Category Archives: Barnsligt

Sandra Isaksson ger sitt bidrag till den klassiska boken om barnets första år. All about Baby är ett samarbete med K Two Products och finns tillgänglig genom ISAKs webbshop. I like som det brukar heta :).

Bland alla pysande konflikthärdar här hemma återfinns läsläxan. Mattekrokodilen som äter siffror flyter på hur fint som helst. Blad upp och blad ner. Pang. Klar. Läsningen är något annat det. Förmågan finns tveklöst där. Det går undan och det går ganska lätt. Men motivationen. Noll. Åh, tänk när jag blir stor och slipper läxor. Och jag märker att jag blir lite handfallen. Det är som när jag lekte skola med mina bröder som var högst motvilliga deltagare. De satt med myrkryp i byxorna, när jag manade till stillhet och eftertanke och försökte hamra bokstäver för glatta livet. För jag var alldeles tvärtom när jag var liten. Sedan dag ett den duktigaste av flickor och ett självgående tåg under hela skoltiden. När jag för första gången gick in i biblioteket visste lyckan inga gränser. Allt det här? Var det verkligen möjligt att jag fick tillgång till allt det här? Jag minns det som om det var i går.

Nej här behövs andra strategier. Läxor kommer att komma i en strid ström under många år. Det räcker inte med tjatmamman som försöker sig på att lansera att det är roligt att lära sig saker. För den där skolfröken i mig vill ju så gärna att det skall bli något positivt av detta, istället för den där kvävande känslan av måsten och tråkigheter. Jag vill förmedla glädjen över läsningen och böckernas värld som finns när vi tar boktraven och läser högt på kvällen. Så vi kryssar oss fram. Vi provar olika saker. I går läste Anna den rafflande storyn om brandkatten för Henrik och visade bilderna som man gör på en riktig sagostund. Det gick ganska bra. Jag sneglar också mot andra böcker, än de som kommer från skolan. Lauren Child är en av våra husgudar. Charlie och Lola är storfavoriter. Kanske kan Clarice Bean bli det med? Clarice Bean stavas trubbel. Lite gammal hederlig identifikation är inte helt fel ibland. Har Ni några heta boktips till barn i skolåldern? Eller det ultimata läxläsningstipset? Dela gärna med er!

Henrik och jag har fått chansen att provläsa den nyutkomna boken Tyranno med text av Kristina Murray Brodin och bild av Bettina Johansson. Boken är utgiven av Vombat förlag . Förlaget benämner sin grund som queerfeministisk och vill visa upp att verkligheten är mångfaciterad. Man tar sin utgångspunkt i att avdramatisera det som avviker från den rådande normen. Människorna i böckerna skall framförallt träda fram som individer och inte fokusera på det normbrytande.

Det är för- och nackdelar med att utgå från ett slags manifest när det handlar om litteratur. Som vuxen får man en förförståelse för böckerna och läser med vissa glasögon. Samtidigt är det viktigt att problematisera den norm som ofta råder när det gäller barn- och ungdomslitteratur.

Mina eventuella farhågor kommer snart på skam när vi öppnar bokpärmarna. Vi dras snabbt in i Sarahs dag med Tyranno. Sarah är den enda som kan se Tyranno. Hon projicerar händelser och känslor på dinosaurien när det handlar om ett omkullvält glas eller en sur flicka. För en stor Tyrannosaurus Rex kan ställa till en hel del bekymmer en vanlig dag. Som vuxen noterar man att Sarah bor med sin pappa, att en dagisfröken är man, att det sitter en rullstolsburen pojke i samlingen på dagis och att Sarah är en tjej som både slåss och bråkar. Men detta är en historia som lever på egen kraft och där karaktärerna inte bara blir till normbrytare. Det är helt enkelt detta persongalleri i denna bok, svårare än så blir det inte. Och det är ett gott betyg till en bok med stora ambitioner.

Historien fungerar väldigt väl för stora som små. Bettina Johanssons fina illustrationer sprider ut sig över hela sidorna till en bildväv. Jag tycker mycket om boken och så gör även Henrik. Vi har redan läst om boken ett antal gånger och det lär bli fler framöver. Vi ger Tyranno våra varmaste rekommendationer!

Fotografier: Weronica

I år tar den här tomtemamman timeout från att vara plastic-fantastic och uppfylla lullullönskningar. Det fullständigt kryper i kroppen på mig när jag tänker på decemberrace till stora leksaksaffären med önskningar om svindyra spindelmannenbilar och batteridrivna insekter som ritar mönster… Vi har slängt en hel del liknande tingestar nu och i år tänker jag vara tråktomten som kommer med bättre grejer. Vi har kombinerat även förr om åren, men visst är det ofta plasten som lockar när barnen får sätta kryss i leksakskatalogerna.

