stuvar den mycket i lite grädde efter att ha fräst lite i olja, haft på citron och vitlök. Om man lägger till lite valnötter, parmesan och pasta tillsammans med t ex kyckling eller parmaskinka får man en hel måltid.

Jag fick tips av en vän om Agatha Christies klassiska detektiv Miss Marple på TV4 Play. Urbrittiskt med en mängd te och pittoreska miljöer – och ett och annat mord. Jag har sett den första långfilmslånga delen och ser fram emot att avnjuta även de andra framöver.

Lördag betyder i princip alltid loppisrunda för min del. I lördags fick jag bland annat med mig en längd av IKEA:s 1700-talsserie – den gröna som syns här på bilden – Fredrika. Jag har satt upp två längder i matrummet av den blå versionen av Ulrika som ligger närmast stolen, även det loppisköpt. Den gröna blir nog till duk tror jag. Så vackert tyg!

I går vad det tema HÅLLBARHET i #minavackrating – taggen där jag har en fotoutmaning från mitt konto @baravackrating. Så mycket kloka ord och fina bilder! Mitt bidrag var: “Ordet hållbarhet överskuggar det mesta för tillfället – av rätt anledning. Problemet är möjligen att det tenderar att bli urvattnat och tappa sin mening till slut om vi inte formulerar vad vi avser. Jag tycker att det är intressant att se på det ur olika perspektiv. Jag fastnade för en intervju med @lipamp där hon träffsäkert talar om ”ögats slitage”. ”Slit och släng är inte längre försvarbart. Kvalitet är avgörande för mig och jag brukar skilja på två sorters kvalitet. Material- och tillverkningskvalitet som gör att föremålet tål tidens tand, och konstnärlig kvalitet, alltså föremål som tål ögats slitage”. En av mina käpphästar är tidlösa ting att leva med – då blir det hållbart för mig. En av mina andra hjärtefrågor är att leva i samklang med årstider. Bukett från trädgården i Milleskruka som jag kommer att tycka om så länge jag vandrar på denna jord. Ögat får sitt och så även att vila i säsong och ta till vara på det som finns nu”.

Väl mött nya veckan!

Fredagssvepet 38/19

I natt hade vi lokal frostvarning här. Det kändes som den finaste av gåvor när jag gick upp i morse och konstaterade att faran var över för denna gång. Nu tycks det nämligen vänta en varmare period, vilket innebär flera veckor till av blommande dahlior. Så tacksam för det.

Jag sveper fram med denna stjärna – Frida Kummerfeldt. Jag vill tro att jag har haft ett finger med i spelet när hon utvecklat sitt trädgårdsintresse. Hon inspirerar inom många områden, inte minst om den ädla konsten att älska sig själv – @fridakummerfeldt på Instagram. Heja Frida.

Papperstidningar är inte längre prioriterade i en värld av mer digitalt, men vissa nummer vill man ha som kan bläddras i många gånger om. Det här omslaget med tillhörande reportage är ett sådant. Det är Sofia som driver Lördag Interiör i Uppsala som öppnar dörrarna. Så fint och inspirerande!

Självfallet har jag frossat i alla bilder från Liselotte Watkins-utställningen på Svenskt Tenn. Via Sallustiana är “en färgstark ovation till kvinnan: matriarkatet, kraften, ansvaret och kroppen”. Min stora favorit är denna fantastiska textil i patchwork-teknik.

Kudde/Linnéa Andersson/Arket.

Förra helgen gjorde vi scones. Jag tog fram denna bok ur Pilasterhyllan i matrummet och blev betuttad igen av allt brittiskt i den. Det var flera recept som jag vill prova framöver. Bra med fynd i egna kokboksförråden!

Så är det äntligen min tur. Jag ser framförallt fram emot Dame Maggie Smiths alla sylvassa kommentarer. Synd att bioupplevelsen inte kan kombineras med en klassisk tevagn med våningsfat och stor kanna te. Det hade varit något det.

Hösttoner från Anna Ternheim.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

En tulpanbukett på bordet

Jag tänker att det snart är dags att börja fundera på att sätta ned tulpanlökarna i jorden. I odlingslådorna blommar dock fortfarande dahlior och ettåriga sommarblommor för fullt, så det hela får bero ett tag till. Jag tittar genom veckans Ica Maxi-blad. Blicken fastnar på ett knippe med tulpaner. 49 kronor – svenskodlat och klimatcertifierat. Men snälla någon? En tulpanbukett på bordet? Nu?!

