Category Archives: Film, television och musik

Silver Linings Playbook – för den svenska titeln är ju erbarmeligt dålig i detta fall. Jag har inte sett den. Trots Jennifer Lawrences fall i Dior på Oscarsgalan. Men i fredags – efter att ha sprungit för sommarens värsta skyfall – stod den där på hyllan på Hemmakväll. Anna har fått en grav hangup på zoombies och hade blivit lovad att hyra Warm Bodies. Inget för denna hariga mamma dock, men så log Bradley Cooper mot mig mitt i regnet och helgens film var klar för min del. Feelgood är en sådan sliten fras numera, så man aktar nästan för att ta den i sin mun. Men tro mig – jag mådde himla bra efter att ha sett denna film. Cooper och Lawrence gör en storartad insats. En del av de farsartade spåren kunde jag gott ha varit utan, men lovestoryn mellan Pat och Tiffany den stannar. Så se om ni inte gjort det!

Vinden ylar utanför och kanske blir det något gott med äpplen framåt eftermiddagen. Fin söndag!

Bidrag till Fabrikens söndagsbild. 

Maggio med det trevliga förnamnet Veronica, fast utan W, kommer med ny musik i dag. Sergels torg. Himla bra. Och jo, nu har jag en ny playlist på Spotify som heter Höst 2013. Lövhögarna närmar sig, men än kör vi sensommar ett tag till :). 

I morgon kväll är det premiär för Jane Campions serie Top of the lake på SVT. Jag väljer numera nästan alltid bort kriminaldraman, om det inte är av karaktären puttrig brittisk kostym med ett litet mord i biblioteket. Förr såg jag allt – nu har jag blivit blödig tror jag. Men det här är något helt annat. Jane Campion framförallt. Och Elisabeth Moss, känd för att vara Peggy Olson i Mad Men samt Holly Hunter.

Med alla serier som rullar på iPads och annat här hemma, kan jag sakna den där heliga tiden där man bänkar sig framför TV-apparaten och ser ett avsnitt i veckan. Förhoppningsvis blir måndagar 21.45 något i den stilen denna höst. SVT skall även sända tre av Campions filmer. Tittfest framöver med andra ord.

Det är inga ljumma sommarvindar denna kväll, utan snarare halv storm här hos oss. Jag roar mig inne med iPad. Helena tipsade om den nya Netflixserien Orange is the new black på Instagram. Jag har även läst gott om den på andra ställen. Nu har jag sett första avsnittet (premiär för hela första säsongen 11 juli) och måste nog genom några till innan kvällen är slut. Storyn om Piper Chapman som skall sitta av ett femtonmånaders fängelsestraff för ett ungdomsbrott fastnar direkt. Jag gillar tonen och den smarta dialogen. Regina Spector gör dessutom signaturen – bara en sådan sak. Det hela verkar mycket lovande!

Alltså, man skulle ju nästan vilja vara sexton och ta på sig sjömansblus och stå och gråta vid scenkanten. Fast det känns helt okej att den näst sista dagen som fyrtio sitta med ett stilla diggande vid TV-apparaten och liksom dansa inom sig. Så grymt bra. Ett sommarminne att ta med sig. Hjärta Håkan.

Kolla här!

Pressbild: John Scarisbrick

En gång i tiden följde jag varendaste inredningsprogram på televisionen. Sedan fick jag tvärnog. Nu var det ett antal år sedan jag såg något i genren. I går var jag dock tvungen att bänka mig framför Äntligen Hemma då Hanna Wessman från Hannasroom är en av inredarna. Jag har följt Hannas blogg länge så naturligtvis var det ett måste att se debuten i TV-rutan. Bland olidligt långa inslag om ljudisolering av väggar och montering av ett TV-stativ, glänste hon. En naturlig personlighet som gick rakt genom rutan. Well done, Hanna! Jag ser fram emot att se mycket mer framöver!

Skärmdump av Hannasroom.

Där fick man på pälsen för att man gnällde över det förmodade påskvädret. Däckad i influensa. Andra omgången. Påsken – tja den förnam jag så där i utkanten denna gång. April! åh, vad vi skall ha skoj hoppas jag!

I söndags sändes det sista avsnittet av Girls säsong 2 i USA. I går såg jag det på iPaden. Jag älskar att se serier i realtid! Vilket avsnitt sedan. Så himla bra. även om jag inte alltid mentalt hänger med i tjugofemåringarnas alla neuroser och nojjor fyrtio som jag är, så är detta det bästa på länge i genren. Otroligt svårt att förstå och greppa drevet efter rollfiguren Hanna och tillika seriens skapare, Lena Dunham, i USA. Som vanligt handlar det mycket om kvinnors kroppar och moral. Tröttsamt.  Heja Girls!