En sak jag funderar på är att lägga en säck i säcken. Min dotter sitter inte i möblerna. Hon liksom flyter runt och kastar sig mellan hörnen. I förmiddags var jag och tittade på klassiska Fatboys. På bilden ovan syns juniorvarianten, men det känns som om i alla fall Anna redan börjar bli för stor för den. Den stora säcken är dock stor och skulle kanske rymma båda barnen till en början – om de kan vara sams så länge ;). Här pratar vi dock om seriösa investeringar. är det någon som har en Fatboy? är Ni och barnen nöjda? Hur fungerar tyget i praktiken? Eller har ni tips på andra säckar som är bra?

Glöm inte att tävla! Sista dagen i dag!

Undrens tid är inte förbi. Jag visade precis min kräsna dotter, fast i lullullets garn, Pia Walléns saker för Brio och tro det eller ej. Mamma och dotter tycker – för en gångs skull – precis likadant. Det här är något av det finaste jag har sett på länge i branschen design för barn.

Ett litet skrin för de "allra värdaste sakerna" som Gittan säger i Gittan och älgbrosorna, finns att tillgå i Rädda Barnens designshop. Av 150 riksdaler går nästan en tredjedel till Rädda Barnens verksamhet. En liten större box med spegel är My First Beauty – en modern minivariant av det klassiska smyckeskrinet.

My first reflection är en klassisk pigtittare med lådor för diverse skatter. På baksidan finns ett pyttefack för hemligheter. På baksidan av spegeln ståtar det sympatiska budskapet I´m unique. Det här gillar jag – och Anna!

Produkterna finns ännu inte på Brios sida, men lite googling gör vid handen att det är tämligen högt prissatta saker. En investering till barnkammaren i så fall med andra ord. Det blir kanske att satsa på det lilla skrinet från Rädda Barnen – till oss båda :).

Kärleken till de utdöda jätteödlorna består för Henriks del. Hans samling upptar en stor flyttlåda. Bidraget till familjens utrensning är hela två (!) dinosaurier som han har skänkt till sin mormor. Feng Shui light.

Sarah Sheppard är aktuell som nominerad till Augustpriset i kategorin årets svenska barn- och ungdomsbok. Massor av dinosaurier utkom i våras. Jag har bara bläddrat i ett exemplar, men boken är uppsatt på listan till jul. Det är snygg formgivning med humor. Nu utvecklas konceptet med en pysselbok. Boken är gjuten som gåva till en liten dinoälskare och ett utmärkt tips som gåbort-present till barnkalas. Grr!

Äntligen en snygg Dinobild på bloggen, eller hur Henrik?!

Nåväl, jag skall väl möjligen vara konsekvent just i dag med min ambivalens inför julsaker [men psst – kolla charmigaste julkorten]. Det får lov att bli kuddkrig istället med Brokiga på rad. Textilierna med Stina Wirséns karakteristiska figurer får ett nytt liv i en grafisk svart och vit tappning med färgglada öglor i hörnen. Ljungbergs har tryckt ekobomullen som även finns i metervara. Jag gillar!

Och appropå retuscherade skolfotografier som är i ropet nu. Det kan man verkligen diskutera lämpligheten i, men en annan vändning är kostnaden för den enskilde föräldern. Nu skickar företagen ut en lapp så att man får godkänna att de får sända hem grejer. Bra, säger jag. Men sedan kommer hela kalaset hem. Och det är inte några grejer. Anna älskar såklart magneter, miniklistermärken och annat lull-lull som stoppats i kuvertet. Och några julklappar är säkrade med ung dam på kort. Men sedan skall man betala hela kitet också. Vårt paket kostade nästan sexhundra riksdaler – för ett barn. Och överblivet material från förskolefotograferingar samlas på hög har jag märkt nu när vi flyttpackar. Ett förvisso roligt, men ganska dyrbart "måste" varje år…

Jodå, jag inser att detta är en del i trenden att vi skall vara medskapare av tingen kring oss. Varför köpa färdiga koncept när vi och framförallt våra små telingar kan dekorera själva? Strumpor, brickor, lampor, tapeter och lekhus – det mesta går att sätta en personlig prägel på. Jag kan ju inte hjälpa att jag tycker att det där dockhuset i papp är alldeles galant precis som det är. Eller skall barnen få gå loss på det med sina tuschpennor :)?!

Pressbild från Favoritsaker.