En av mina hjärtefrågor är att vila i våra säsonger och ta till vara på det som finns nu. Ur ett klimatperspektiv är det inte minst viktigt att tänka i årstider. Vi har blivit mycket bättre på att tänka att allt inte skall vara tillgängligt över hela året, men det finns mycket kvar där att inspirera kring. Vad signalerar då att ställa en bukett med tulpaner på bordet i mitten av september? Just precis det motsatta tycker jag. Jag vet att vi svenskar är galna i våra tulpaner och att det för många är symbolen för längtan till våren. Om vi börjar med det nu när hösten knappt har börjat – då har vi mycket av längtan framför oss. Jag tror att vi blir nöjdare av att se det stora i det lilla, att vila i det som finns här och nu och att lära oss att allt har sin tid. För mig skorrar det att ha en tulpanbukett på bordet i september, även om den är svenskodlad och klimatcertifierad. Låt oss njuta av det andra nu och ta tulpanerna sedan!

7 a week: Höstvindar

Helgen kom med skoningslösa stormvindar som i vanlig ordning knäckte några av de stoltaste dahliorna. Men än finns det blommor kvar och än värmer septembersolen oss. Jag börjar veckan med Estrid Ericsons födelsedag som Svenskt Tenn uppmärksammar med fint porträtt här. Jag älskar den här bilden och har den som vykort på min inspirationstavla här hemma. Bara vackra ting helt enkelt. Lennart Nilsson/Svenskt Tenn

Jag har talat mig varm om broschen i ett antal år och nu börjar den synas mer och mer. Jag har använt min Tång-brosch mycket i sommar och nu skall jag sätta över den på några för mig nya loppisköpta stickade tröjor. Broschen varierar på ett enkelt sätt och smyckar fint. Perfekt att spana efter vintage också. Bukowskis

Ett annat klassiskt span är Hundtandsmönstret. Det går aldrig ur tiden och jag är mycket förtjust i det. Den här kavajen kommer från H&M som precis släppt en Conscious-kollektion men även här finns mycket second hand.

Pärontider och ett helt fantastiskt fat av Birger Kaipiainen för Arabia som såldes på Bukowskis i våras. Glasyren, kombinationen av frukt och bär och färgerna. Underbart!

Fotoutmaningen på Bara vackra ting och temat Nordisk fick mig att plocka fram min Savoy-vas av Alvar Aalto. En modern klassiker som designades redan 1936, men som mest varit skåpsvärmare hemma hos mig ett tag. Fint att återupptäcka saker som man använde mycket under en period, men som sedan inte fått glänsa på ett tag. Det var en liten utmaning att få till min yviga trädgårdsbukettstil i den, men det här blev helgens ögongodis. Solrosen Double Sunking är årets stora favorit. De första som kom var helt enorma – blir vintermat till fåglarna – men nu kommer mindre som går att ta in i buketter. Det blir helt klart en ny sådd i vår.

Sofia Wood fick mig att upptäcka svartkål för ett antal år sedan. Nu presenterar hon en ny rätt till sin matklubb. Det bara vattnas i munnen av detta! Måste definitivt laga!

Den här kakan av Annelie har stått på mental agenda ett tag nu, men jag har inte kommit till skott. Jag får ta den till helgen också.

Med hopp om en fin start på veckan!

Fredagssvepet 37/19

Fredagen är här med ilskna vindar och kvällsljus som sakta krymper mer och mer. Känslan att börja boa in sig på allvar är överhängande. Jag börjar med att krypa in i omslaget på nya Antik & Auktion. Höstmysigt metalliskt och ett riktigt bra nummer.

Det finns bland annat en stor artikel om Tweed och ikonen Harris Tweed. Det blir ett loppismål för säsongen att finna en fin tweedkavaj – bingo om den har Harris-märkning också. Jag provade några av andra märken i veckan när en av våra stora välgörenhetsbutiker här hängde ut sitt höst- och vintersortiment, men de var lite stora och skurna lite fel för mig. Men skam den som ger sig. Tweed är höstmys om något!

Höstboots har jag dock hittat, liksom en del tröjor och den här fina sidenscarfen med handrullade kanter. Med paisleymönstret och den buteljgröna kanten blir det lite 70-talsflirt tillsammans med manchester och furu. Jag tänker mig inte fullt så mycket svensk gillestuga, utan mer elegans a´la Jackie Onassis som jag skrev på Instagram i går.

Terese fick mig att scrolla ljus efter att hon tipsat om Liljeholmens säsongsfärg och jag hamnade bland de honungsgula. Ljus ingår alltid på loppisradaren. Hur var det nu med färgade jämfört med vanliga vita ur miljösynpunkt? Vad färgas de med? Jag har sökt lite efter svar, men inte funnit något.

Melissa Horn levererar höstens soundtrack.

Unbelievable har premiär på Netflix i dag och står på min lista över serier att se. Kvinnliga kriminalare, våldtäkter och ett tydligt nytt sätt och agenda att skildra offren ur ett annat perspektiv. Inte det lättsammaste man kan se förmodligen, men jag tror att den kan ha något värdefullt och viktigt.

Bletchley Circle San Francisco är förmodligen mer lättsmält, men man behöver kombinationen tycker jag. Kodknäckarna tar sig över Atlanten och jag gillade när de var på brittisk mark. Även den finns på Netflix.

Nästa vecka premiärvisas Liselotte Watkins kollektion för Svenskt Tenn. Om man är nyfiken på detta? Svar ja. Svenskt Tenn genom Architecturaldigest.

Dahliafrossan fortsätter. Nu gäller det att njuta med fullt påslag tills det blir oro för frostiga nätter.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

7 a week: Septemberluft

Septemberluften blir allt klarare och högre när hösten kommer allt närmare. Gässen flyger i korstrafik över växthuset på kvällarna. Dahliorna sträcker sig mot himmelen och är aldrig finare än precis nu. Och det är skördetider. Jag får alltid en kick i köket denna tid på året när det vankas så mycket gott i grönsaksdisken. Butternutpumpa är en favorit. Förra året gjorde jag den här många gånger.

Inget för den ängslige som föredrar mer neutrala tongångar att lägga högst upp i Coffee-table-högen. På min önskelista.

Där på vagnen mitt i dahliahavet skulle boken kunna få glänsa. Helgens loppisrunda gav bland annat den fagra tekoppen med citroner av Kerstin Tillberg. Vi har några muggar med den karakteristiska rosen på hänkeln i skåpet. Den här med de målade citronerna blev genast en favorit.

Jag har läst så mycket positivt om HBO: serien Succession. Maktspel i miljardföretag med fokus på familjerelationer med vass dialog och giftiga elakheter. Den fanns med på många “Årets bästa”-listor och nu rullar den andra säsongen. Jag har sett fem avsnitt i inledningen och jo, först nu börjar jag fastna. Det tar ett tag med andra ord, men jag tror att det kan vara värt det.

På köksbordet i helgen där @baravackrating hade tema ljus i fotoutmaningen #minavackrating som vill inspirera till återbruk på olika sätt. Det har verkligen blivit ett fint flöde med många som delar med sig.

I förra veckan köpte min vän en så fin Klippan-pläd på loppis precis nu när de börjar bli aktuella att plocka fram igen. Om man är i behov av nyinvestering fastnade ögonen på denna från samma företag av Linnéa Andersson för Arket. Jag som är lång tycker alltid om plädar som är 200 cm istället för 170 cm som är mer standard. Man vill ju verkligen kunna svepa in sig när höststormarna kommer!

Men än är det lite sommar kvar ute i växthuset. Det är egentligen som allra bäst vår och höst när solen värmer precis lagom mycket bakom glaset. Sommaren hänger kvar ett tag till där inne och det känns fint.

Med hopp om en fin start på veckan!

Fredagssvepet 36/19

Fredagen är här med Sarah Klang i högtalarna och The Last Csarz som senast sedda serie på Netflix. Den kunde jag förmodligen ha klarat mig utan. Det är en lite märklig hybrid där spelfilm och kommentarer av historiker spelar samman till något som blir varken hackat eller malet. Harlekinromanen ligger nära till hands trots det allvarliga temat om Tsarfamiljens öde i ett Ryssland som förändrades i grunden. Däremot blir jag sugen på att läsa mer om perioden. Fint så. Mer blickar bakåt i Tiger of Swedens höstkollektion där man vänt sig mot Orrefors. Konstnärerna Simon Gate och Edward Hall – två giganter inom svensk glasformgivning – har inspirerat till att trycka upp mönster som bland annat syns på en klänning och i scarfs. Alliansen mellan design och mode fortgår – tänker bland annat på Hope och Märta Måås-Fjetterström från 2015. Scarf från Tiger of Sweden.

I går fann jag mig i ett samtal med sonen om grekisk mytologi eftersom han börjat om med Antiken i gymnasiets historielektioner. Eftersom Antiken även finns med i mycket estetik nu som exempelvis i Luke Edward Halls värld, känns det helt rätt att uppdatera sig i alla de klassiska sagorna igen.

Glas är ett material som aldrig upphör att fascinera. Galleri Glas visar nu en utställning Mirror med Ann Wåhlström. Så vackra föremål – här Rings II.

Nationalmuseums stora höstutställning är 1989 med utgångspunkt från Berlinmurens fall. Spännande att ta utgångspunkt i ett år, som så här i efterhand kom att definiera så mycket av vår värld. Jag hoppas få tillfälle att se utställningen.

Vacker finstämd bild från Other Stories som presenterar höstmode till soundtrack och tankar av Sandra Andreis.

Vackert stilleben till Jotuns nya Lady- färgkarta. Bruna nyanser syns mycket, vilket jag tycker är fint. Och ögonen landar på den där kannan med flätat handtag. En sådan skulle man gärna springa på vintage! Jotun genom Trendenser.

Det var ett tag sedan jag tittade in till Tine K, men Trendensers söndagssummering fick mig in dit igen. Vilsamt i kollektionen Slow. Visst minns man allt det marockanska porslinet, lanternorna och de slipade ljuslyktorna? Nu står en del av detta på loppis och vi tycks ha vänt våra blickar mot andra uttryck.

I september är dahliorna som allra finast. Det blir att plocka in en stor bukett till fredagskvällen.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

7 a week: September tar sin början

September gjorde sannerligen entré med dunder och brak – bokstavligt talat. Ett åskväder av sällan skådat slag gjorde brutalt slut på sommaren och blåste in den tidiga hösten. Den här brytpunkten är så fin på sitt sätt dagar när solen ändå värmer lite och när en poncho är det rätta klädesplagget. Inte för kallt, inte för varmt – utan bara en glimt av det som komma skall. Här har vi redan avverkat säsongens första förkylning, vilket ledde till en vilsam helg med mycket honung i koppen.

Jag har börjat läsa Babylon Berlin av Volker Kutscher. Vi såg serien i somras – den finns på SVT Play. Ibland pendlar den till att vara klassisk “tjuv-och-polis” med nästintill serietecknade jakter, men det positiva överväger. Tidsandan i Berlin på tjugotalet är fenomenalt fångat. Intrigen är komplicerad, för att inte säga lite ogenomtränglig stundtals. Det är nästan så jag känner för att se om de första avsnitten igen. Vi får se hur känslan är efter boken. Vill ni ha ett epos att sätta tänderna i med såväl tuggmotstånd som spänning rekommenderas detta varmt.

Annars har helgen varit mycket fotoutmaning på Instagram med mitt konto @baravackrating. Glädjande nog har en strid ström av deltagare anslutit till #minavackrating. Så kul! I går var det tema grönt. Jag gjorde en årstidsbricka på ett loppisköpt gammalt tennfat. Prydnadspumporna är så fina nu tillsammans med humlekottarna. Ett fint och hållbart tips att använda till köksbordet.

I dag är det tema glas i utmaningen. Ett av mina drömobjekt inom genren är detta fantastiska skrin med tenninfattning från Svenskt Tenn. Detta är långt ifrån loppis, men man kan få drömma ibland. Och jag har annat fint grönt glas här hemma. Glas är verkligen något av det mest tillgängliga på loppis.

Det är svamptider. Jag är verkligen inte duktig på svamp, varken att plocka eller att få med det i maten. Det kan ha att göra med att min man länge avskydde svamp – minsta champinjon var big no no – men vår vän gör så goda kantarellsåser så nu har han fallit till föga. Kanske mer svamp i höst i köket då? Svampask Bordallo Pinheiro/Arket.

Zucchini däremot äter jag gärna i parti och minut så här års. Det är en sådan tacksam grönsak till mycket. Jag påminner om det för denna blogg klassiska pastasåsrecept här. Nu kör jag även mycket rå i spiralform och den här röran åt vi i helgen till grillat. Man kan dra ned på framförallt grädden. Vi redde lite bara. Så god!

Elsa Billgren hade ett sådant fint inlägg med förslag på olika utflykter i Stockholmsområdet förra veckan. Själv siktar jag bland annat på Astrid Lindgrens Nääs framöver. Det är något annat att uppleva platser när hösten gör sitt intåg än mitt i sommaren.

Med hopp om en fin start på veckan!